över en vecka av kräk och feber och allmän sjukdomsskit i det här huset. fram och tillbaka. tillbaka och fram. en efter en och om igen. det känns som jag har vadat upp till hakan i en seg sörja av diverse baciller. som bacillkvicksand som sugit ned mig, snabbare ju mer jag sprattlat.
så. otroligt. jäkla. skit. tröttsamt.
men tur att det finns ljusglimtar, som de här:
ja, han allt han. min man.
– göra gölliga ungar, välja de finaste tulpanerna och köpa saker jag gärna vill ha. så många strängar på sin lyra!
så. otroligt. jäkla. skit. tröttsamt.
men tur att det finns ljusglimtar, som de här:
ja, han allt han. min man.
– göra gölliga ungar, välja de finaste tulpanerna och köpa saker jag gärna vill ha. så många strängar på sin lyra!
2 kommentarer:
Fint var ordet, sa Bull!
Är det någon som kan hantera en kamera så är det du. Önskar att det var jag som hade tagit den andra bilden uppifrån, energin!!
Barnen, så fantastiskt fina!
Underbart, underbara barn, bilder, blommor och vas!
Skicka en kommentar