endast tomten är vaken

vet inte varför det alltid händer mig. men det händer. och jag borde inte ens vara förvånad.

när jag började ana ett slut bland alla de där fotomapparna, så hokuspokusfiliokus - okänt filfel och kraschelikrasch och vips så var jag tvungen att göra om. allt. vi snackar inga småsaker här. hundratals sidor. inga konstigheter. inga konstigheter alls. utan det är lite så vi jobbar, ödet och jag. som kompensation har jag istället fått förmågan att jobba som bäst om natten. det är något med stillheten. tre som andas tungt omkring mig. snön som ligger på gatan utanför. helt plötsligt är det ganska så rofyllt att sitta och leta och redigera. och jag insåg vilka fina minnen det fanns där bland fotografierna. inte bara ljusstyrka och skärpa och pixlar. fina minnen. och nu tar jag med mig dem för en stunds tupplur. det får räcka för idag tror jag. eller för igår.