igår kväll. vi småpratade de första dryga tre kilometerna. sedan sammanbiten tystnad, kilometer efter kilometer. blicken i marken. ben som likt maskiner jobbar framåt. den ljumma vinden, höstmörkret och tystnaden. andas in. andas ut. andas in. andas ut.
idag? idag går de där maskinerna lite tungt kan man säga.
Atta girl!
SvaraRaderaFörresten, måste tillägga...
SvaraRaderaJag tänkte faktiskt på ditt inlägg när jag var ute och sprang nyss. Det är fint skrivet på något sätt, som om det var taget ur en bok som sedan filmatiserats, för jag kunde se hela scenen framför mig :)
Emma: men åh, snällt! :)
SvaraRadera