fredag 30 april 2010

torsdag 29 april 2010

på landet

på landet är det alltid lite kallare än i stan. lite mörkare än i stan. lite tystare än i stan. idag har vi firat en ettåring och ätit hemmapizza och glass och badat i badhus och solen har skinit och fåglarna kvittrat och Hunden har tjejtjusat med en av sina bästa tjejer. och nu har jag redan krupit ned i sängen i storskjorta och yllekofta och tofflor och lyssnar på den mycket, mycket lilla människans tunga andetag. de hörs så väl i tystnaden och mörkret.

man blir trött av att bada i badhus och fira ettåring. oavsett om man är en mycket, mycket liten människa, eller om man bara är människa.

onsdag 28 april 2010

avgång minus nio timmar: sprängt stressometern

vänt upp och ned på hela lägenheten. HELA lägenheten. inte hittat vad jag söker. letat på logiska ställen (där jag kan ha lagt saker). letat på helt ologiska ställen (där Pojkvän kan ha lagt saker).

men. inget.
förutom en lägenhet i kaos.
lucky me.

avgång minus tio timmar: redan en stark åtta på stresstegen

HUR kan saker vara spårlöst försvunna - i en tvåa?!?
HUR kan det finnas så mycket skit - i en tvåa?!?

tisdag 27 april 2010

om att motionera sin hund mullig

jag tar alltid med mig Hunden på löprundorna, slår två flugor i en smäll så att säga. till Hundens förtret, kan man kanske också säga. för om jag kan ha svårt att hitta motivationen vissa dagar, så är det inget mot vad Hunden har. Hunden är mer av en free spirit. mer springa dit näsan för honom. mer kunna ta tjejtjusarpauser när helst det faller honom in. inte trava på i kilometer efter kilometer i samma. trista. tempo. inte alls hans hundben, om man säger så. förvisso springer han oftast lös, men varje gång tycks han glömma bort hur trött han blir på slutet när han springer som en tok i början, så det slutar alltid med att han ligger lite efter med tungan ute.

och det där ger mig dåligt samvete. det där att jag vet att han nog ändå rankar löprundorna någonstans i botten av promenadtoppen*. så varje gång jag möter Hundens (lidande) blick under löpturen dövar jag samvetet genom att sticka till honom en godis. då ser han glad ut i ungefär en millisekund. sedan ser han lidande ut igen. också får han en godis. och sådär håller vi på tills förådet är slut. det kan bli ganska många godisar. och eftersom vi är i början av säsongen** så är det ju inga svindlande hastigheter vi pratar om här. inga turer över milen än direkt.

så jag skulle säga att Hunden som bäst går plus minus noll rent kalorimässigt på våra turer. eventuellt lite plus. att motionera sin hund mullig. jag kan konsten.


* jag skulle säga promenad (i stort sett var som helst) med kvinnligt sällskap ligger i solklar ledning. promenad på platser där man måste ha koppel samt inte får nosa och kissa fritt hamnar på absoluta botten.
** vi är ALLTID i början av säsongen nuförtiden känns det som, det är barnafödande och skador och sjukdomar och vargavintrar utan dess like och regn och rusk och bara ren och skär motvilja som sätter käppar i hjulet mest hela tiden.

måndag 26 april 2010

åka av!

åka av

helgens festligaste: Barnet testade gå-vagn. och gick! men vi kände oss naturligtvis genast som dåliga föräldrar - som föräldrar som hämmat sitt barns utvecklingspotential genom att inte tillhandahålla för ändamålet korrekta attribut. vi är kompletta rookies! men nu står det ett röd/gult, sportigt vrålåk här hemma och bara väntar på premiärturen.
socialen kan dra tillbaka insatsstyrkan.

vem kunde anat?

en del undrar hur äkta makar kunnat dölja saker för varandra i flera decennier - hemska brott eller bara dubbla uppsättningar familjer. nästan tolv år senare visar det sig att jag tydligen är tillsammans med Martha f*cking Stewart. således eftermiddagsfikar jag på gårdagens ricottakaka med apelsin och kokos. bakad. av. min. man.
och idag när chocken lagt sig och jag och kakan vilat: om möjligt ännu godare*!



* och här menar jag i första hand kakan.

just nu i trädgården

två som vilar eftermiddag.

förmiddag

måndag. soligt. kreativt kaos (emfasera kaos) över hela skrivbordet. igår tvättade jag bilen och planterade i rabatterna och idag får jag sicksacka mellan högarna och försöka att välja. prioritera egentiden. Barnet sover lättlättlätt. försöker mig på en gammal spellista från spädistiden som gav den där djupsömnen. som barn mammor behöver.

söndag 25 april 2010

måndag hela veckan

...och går man upp i tidig morgontimma fastän det är lördag, är det tydligen lätt hänt att man lyckas att natta sig själv bättre än den lilla människan i huset. och sedan vaknar i tidig morgontimma. igen. trots att det är söndag. såg just ett gäng ungdomar trilla hem från krogen.

här tar vi första frukostsittningen.

gröt, DN Söndag och lite underhållning i form av ett se hur olika saker i köket låter när de faller från bordshöjd till golvet. festligt värre.

lördag 24 april 2010

anekdot från sängkammaren

Pojkvän: - men, det är någon som flyttar på MINA kuddar! varje dag!
Jag: - roligt att du uppmärksammar det älskling, det kallas att bädda...

är det kappsegling? nej, det är lördag!

vaknar man i tidig morgontimma av att det sitter nån och snickesnackar i sängen bredvid och därför kliver upp i tidig morgontimma fastän det är lördag, så får man ju å andra sidan väldigt mycket lördag. hitintills idag: frukost i flera omgångar, morgonpromenad med hela cirkusen, provprintning av lite projekt, sy en tröja till Barnet, plantera en syrénhäck, göra sig vacker, handla, långluncha borta med efterrätt i solen och umgänge för stora och små, njuta av sista eftermiddagssolen tillsammans med grannar och öl och nästan somna, snabbstäda.

och nu är trädgården full med folk och grillen är tänd.
god afton på er!

fredag 23 april 2010

det lilla kaoset formally known as det stora kaoset

ibland är vägen från tanke till att göra oändligt lång. ibland bara gör man*.

under vår vask har vi ett ganska stort skåp där ALLT samsas. i en salig röra. soptunna. återvinning. pantburkar. ett litet lager av diskförnödenheter. och en sjuhelvetes massa rör. det är kort sagt skåpet allmänt känt som det stora kaoset.

och köket ska ju göras om. någon gång. så det har blivit så att vi bara lämnat den där platsen till sitt öde. för sen. i framtiden. så kommer det ju att bli ordnad återvinning. jomensåatt. ingen idé att börja rota i det nu. när vi började renovera ställde vi den första tomma spackelhinken som soptunna. och den fick stå kvar till bajsblöjornas tid, då blev jag nödgad att släpa hem en knallgul tunna med lock**. men sedan stannade det där. en gammal flyttback som återvinning. bra så. typ.

tills jag igår sprang förbi spara- och förvaraavdelningen ni vet var, såg något i ögonvrån som såg ut som att det skulle kunna vara ett utomordentligt alternativ till att förbjuda folk att öppna skåpet och ryckte ett paket i förbifarten. och när jag kom hem vid 22 kunde jag inte hålla mig, jag släppte lös det stora kaoset.

det stora kaoset invaderade köket. det stora kaoset visste inga gränser. men nu är det tämjt. det stora kaoset är numera det lilla kaoset formally known as det stora kaoset och ordningsamt inordnat från vitt till grått till gråast och resten i knallgult. påsförvaringen är uppskruvad och det är FRID. inget mer snabbtsnabbt stänga skåpet innan man får hundra konservbrukar runt fötterna. inget mer skämmas bara för att folk vill göra sig av med skräp i vårt hem. inget mer.
in Ingvar we trust. amen.



* om man med bara gör menar först gör ingenting jättejättejättelänge och sedan plötsligt gör.
** krävs ingen större fantasi för att lista ut varför.

torsdag 22 april 2010

öppet hus - del 2

jamen, vi fortsätter väl husesynen då. hipp som happ, nu kör vi hall och badskrubb!
och med en snabb blick på planskissen kan man konstatera: inga jätteutrymmen direkt...

men, välkomna hit då! hallen var det första jag påbörjade när vi fått nyckeln. den uppmärksamme noterade ordvalet påbörjade. för även den inte allt för uppmärksamme kan nämligen notera att projektet är långt ifrån slutfört. till höger ser ni platsen where the magic happens blöjbyten sker. vi är mer än nöjda med vårt Brio Wall-skötbord som vi fick gå genom eld och vatten* för att få tag på. det skruvades upp under värkarbetet. framförhållning mina vänner, framförhållning!
ett av mina work-in-progress. eller helt enkelt en installation över hundra år färghistoria. välj själva. sväljer dock kompiösa mängder hallstrunt och för det är jag den evigt tacksam varje gång vi ska få gäster. tills de ska hänga in sina jackor. då bara: fan.
NUD-lampor från Frinab. då, när det bagav sig, fick jag dra i lite trådar för att få tag på dem. idag finns de överallt. så kan det gå, så kan det gå.
tegelväggen har inte vi tagit fram. jag har dock låtit pojkvän behålla. kan inte motstå när han gulligt nämner den och New York i samma mening**. Keep Calm And Carry On är ett budskap från mig till mig. hamnade här provisoriskt efter flytten. och har inte kommit längre. note to self: pimpa hallen!
ja, och från hallen når man lägenhetens badrumskrubb. i runda slängar 1,6 spatiösa kvadratmeter, som faktiskt fungerar oväntat bra. dusch rakt fram*** . förvaring från golv till tak samt wc-stol till vänster. minihandfat samt infälld spegel hela vägen upp till tak till höger. simple as that. finaste tvålen från Muji.
infälld handdukstork och i hyllorna finns mer förvaring från Muji. älskar stapelsystem!
nä, mer spännande än så här blir det inte idag. blandare och wc signerad Philippe Starck. avlång golvbrunn**** från Blücher. nästa gång provar vi på att titta på utrymmen över två kvadrat tror jag minsann. som man faktiskt kan fotografera. och som eventuellt också har möbler. olidligt. spännande.


* eller åtminstone via poliseskort i huvudstaden. för att göra ännu en lång historia kort.
** kan inte heller låta bli att vara messerschmidt i snille och smak när det kommer till arkitektur/inredning. måste få valuta för CSN-lånet.
*** och ett bevis på att jag aldrig ska ge mig på homestyling: jag plockar inte undan Barnets fula badleksaker innan jag fotograferar.
**** möcke bra om man har världens minsta badrum och således lite svårt att få till ett bra fall, men ändå inte vill ha vatten på hela golvet när man duschar. dagens tips från mig till er!

kommer att bli en så bra pensionär

konsten att kunna se spänningen i dagens väder är a och o nämligen. lätt i april förvisso -dramatiken, mina vänner, dramatiken! just nu tillexempel: hagel. i den här kalibern.

men som alltid med det spektakulära vädret, så drar det förbi snabbt.
underbart är kort, som Uggla hade uttryckt det.
men myser inombords och tänker att jag har diskussionsstoff till ända in på eftermiddagen.

skrivbordsstatus:

kreativt kaos. minus kreativt.

typiskt*.


* här känner jag spontant att jag hade föredragit kreativt kaos minus kaos nämligen. om man hade fått önska.

onsdag 21 april 2010

2009 04 21

det är baby boom. det är magar som putar mer och mer och bebisar som tittar ut till höger och vänster. och jag kan inte låta bli att bli nostalgisk.

för ett år sedan var det nästan två månader kvar till utsatt leveransdatum och jag tog bilderna ovan på en mage som börjat puta så markant att man liksom fick den i knät när man satt ned*. jag kunde fortfarande ta mina löprundor med jycken relativt obehindrat, men jag hade allvarliga problem att kränga på mig mina Converse** med värdighet. där inuti hade den lilla lilla människan redan tryckt ned sitt lilla huvud och fixerat sig, men gjorde sedan tvärt emot vad alla barnmorskor siade och stannade envist kvar till midsommarafton och stämplade ut färdigbakad precis på dagen***. men innan dess, för precis ett år sedan, var det ofattbart att den där som alltid låg och tryckte sin lilla rumpa i revbensbågen och möblerade om min navel med tårna skulle komma ut och vara en riktig människa.

men tänk att det blev så.


* det var i och för sig en sådärcharmig upplevelse.
** high top för ökad svårighetsgrad + snörning=en gravid kvinnas värsta fiender. i stort sett.
*** och man kan inte låta bli att undra: vad GÖR man i två månader - upp och ned?

färger

tisdag 20 april 2010

2010, kallpratarnas dröm-år: rekordvinter! askmoln! snö i Skåne i slutet av april!

wtf!? med risk för att låta dubbelt så gammal och helt utan viktigare/mer intressanta saker att bry mitt huvud med, men snö? på allvar? jag brukar vara en inga-dåliga-väder-bara-dåliga-kläder-människa, men man är ju sådärsugen på att sticka ut näsan. jag har ju lagt vinterkläderna till handlingarna. ju. ska dinera borta. får man ta bilen? får man?

och ja, det är fritt fram att skrocka lite skadeglatt nu Norrland. eller där är det kanske minusgrader på riktigt? snövallar? ingenting är omöjligt! i morse njöt jag sol i ansiktet och kastanjeknoppar som brustit ut. nu ser det ut som en katastroffilm ute. april 2010. året då aprilväder fick ett ansikte.

måndag 19 april 2010

vad säger monstret?

i tio månader har jag pedagogiskt gått igenom de flesta djur i vår natur. kossan säger muuu. hästen säger iiiiihhh. ankan säger kvackkvackkvack. och så vidare. i all oändlighet. upprepat. läst pedagogiska böcker. pekat på bilder. pekat på riktiga djur. gjort alla läten med inlevelse. och varje dag hoppfullt frågat Barnet. vad säger griiiiiisen? vad säger den då?

nada. inget. bara en tom blick av förakt.

men frågar man ungen vad monster säger, då spricker hela ansiktet upp i ett leende, munnen gapar och gaaaaah! med stor monsterinlevelse.

mitt barn. tio månader idag. säger titta (t-t!) och pekar på saker hela dagarna, men är mest en svårtolkad snickesnackare (jajajaja! bababa! dadadada! dädädädä! lellellellelle! a!). säger där (edä!) och kanske mamma (mmmmma!) och pappa (pba!) om man är lite snäll i tolkningen, men antagligen är det bara lampan som åsyftas (mmmmmm-pa!). försöker sig på vovve (ouue!) och Biggles (esssh!) i sina mest modiga stunder.
men framför allt: härmar monster.
jag. är. så. stolt.

Barnet har en frisyrförebild

efter tio månader ser vi nu äntligen intentionerna med Barnets, låt oss säga, något märkliga frisyr. vi har länge undrat var den tidigt sportade munkfrisyren* skulle leda. nu kan vi dock tydligt se att förebilden är den ishockeyfrisyr Morbror bar i början av 2000-talet. vi säger att det kanske inte är så modernt längre. att det kanske är en frisyr man tröttnar på i längden. och att det kanske inte något man spar ut i en handvändning direkt, men Barnet envisas. meddelar att alla försök att klippa av nackhåret kommer att mötas av motstånd. och för att visa allvaret i situationen verkar hårväxten numera styras av ren viljekraft. håret i nacken växer i runda slängar tre gånger så fort som det på hjässan. sedärja. alla lika. alla olika. välkommen hockeyfrilla!



* född med ganska frodig hårväxt för att senare tappa ALLT hår mitt på hjässan. charmigt. låt oss säga som så här: vårt spädbarn hade ofta mössa. för att inte skrämma folk för att det är viktigt att skydda spädbarns ömtåliga huvuden.

söndag 18 april 2010

västgöten* i mig

söndagens shopping spree avslutades i mataffären. I am crazy coupon lady.



* ni vet väl att när smålänningen frågar vad det köster, då frågar västgöten: köster'e nött elle?

lördag 17 april 2010

att söka spänningen i vardagen

nej, vid första anblicken kanske vi inte framstår som några spänningssökare. några daredevils. några som bara gör, utan att tänka först. men ojojoj, så skenet kan bedra. ikväll dinerar vi ute, as in på restaurang, inkluderat: 1 styck bebis och 1 styck mycket högravid kvinna.

spänningen i det, mina vänner! spänningen i det!
ALLT kan hända.
sa ni nu då?

duvan

när vi flyttade hit upptäckte vi efter ett tag att det bodde det två duvor på vår gård. bor man i stan har man vanligtvis ett ganska kyligt förhållande till duvor, men de här blev lite som goda grannar som kikade förbi. de brukade sitta och kura utanför vårt köksfönster och de trivdes nog där, för med jämna mellanrum försökte de tappert att bygga ett bo på det hala fönsterblecket. de flög dit med pinne efter pinne. men pinne efter pinne trillade ned, innan det ens hunnit bli en antydan till ett bo. så de fick nog söka sig annorstädes eller helt enkelt bo kvar i sitt gamla. men de kom ändå alltid tillbaka för att sitta där och småprata en stund varje dag. tillsammans. alltid tillsammans.
som riktiga turturduvor.

nu är det bara en av duvorna kvar.
men hon fortsätter troget att komma på besök. sitter och kurar. ser nästan ut som att hon pratar med sig själv. och hon ser så ensam ut så mitt hjärta går sönder.

fredag 16 april 2010

ja, om ni säger det så

hade lunchdejt och tog något av en långlunch. eller en wööörkshop kan vi säga, om ni tycker det låter flitigare. och nu är det fredag eftermiddag och på fredagar får man väl sluta lite tidigare? eller?

möcke bra eftermiddag det här.

jag och majblommorna

när jag var liten sov jag över hos min mormor ibland, i det lilla rummet som mormor snällt lät mig kalla för mitt rum. där fanns det ett helt skåp med pennor och papper och färgläggningsböcker och lite andra leksaker. också fanns hennes majblommesamling. från mitt barnaperspektiv hade hon en enorm samling. det måste vara ALLA majblommor i världen! troligtvis var den kanske inte riktigt så omfattande, men den var färgglad och fantastisk och jag kunde ägna långa stunder åt att fascinerad studera hur blomman sett ut år efter år och rangordna mina favoriter.

i vår skola var det sjätteklassarna som ansvarade för att sälja majblommor. klassen fick själv organisera det hela och dela upp sig på olika geografiska områden i bygden. och jag kommer ihåg hur jag hade sett fram emot vårt år. framför allt hade jag sett fram emot hur fin blomman skulle vara. jag hade studerat mormors blommor och tittat ut mina favoriter. tänkt på nya tänkbara kombinationer. året innan hade den varit grön och vit och supersnygg. året efter skulle den komma att vara två nyanser av blå med gul pistill och jättefin.
när våra blommor kom var de rosa och rosa. fatta besvikelsen!
blomman var skitful.

man hade ju önskat sig något i stil med årets blomma, lite vårfräsch sådär. jag köper minst en blomma varje år och varje år tänker jag att jag ska spara den, som mormor. och i år tror jag att ser till att göra det också. min krans kommer att hänga på jackan och troligtvis tillslut trilla av som alla andra år. men Barnets blomma, den blir den första i samlingen.
2010 - nu börjar jag räkna år i majblommor.

torsdag 15 april 2010

grillat är godast?

en av mina grannar ÄR Solsidan-Fredde. så vi äter grillat. ikväll. igen.

var mest det.

öppet hus - del 1

någon ville se mer av hur vi bodde* och jag är inte den som är den (speciellt inte om man smickrar). och vad passar väl bättre en alldaglig torsdag än en tur i sovrummet? en del hade kanske börjat i hallen, sparat sitt chambre separée** till sist. och det är ju logiskt på många sätt kan man tycka, men nu jobbar vi lite utanför boxen. lite mer oväntat. mer spännande rörelsemönster. kanske har jag en djupare tanke bakom det. kanske hade jag bara mest städat där. välj själva.
nu kör vi.
möcke pedagogiskt av fröken arkitekten - planskiss så att ni kan hänga med!
seså, stig på, stig på. lampan är en provisorisk lösning från tiden utan el. nu har vi ju el, men lampan är kvar. lite för att vi tycker att det är fint. och lite för att vi inte orkar ta ned den när vi kämpat med att knyta knut på en kilometer lång gummilina med en miljard glödlampor på.
men numera alltså - rum med el! gillar mina (jo, jag ser dem som mina. tror Pojkvän har ett alltför komplicerat förhållande till en sådan dyr liten bit plast, och inte riktigt kan ge dem den kärlek de förtjänar) strömbrytare från Gysinge.
det finns en lång historia bakom den här kartan. den besparar jag er.
stolen har en maka och de små godbitarna hittade vi i ett soprum för flera år sedan. originaltyget var noppigt och fult och slitet, så jag har klätt om dem i omgångar. just nu är de fina i klassiska elefanter.
längst ned till vänster brukar Jycken ligga i sin Fatboy och värma mina fötter. när det inte är fint väder, som när det här fotot togs, för då överger han mig utan att blinka för att ligga ute på gården. det långa skrivbordet (som kanske inte gör sig till sitt bättre i något slags grodperspektiv...) har tillverkats för rummet och det är alltid lite stökigt trots att jag lovade Pojkvän att det inte skulle bli fyra-fem meter kreativt kaos. han är allt bra naiv han.
L1 från Luxo.
bästa pennorna står i fönstret. de närmast är finaste resepresenten från lillebror.
min mest trogna kollega. båda mina parhästar har för övrigt min mamma försett mig med. det är fint gjort det.
ritningshurtsens historia hänger samman med kartans. jag skulle vilja fylla mitt hem med ritningshurtsar. långa och korta. stora och små. i trä och i plåt. jag skulle vara galna ritningshurtstanten. ooo, some day... some day...
gula Ballografen är mest snygg sådär.
barnahörna - vuxenhörna. den gröna sängen har min pappa målat sådär fin åt Barnet och spjälskyddet är ett slags evighetsprojekt jag inte orkar prata om. (och ja, tavlan borde hänga på väggen) gungstolen Bohem 2404 från Nässjö Stolfabrik/NESTO (som ni såg skymta på en annan bild också) impulsköpte jag i nedslipat skick strax efter att vi impulsköpt hela lägenheten. lägenheten var helt inlindad i täckpapp och helt tom på möbler. förutom en gungstol. jag brukade sitta i köket och gunga efter väl förättat dagsverke. nu har vi mer möbler och på sängen brukar jag bygga kuddberg av mina favoritkuddar. det bor en liten Maria Montazami i oss alla!
finaste lilla väskan!
barnmobil. stolen är designad av Jorgen Baekmark för danska FDB mobler. innan jag förbarmade mig över den på en skabbig Malmöloppis med ockerpriser, hade någon använt den som målarstol. typ. det tog mig i alla fall en hel dag av slipande och slipande och slipande innan alla bubbliga färgstänk var borta. nu är den så len att man bara vill klappa på den. och inte lila, utan lagom blank och vit. min bokhög på stolen. Barnets under.
sänglampa och kakelugnen.
vuxenmobil.
slut! så. orkar ni se resten också?



* vi bor i ett hus från 1905. i en 2:a med ett extra litet rum, som vi använder som klädkammare, och vi har så mysig trädgård och så najsiga grannar att vi aldrig vill flytta trots att vi förstår att den där ungen kommer att vilja ha en egen dörr att smälla i vad det lider. ångesten i det mina vänner. ångesten.
** nej, vi dinerar väldigt sällan i sovrummet, men jag gillar uttrycket. bra så. då har vi rett ut det.

onsdag 14 april 2010

på begäran:


(och några extra.)