nu kör vi.
seså, stig på, stig på. lampan är en provisorisk lösning från tiden utan el. nu har vi ju el, men lampan är kvar. lite för att vi tycker att det är fint. och lite för att vi inte orkar ta ned den när vi kämpat med att knyta knut på en kilometer lång gummilina med en miljard glödlampor på.
men numera alltså - rum med el! gillar mina (jo, jag ser dem som mina. tror Pojkvän har ett alltför komplicerat förhållande till en sådan dyr liten bit plast, och inte riktigt kan ge dem den kärlek de förtjänar) strömbrytare från Gysinge.
stolen har en maka och de små godbitarna hittade vi i ett soprum för flera år sedan. originaltyget var noppigt och fult och slitet, så jag har klätt om dem i omgångar. just nu är de fina i klassiska elefanter.
längst ned till vänster brukar Jycken ligga i sin Fatboy och värma mina fötter. när det inte är fint väder, som när det här fotot togs, för då överger han mig utan att blinka för att ligga ute på gården. det långa skrivbordet (som kanske inte gör sig till sitt bättre i något slags grodperspektiv...) har tillverkats för rummet och det är alltid lite stökigt trots att jag lovade Pojkvän att det inte skulle bli fyra-fem meter kreativt kaos. han är allt bra naiv han.
bästa pennorna står i fönstret. de närmast är finaste resepresenten från lillebror.
min mest trogna kollega. båda mina parhästar har för övrigt min mamma försett mig med. det är fint gjort det.
ritningshurtsens historia hänger samman med kartans. jag skulle vilja fylla mitt hem med ritningshurtsar. långa och korta. stora och små. i trä och i plåt. jag skulle vara galna ritningshurtstanten. ooo, some day... some day...
gula Ballografen är mest snygg sådär.
barnahörna - vuxenhörna. den gröna sängen har min pappa målat sådär fin åt Barnet och spjälskyddet är ett slags evighetsprojekt jag inte orkar prata om. (och ja, tavlan borde hänga på väggen) gungstolen Bohem 2404 från Nässjö Stolfabrik/NESTO (som ni såg skymta på en annan bild också) impulsköpte jag i nedslipat skick strax efter att vi impulsköpt hela lägenheten. lägenheten var helt inlindad i täckpapp och helt tom på möbler. förutom en gungstol. jag brukade sitta i köket och gunga efter väl förättat dagsverke. nu har vi mer möbler och på sängen brukar jag bygga kuddberg av mina favoritkuddar. det bor en liten Maria Montazami i oss alla!
finaste lilla väskan!
barnmobil. stolen är designad av Jorgen Baekmark för danska FDB mobler. innan jag förbarmade mig över den på en skabbig Malmöloppis med ockerpriser, hade någon använt den som målarstol. typ. det tog mig i alla fall en hel dag av slipande och slipande och slipande innan alla bubbliga färgstänk var borta. nu är den så len att man bara vill klappa på den. och inte lila, utan lagom blank och vit. min bokhög på stolen. Barnets under.
sänglampa och kakelugnen.
vuxenmobil.
slut! så. orkar ni se resten också?
* vi bor i ett hus från 1905. i en 2:a med ett extra litet rum, som vi använder som klädkammare, och vi har så mysig trädgård och så najsiga grannar att vi aldrig vill flytta trots att vi förstår att den där ungen kommer att vilja ha en egen dörr att smälla i vad det lider. ångesten i det mina vänner. ångesten.
** nej, vi dinerar väldigt sällan i sovrummet, men jag gillar uttrycket. bra så. då har vi rett ut det.
