och lite av den där fantastiska känslan går ju liksom förlorad när man bara vill elda upp köket när man är klar. den gör faktiskt det.
måndag 14 juni 2010
det finns alltid en baksida
husmanskost. jojo. det är ju fantastiskt på alla sätt och vis. och så bra mat för barn sen! genuin och välkomponerad och mättande. men. och det finns ett stort men. det kräver ju så djävulskt mycket redskap. det ska vändas och vispas och kokas och mosas och det är pryttlar och skålar och kastruller och vispar och slevar och grytor och pannor högt och lågt.
Etiketter:
äta bör man...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag veeet!! Skulle göra klassiskt dillkött á Per Morberg ( för övrigt min favorit, näha) och det var dillreduktion hit och byttor dit och det slutade med nåt odefinierbart i en vit lite genomskínlig sås som såg misstänkt ut som.... Det blev hundmat kan jag säga! Så heja heja! Hoppas du lyckas bättre :)
Pia: hahaha! :) Per Moberg är favorit här också, den enda riktigt underhållande tv-kocken just nu! däremot har jag inte gett mig på att försöka laga hans mat ännu, utan det här är mucho simplare vanlig mat liksom. så jo, den blev väl ok (men långt ifrån sådär komplicerad så det var inte så mycket att misslyckas med) men STÖKET... herrejisses! man vill ju bara gå i ide. eller skaffa sig husa. ;)
Skicka en kommentar