onsdag 30 november 2011

sockerhjärtat

note to self:

det där med att bara "slänga ihop" förra årets adventskalender. nej, det fungerar ju inte riktigt så. det är fortfarande tjugofyra f*cking paket som ska slås in. och numreras. och sättas upp.

paus för pust.

så... jag hinner väl slå in hälften, sätter dem lite glest, visslar oskyldigt och är tacksam över att ungen inte hajat sambandet mellan siffror och antal än? bra så.

/stillsonotmamaoftheyear_79

en mors bekännelser

förra året slängde jag ihop en adventskalender lite i panik av material jag hade hemma, men i år! i år hade jag tänkt att göra en ordentlig. jojo. men... så... tja... det där med tiden och så. så häromdagen rotade jag fram förra årets kartonggran och tänkte att om jag bara byter ut bandet här och limmar lite där så... tja... det får funka. 2012 gör jag en ordentlig! alla gånger! men. nu ser jag att nr 18 fattas. spårlöst försvunnen. går icke att finna. men... nu har ju min unge inte så bra begrepp om siffror högre än 10, så... tja... det man inte vet tar man ingen skada av va?

/sonotmamaoftheyear_79

orättvist

igår: ignorerade en hög med jobb och gick och lade mig på rätt sida midnattsstrecket för att "komma upp tidigt och vakna pigg imorgon". idag: försov mig och vaknade groggy. nu: känner mig lurad.

fredag 25 november 2011

en fredag i november då det aldrig blev ljust


idag alltså. gick solen upp överhuvud taget? eller struntade den bara i det? tog en dag ledigt så här i tristaste november och drog till Karibien istället? ja, för här har det liksom varit kväll hela dagen. men det finns några gula löv kvar som lyser upp och jag har ätit ungefär ett kilo clementiner.
så. ja. så är det med det.

och: kan jag dra av den här soffan som kontorsinredning nu måntro?

nähä. en första adventshelg utan julstjärnor och ännu en dag utan ordentlig arbetsplats. så är det och så blir det. målarna har fortfarande inte gjort klart sitt, så skrivbordet står fortfarande i delar och jag sitter fortfarande som en ostkrok i soffan och jobbar. på minussidan: det uppenbara. (hallå, jag sitter som en ostkrok. och mitt soffbord har massa tråkiga arbetspapper på sig. och jag sitter som en ostkrok. och jag känner mig som en dagdrivare som sitter i soffan hela dagen och lika gärna kunde ha tittat på nån amerikansk talkshow som handlar om syskon som gift sig och sedan skilt sig och nu är familjen splittrad eller vad som nu går på TV om dagarna. och sedan sitter jag som en ostkrok också.) på plussidan: man får ha filt över benen!

onsdag 23 november 2011

en moders hjärta och den biten (känsliga läsare varnas)

morgonmys i soffan hemma på vår gata i stan:

- DE E MOJON NU.
- mmm, det är det. har du sovit gott då?
- JA E JÄTTEGLAD!
- jasså, det var ju roligt att höra.
- JA E JÄTTEGLAD E MAMMA JITAT DEN BOKEN E MEJ! DE E MAMMAS BOK. HAN HAJ JITAT DEN. E MEJ! JA BLIJ JÄTTEGLAD! JA SKA LÄSA DEN BOKEN E MAMMA.
*hämtar och bläddrar*
- ELESANTERNA... E GUNGBJÄDAN! EN, TO... TESYJASEMSEXSUÅTTANIOTIO!
*bläddrar*
- E BJÖNANA! BJÖNANA CYKLAJ JÄTTESNABBT! E... GUL! E... JÖD! E... JOSA! JA SKA JÄKNA FÖST! EN... TO... TE... TJE! DE E TJE.
*bläddrar*
- STARKE ADOLF! DOM VILL HA KEX... DOM E SEX! ENTOTESYJASEMSEXSUÅTTANIOTIO!


den där lilla människan alltså. den där lilla människan har mitt hjärta.

tisdag 22 november 2011

kvällslektyr:

släpade (due to bilhaveriet) hem en hel låda 123 – cirkus på turné idag. äntligen! var mkt uppspelt! plus: fick läsa den för Ungen tre gånger på raken! utan att tjata det minsta! sen! fick läsa de (tydligen) bästa sidorna en gång till!

- EN, TO, TE, SYJA, SEM, SEX, SU, ÅTTA, NIO, TIO! räknade Barnet högt på varje sida.
ja, oavsett hur många clowner eller hästar eller björnar eller pudlar det var på uppslaget alltså.
jomensåatte.
verkar ganska lägligt att jag gjort en sifferbok. känns ju som att den kan behövas.

tisdag

obäddad säng + hund = dags att byta lakan. igen. tur att han är göllig.

och kolla! paket! till mig!
jag är en lappmänniska och på mitt skrivbord har jag alltid en lämplig mängd memoblock i rent överlevnadssyfte. de är som flytvästarna i ett flygplan ungefär (har någon någonsin klarat sig tack vare en sådan förresten? jag är mkt skeptisk, vilket ju gör det hela till en rätt kass liknelse, men ni hajar?). och nu har jag förvisso inget skrivbord just nu, eftersom det står nedmonterat tills målaren masat sig hit och kladdat på spackel och färg och allt vad han ska göra innan fönsterrenoveringen officiellt är över, men sen! sen ska jag sitta på mina elefantklädda skrivbordsstolar och skriva livsviktiga lappar på papper från det matchande elefantblocket som Mannen i mitt liv kom hem med för ett tag sedan. tills dess får det stå och se fint ut med snöre och klisterlapp och allt. vägrar nämligen att skriva elefantlapp utan att få ha arslet på en elefantstol samtidigt.

och då hjälper det liksom inte att jag ansträngt mig och tagit på mig bästa-gå-bort-skorna och allt

missade just ett möte med vad som skulle bli vår nya bank. orsak: bilen jamade till och bestämde sig sedan för att icke starta. alls. jomensåatte. bra, och framför allt kapitalstarkt, första intryck va?

- hej! kul att ni vill vara vår nya bank! lust att hosta upp lite cash till ny bil också, ja?

måndag 21 november 2011

heeelt utan uppsåt

hört vid kvällsbadet:

- JA SKA SKVÄTTA PÅ DEJ MAMMA!
- nä, hörrududu. du får inte skvätta på mig när jag har kläder på mig. du får plaska i baljan istället!
*plask plask plask*
- DU FÅJ HA DEN JÖDA MUGGEN. JA FÅJ HA DEN GULA MUGGEN.
- okej.
*leker med muggar och vatten*
- iiii! men hallå där! du får ju inte hälla vatten på mig heller!
- ÅH, SÖLÅÅÅT. DE VA INTE MENINEN.


nä, inte det minsta va?

måndag

söndag 20 november 2011

från dimman

det är en söndag som liksom aldrig kommer ur dimman. det är fönsterbytarkaos upp över öronen och möbler överallt. jag jobbar från soffan, liksom gömd bland alla kuddar och filtar, med håret i något som en gång var en rufsig knut och Barnen i Bullerbyn rullar i bakgrunden. "HAN E AJ" konstaterar Ungen om skomakaren, lägger an sin mest bekymrade min och man kan bara ana allt som försiggår där under de där blonda lockarna. alla tankar som hinner tänkas mellan alla ord som hinner sägas. det luktar falukorv och Ungen är ingenstans och överallt och bakar kakor och åker till sjukhus och klär ut sig och har tårtkalas och sjunger och läser böcker och köper glass och en telefon och hux flux så är jag visst Spöket Laban. och så är renoveringskaoset ett kaos i största allmänhet.
men det är mitt kaos.

torsdag 17 november 2011

hej, jag lever!

men nä, det är liksom inte lika glamouröst att blogga om att man jobbar hela tiden om man inte är typ... popstjärna? då innebär säkerligen dygnet-runt-jobb en hel drös av intressanta människor och glitter och glamour och gud vet allt, men sitter man i konstig ställning (för att ens skrivbord är nedmonterat för att det pågår en fönsterrenovering) med nagellack så avskavt att man knappt kan ana den forna färgen och gör dödstråkiga ritningar medan solen går upp och ned och ned och upp igen och andra människor har fritid och helg och trevligt i största allmänhet, så är det liksom inte så mycket att skriva hem om. jag har hittat ett sätt att få fransmännens métro-boulot-dodo att framstå som ett spännande liv, på den nivån är det. ni hajar? men nu tänker vi inte mer på det, tycker jag. genom kaklet och ut på andra sidan bara. så. då kör vi igen va?

tisdag 1 november 2011

just nu: mittemellan

morgon nu

fördelen med att mestadels ha kontoret hemma är att man kan gå direkt från sängen till jobbet på mindre än en minut. 06.10 således: sitter här i mörkret med Robyn högt i lurarna. vaknar snabbt fastän det är alldeles mörkt ute, fastän staden inte riktigt vaknat än. har krupit upp skräddare med fårskinnstofflorna på och känner mig höstmysig och danssugen på en och samma gång. jahaja. men då startar vi väl den här arbetsdagen då. fint så.