onsdag 24 mars 2010

samma lika men ändå inte

just nu kravlar det omkring en liten filur på vardagsrumsgolvet, siktet målmedvetet inställt på en toalettpappersrulle. sedan är det något annat. far runt. stannar upp. sätter sig en stund och pratar på sitt eget språk. undersöker noga. klappar händerna. hittar en napp. stoppar in den i munnen. far vidare.
och är så långt ifrån den där lilla grönsaken vi fick med oss hem på midsommardagen.
så. oändligt. långt.

2 kommentarer:

Mormor sa...

Det är det som kallas utveckling. Härligt!!!

fiaelia sa...

Barnets mormor: och häftigt!