tillåter mig att drömma mig tillbaka en smula

snön slits sakta sakta ned här i Skåne, så där som snö gör om det bara är någon minusgrad och det aldrig kommer någon ny snö. den har stått emot plogning och saltning och diverse snöröjning, men nu gör vinden sitt och skosulor och bildäck resten med det tappra, tunna täcke som fortfarande inte gett upp. och långsamt blir världen gråare och gråare. brunare och brunare. smutsigare och smutsigare. och jag kan inte låta bli att önska tillbaka. tillbaka till mer snö, mer minusgrader, mer, mer, mer!

mellandagar på landet