tisdag 28 maj 2013

att hoppa upp på hästen. igen. och igen. och igen.

någon gång ska man väl sitta kvar?

jag hinner inte läsa bloggar längre, kanske är det därför jag aldrig tar tag i det och sparar de där ögonblicken. så som jag tänker att jag borde. skulle vilja. brukade göra.

jag googlade alldeles nyss efter en bild jag visste fanns på bloggen, men som jag visste att jag inte hade på datorn längre (och orka knalla och hämta och koppla in den externa disken och jadajdajada), hittade den och kom långt tillbaka i bloggtiden. bläddrade runt lite. och insåg hur mycket jag älskar den här bloggen. hur jag älskar att kunna se tillbaka. jag är helt ohormonell och kan således inte skylla på det (mkt poppis annars bland kvinnor i fertil ålder har jag upptäckt), men började nästan att lipa av nostalgi. över livet. över allt det kommer med. över allt det onda med allt det goda och så vidare.

från och med nu.
från och med nu är det jag som skärper till mig.
foten är i stigbygeln. igen.
– hoppla!