den här julen lär gå till historien som den mest välstädade ever. och det beror ingalunda på att vi vuxna ansträngt oss extra. nej, nej. mitt barn har nämligen tagit på sig städansvaret. och det med en frenesi som måste hoppat över flera generationer (eller i alla fall min). det sopas, det moppas och det dammsugs med både lilla och stora dammsugaren. hela. hela. tiden. dammråttorna får inte en chans att krypa fram ur vrårna innan vår lilla lokalvårdare är där med lämpligt tillhygge. "täda, täda. agah! agah!! agah!!!"* ropas det exhalterat.
och som förälder hoppas man ju att det här är ett intresse som ska hålla i sig. man ser framför sig hur man utan minsta ansträngning kan luta sig tillbaka i ett fläckfritt hem.
någon gång i alla fall. för man skulle ju önska lite bättre resultat bara, det ska jag inte sticka under stol med.
men jag gillar ambitionen, det gör jag.
* städa, städa. dammsuga!/dammsugare! dammsuga!!/dammsugare!! dammsuga!!!/dammsugare!!!
1 kommentar:
Måttligt roligt tyckte jag det var när detta barn städade härom morgonen. Hade varit uppe tre ggr på natten och ammat mitt barn och det värkte bakom ögonen. Allt jag ville var att dra täcket över huvudet och somna om....då hörde jag damsugaren gå igång på undervåningen.
Ingen lycklig Ulrika stampade ner för trappen och mötte en mycket lycklig O!
Skicka en kommentar