tisdag 19 juni 2012

men är det födelsedag så är det

det här med att jag blåser upp ballonger mitt i natten, och kanske eventuellt råkar smälla någon ynka i farten, inget konstigt med det va? det är sånt alla sysslar med innan det vankas födelsedag, right?

svar till: "3-åringens svettiga mamma"


ps. och ska man var petig (och det ska man) så inleddes faktiskt födelsedagen redan elva minuter över tolv, så då förstår jag egentligen inte varför alla andra sover?

lördag 16 juni 2012

ett slut och en början

ibland känns det som att jag knappt vet vad jag har gjort de senaste månaderna, och öppnar jag bloggen vittnar den lite om det samma. det är lite här och lite där och spridda skurar om allt och inget. som den här våren. jag har plockat upp trådar som jag lämnat lite här och var och jag har inte orkat titta bakåt för att se trasslet. det har varit en galen vår. den började med att jag kräktes ganska mycket. och fortsatte med att jag kräktes ganska mycket. och när jag inte kräktes låg jag mest i fosterställning och kved med hela mag- och tarmsystemet i uppror i vad som kändes som en evighet som aldrig skulle ta slut. och mitt i alltihop försökte jag ta mig samman och gifta mig och den karusellen snurrade mig ytterligare några varv. och det där enerverande illamåendet som ALDRIG ville ta slut accompagnerades av den trötthet som gärna infinner sig när värdena åker lite upp och ned innan kroppen fattat (eh, aldrig?) att det bor en mycket, mycket liten människa inuti som börjat växa så det knakar, men jag gav mig ändå på att köpa ett hus, och hade grav ångest över det, och ställde mig långa dagar i fixarkläderna innan jag till slut var tvungen att sälja (typ) den bästa lägenheten i världen. och nu planerar jag en flytt och ett treårskalas simultant. och sedan allt det andra. jobb och fritid och livet och hej och hå. jag tittar tillbaka och ser allting och ingenting. höga toppar och djupa dalar huller om buller. de där fallgroparna i vardagen har varit extra djupa på något vis, när alla former varit så suddiga och kroppen svag. extra svåra att se och hoppa över, extra svåra att ta sig ur när man väl trampat ned.

det har varit en galen vår, men nu – nu börjar sommaren. och den ska inte vara ett dugg galen, har jag just bestämt. bra va? den ska vara pigg och glad och ordning och reda. alla trådarna ska vara ordentligt ihopknutna när jag slår en kik bakåt och vägen framför ska vara rak som bara en grusväg över en skånsk åker kan vara, så att jag ser var groparna är och kan sicksacka sådär som man brukar. kanske trampa snett lite här och var, så som man gör, men aldrig snubbla handlöst och skrubba hakan i gruset.

för nu jäklar. det är nu det börjar.
förra helgen tog fantastiska vänner med oss på ett dygn utanför verkligheten. jag vet inte om de visste hur väl valt det var, men det kändes som att jag fanns på riktigt för första gången på flera månader. det var strålande sol och mörka rum med mjuka händer. det var vita lakan och vita dukar och vita stränder. det var varmt vatten som smekte skinnet och havet som kluckade i horisonten. mjuka musikslingor i bakgrunden var man än rörde sig. mat som aldrig mat smakat förut.

det var det perfekta slutet.
och den perfekta starten.

jag insåg det där och då.
det är nu det börjar.
det säger vi. ok?


måndag 4 juni 2012

annars då, undrar ni kanske?

jo, tackar som frågar, har spenderat kvällen med att se när ett gäng småknoddar ställt upp sig i en oformlig klunga, skrålat "O'boy!" i sann Peps-anda samt dansat orytmiskt och gölligt. mitt hjärta alltså. kan de alltid vara så här små och oförstörda? ja?

mina nerver, mina nerver

det här med att försöka sälja en lägenhet. håhåjaja. tär på bloggandet. och på krafterna, kan jag meddela. är mkt, mkt glad att jag aldrig fick för mig att ge mig in i fastighetsbranschen på något vis. mkt glad! jag är uppenbart inte av rätta virket för det. och, märk väl, då har det hela knappt startat än. får antagligen ta in på närmsta spa mentalsjukhus när/om detta är över. vet således inte om jag ska se fram emot det eller ej. man ser ju både fram, och inte, emot spännbälte och en överdosering lugnande. om man så säger.


torsdag 31 maj 2012

dagens problem i ett i-land nära dig

jamen, hata att komma på något att äta. varje dag. flera gånger. så himla tråkigt. och känner man så är det dessutom extra jättedåligt att vara på smällen och typ DÖ om man inte får lunch samtidigt som random dagisunge. således just nu: svälter praktiskt taget ihjäl, men kan inte för mitt liv komma på vad jag vill ha till lunch. åh. typiskt.

så går en några dagar i våra liv och kommer aldrig mera åter

men de finns ju kvar på Instagram förstås.

lördag 26 maj 2012

är det inte en strålande dag för ett lägenhetsköp, så säg?

solen skiner, tvätten hänger på tork och vi grejar i trädgården. samtidigt kan man köpa vårt hem här om man vill. det är en lite märklig känsla, men gört vettja!
bilderna ovan är lånade från Bjurfors/SE360

fredag 25 maj 2012

vad är väl en bok på slottet...?

det händer ibland att folk berättar att deras barn fått någon eller några av mina böcker i present, och det gör mig alltid lika glad och förvånad. att någon valt just de böckerna av alla böcker man kan välja på, det är alltid lite svindlande på något vis. och nu har nya prinsessan Estelle blivit döpt med allt vad det innebär och jag blev uppmärksammad på att "Vem låter...?" svindlande nog fanns med i riksdagen och regeringens dopgåva, som var en bokhylla bestående av 200 barnböcker.

en bok på slottet. jojo. det låter det.

torsdag 24 maj 2012

den sommaren, den sommaren


tittar tillbaka på den senaste veckan i mobilen och inser att: jo, minsann, nog är det sommar alltid!
mmmmm... sommar... ganska så fantastiskt faktiskt.

onsdag 23 maj 2012

ps.

är det bara jag som hatar det här nya blogger, som de hittat på medan jag hittat på annat och inte bloggat? känner mig inte hemma alls! ibland försvinner liksom hela menyn och jag är fast med ett inlägg jag inte kan göra något med. och jag lyckas bara ladda upp en bild åt gången. finner det hela mkt frustrerande! vad gör jag för fel? kan inte allt bara vara som vanligt?

svar till: "bakåtsträvande tant 79"

den officiella sanningen

så här ser det ALLTID ut hemma hos oss om kvällarna. visst serrni. inte en pryl. inte en ogenomtänkt pinal. inte ett kladd. också doftar det syrén i köket och blandat blomster i resten av lägenheten.
JOHODÅ ALLTID, SA JAG.
allt annat är lögn. och så är det med den saken.

kategorin yrken jag icke är lämpad för: homestagare

idag kommer mäklaren och fotografen för att fotografera lägenheten inför försäljningen. herrejisses, stressen. STRESSEN!!! vill inte ens tänka på vilka mängder adrenalin som kommer att pumpas runt innan en visning. jag kommer förvisso antagligen att vara hospitaliserad tills dess, starkt medicinerad, lagd i tvångsbälte och helt omedveten om att jag ens har en lägenhet. men hur som. ni vet, för några år sedan när homestaging var nytt och stekhett? då visade femman eller trean eller vilken kanal det nu var (det kan ha varit back i the days då man faktiskt fortfarande tittade på program på TV:n) ett program som handlade om hur ett team fixade en lägenhet inför försäljning och det blev naturligtvis alltid hur lyckat som helst och ägaren kunde casha in och slutet gott, allting gott. i det programmet i alla fall, i det programmet var det alltid fullt kaos och det var alltid preciiiiis att de hann bli klara i tid. det var en kamp mot klockan hela tiden! skulle de hinna?!? lägenheten måste bli klar!!! programmet är snart slut!!! och jag kommer ihåg hur jag tittade på det där programmet några gånger och tänkte att det kändes lite uttjatat att de alltid ska bygga upp dramaturgin så. man fattar ju att de ska bli klara. liksom. duh.

men nu.
misstänker att den där stressen kanske inte bara var skapad av någon hipp mediemänniska och sedan tillspetsad i ett klipprum. den där stressen finns här just nu. gånger en miljon. fick just bädda i kuddvar som inte var strukna. NÄ, DET HINNS INTE MED SA JAG! så tack gode gud för att min mormor knappt vet vad internet, och än mindre Hemnet, är för något. tack gode gud för det.

tisdag 22 maj 2012

att flyttpimpa en lägenhet, kapitel enmiljontrehundrasextiofyratusenfemhundraåttiotvå

i morgon ska vi fotografera lägenheten. och låt oss säga som så här: det är tur att de ska fotografera vår lägenhet (för oh, så luftigt vi har det nu!) och inte vårt förråd. eller NÅGON del av källaren för den delen (förlåt grannarna!). jag känner mig som en av de där tanterna (varför är det bara tanter?) som fyllt sitt hus så till den milda grad att det bara är små, smala gångar kvar där man ser golvet. kan ingen bara skicka hit ett TV-team och en klämkäck programledare med en bekymrad psykolog i släptåg, så löser vi det här medan tid är. ok?

numera i köket: diska och få ljusterapi, samtidigt!

måndag 21 maj 2012

när mamma är lik sin mamma

när jag var liten var jag ganska mycket kräsen, och kanske var det just därför jag förundrades så när min mamma rörde ihop rester i en salig blandning, adderade den klassiska frysta blandningen "ärtor, majs och paprika"*, stoppade det hela i sin lunchlåda och menade att "allt ändå blandas i magen". jag kunde inte för mitt liv förstå hur någon kunde äta det där. frivilligt! idag tittade jag ned på min lunchtallrik och konstaterade krasst att det runnit en hel del vatten under broarna sedan dess. sedan den tiden då det inte är helt omöjligt att jag hellre ätit bajs än smakat på någon av mammas vad-köket-erbjuder-lunchlådorna.

låt oss kalla dagens lunch för Morsarvet.
nej, ingen bild på det tack.
inget Instagramfilter i världen hade kunnat göra den måltiden glamourös.

men mätt blev jag.
och allt blandas ju ändå i magen till slut vet ni väl.


* som jag förvisso fortfarande anser är en horribel mix av frysgrönsaker, men hey – ge mig några år så har jag säkerligen frysen full av sådana påsar.

gammalt djungelordspråk:
stiltje på bloggen betyder att man har häcken full


och med "man" menar jag ganska mycket jag, men allra mest min pappa. han har nämligen (bland annat) sett till att hans framtida barnbarn sluppit berusats med ångor från golvfärg in uterus så att säga. fint av honom det!

onsdag 16 maj 2012

in love in/with London


på min möhippa fick jag bland annat måla en... ja, låt oss ändå kalla det tavla. det "abstrakta akrylverket" är numera i min svärmors ägo, men jag a.k.a. den arma konstnären gick ingalunda lottlös. icke sa nicke. den arma konstnären fick ett helt kuvert fullt med pund som ersättning på själva bröllopsdagen. ett helt kuvert fullt med pund. ja, ta mig tusan om det inte är mitt dyraste verk hitintills! ok. det säger kanske troligtvis mer om min konstnärskarriär än om tavlans faktiska kvalité, men hur som: jag har ett helt kuvert fullt med pund och tänker att det vore ytterst lämpligt om de punden omvandlades till en ny tavla istället för att samla damm i ett kuvert. en tavla som också påminner om allt det fina som var och är. blev således helt till mig i trasorna när jag hittade Famille Summerbelles mapprints i Little Cute Mokkasins webshop. kärlek vid första ögonkastet! man kan välja Paris eller New York om man hellre vill det, men jag väljer givetvis London, eftersom det var där vi till slut gifte ihop oss.

en tisdag

nu kör vi! sista rycket i den här lägenheten. någonsin. vemodigt, men skönt att avsluta det man påbörjat.  hoppas innerligt att hitta någon som trivs lika bra som vi gjort. men som slipper spackla. lyckost.
det blommar i trädgården.
jag unnar mig.

måndag 14 maj 2012

fredag 11 maj 2012

att få ett barnrum vid dryga trettio



vi har inte haft något barnrum här i lägenheten pga brist på just rum, utan bara en barnhörna och tja... barnsaker lite överallt i största allmänhet. men snart: vi har barnrum! vet inte vem som är mest exalterad över det av mig och Ungen, mycket pekar på att det skulle kunna vara jag. med (väldigt) jämna mellanrum hittar jag nämligen mig själv internetsurfandes och suckandes över fina saker jag bara MÅSTE ha i mitt eh, jag menar givetvis BARNENS rum. hittar så mycket fint att jag eventuellt planerar att göra alla rum i huset till barnrum. och skulle det mot all förmodan komma något slags veto mot det, så finns det ingen – INGEN – som kan stoppa mig från att gå totally bananas i barnrummet.

dagens älsklingar: gran-tapeten och printarna från Fine Little Day, Ingela P Arrhenius finurliga skapelser i stort, den gula, glada hyllisten från Designtorget och de fina kaninlådorna av Matilda Lindblom och Sanna Lindström för Heirloom.

torsdag 10 maj 2012

11 BAST

11 år idag. fatta. 11 år gammal. 11 år ung. 11 år alldeles, alldeles underbar. vi firade traditionsenligt med en promenad längs havet, något stort och mjukt som låter "brööööl" och givetvis så mycket godsaker man vågar stoppa i en hundmage. nu ligger han alldeles blöt och rufsig på finkuddarna i soffan. GRATTIS du fantastiska jycke!

dagens fråga

varför har alla snygga kläder i världen midja när jag INTE har det?
bara undrar.
tack. hej.

svar till: "Arg och tjock 79"

onsdag 9 maj 2012

det där med att hålla kontakten


jag kan vara lite dålig på det ibland bloggen, förlåt. lovar att bättra mig, ok?

onsdag 4 april 2012

ur kategorin: saker som är roligare i teorin än praktiken

renovera i allmänhet. bredspackla i synnerhet.
men tur att man har hjälpreda, då går det mycket fortare! alltid.

tisdag 3 april 2012

också ska det visst bli påsk i år igen, säger de

det blev inte tårta, men ta mig sjutton nästan

för det blev visst paus för lite möhippa, lite våffelhäng, lite besiktiga hus och ganska mycket börja flyttfixa lägenhet. och sådär.

ja, om ni undrade alltså.

fredag 30 mars 2012

nä, det blir inte alltid som man tänkt sig, men tja...
man får ju hoppas att det blir tårta istället!

ok, saker jag skulle VILJA blogga om just nu:

- att jag har varit på loppis och fyndat
- att jag har fikat i solen
- att jag har ett fläckfritt och nystädat hem som doftar såpa
- att jag har varit ute och sprungit i skogen
- att jag har planterat om alla krukor i trädgården

gärna med ärtiga bilder till. till exempel. kan tänka mig massvis med andra saker också. är inte så kräsen. så länge de är bättre än att må som att mag-tarmsystemet tillfälligt bytts ut mot en centrifug och orka typ nästan jobba och inget mer och att jag just nu tittar på en tom vällingflaska som inte hittat till diskbänken (som by the way inte luktar såpa) än. lätt bakslag på magen den här veckan, därav tråkbloggande. att köpa hus och planera ett bröllop samtidigt tar på nerverna. och magen. tydligen.

men nu är det fredag! och sol! potentialen i det! det är lite som tårta det också, tänker jag.

onsdag 28 mars 2012

eller kanske rent av bättre?

idag hämtade jag en efter-dagis-trött unge som hade väldigt lätt till krokodiltårarna, bland annat för att det inte serverades chokladpudding på hemvägen. vi pratade lite om att det inte alltid går att få precis som man vill, men att man kan upptäcka att det blir precis lika bra ändå. då tittar ögonen med krokodiltårarna på mig. ansiktet spricker upp i ett leende och ungen undrar:

– SKA VI TA LITE TÅRTA ISTÄLLET DÅ?

tisdag 27 mars 2012

att ha koll på vem som dealar

i morse, ganska nyss efter att vi vaknat. Ungen sitter i sin säng och grejar:

– MAMMA?
– ja?
– VAJ Ä KLUBBAN DÅ?
– den åt du ju upp i går älskling, kommer du ihåg det?

*eftertänksam tystnad*

– DUUU?
– ja?
– SKA VI ÅKA TIL FJISÖJEN ELLEJ?

måndag 26 mars 2012

– tack och hej, frisören Sören!

idag var dagen. dagen då ho-ho-ho-ho-ho-ho-hockeyfrillan skulle kapas. eftersom vi begåvats med en unge som HATAR när man pillar i håret hade vi valt frisör med omsorg. och skräcken lös ett tag intensivt i ögonen, men med mamma i handen, en röd Ferrari-bil att sitta i och en Musse Pigg-cape så vände det hela till idel glada miner. och när frissan dessutom bjussade på klubba efteråt var detta snarare att jämställa med nationell helgdag. har nu mera unge som vill gå till frisören varje dag. för: – HAN (läs: hon) VAJ JÄTTESNÄLL FJISÖJEN! OCH JAG FÅJ NYTT HÅJ SEN.

söndag 25 mars 2012

att skiljas är att dö en smula

vaknar tidigt. det andas tungt runt omkring mig, men jag orkar inte blunda mer. ser mig omkring. ser allt jag förälskade mig i första gången jag stod här. då var det ett mörkt rum som saknade el i november. det var strukturtapeter och tapetborder. trasiga tak och väggar. bruna fönster och spruckna spegeldörrar. nu flödar det disiga morgonljuset in genom de tre vita träfönstren i tre olika väderstreck. på kakelugnen, brädgolven och den gamla takrosetten, som verkligen är ett hafsverk men som jag ändå älskar – som vittnar om att huset inte byggdes för högre stånd utan för arbetare en gång i tiden. alla timmar jag spacklat och slipat och spacklat och slipat tills väggarna varit släta och mjuka mot mina händer. i det här rummet. i alla rum. alla lager av tapeter jag hittat. alla lager av liv. hur mycket jag älskat den här lägenheten, det här huset. älskat hur dörrarna alltid varit öppna och fågelkvittret alltid hörts. hur trädgården alltid varit solig och varm. älskat mina barfota fötter mot brädgolven. mot de svala trappstegen ute i hallen. mot gruset och gräset. tvätten på tork. körsbärsträdet om våren. alla måltider under det. alla middagar under ljusslingan. alla skratt. hur jag har letat fram originalfärgen i trappuppgångarna och tvingat hela föreningen att hjälpa till och renovera. grävt upp och anlagt trädgårdslandet och letat upp begagnat marktegel till uteplatsen. rivit i gamla arkiv och sökt husets historia. nu senast sett till att de gamla 70-talsfönstren bytts ut mot vita träfönster i samma modell som originalet. propagerat för att fönstren skulle flyttas ut och huset på så sätt återfå lite av sin gamla karaktär. hållit huset i handen under hela projektet. hoppas det känner sig lite finare nu. för som jag har älskat det här huset, vårt hem.

men nu, nu har vi vuxit ur det. vuxit ur brädgolven och kakelugnen och walk-in-closeten vi skapade. vuxit ur den älskade, hafsiga takrosetten, de nya fönstren, trädgården där jag har kunnat andas och de alldeles för dyra strömbrytarna i bakelit. vuxit ur vårt första riktigt egna hem.

och det gör mig så ont att det är löjligt.

sedan några timmar tillbaka står vi med ena foten in i något nytt helt plötsligt. det är inte drömprojektet, det finns inte lika mycket att laga och upptäcka. tiden till det är inte nu, hur roligt det än är i praktiken att börja från noll. men det kan nog bli vårt ändå, det här nya. trots att jag inte behöver leta under lager av strukturtapet och masonit för att hitta husets själ. men det är nya brädgolv att gå barfota på, en ny trädgård att andas i. och det här är bara vårt eget. på en ny gata i en ny stad. ja, det kan nog bli bra det här. också.

en del stunder faller äpplen väldigt nära päronträd

fredag 23 mars 2012

väderpsykologi

nä, kan inte reda ut om den där blöta, tjocka filten är mental eller finns på riktigt?
i morse visade SMHI stor sol. kändes hoppfullt.
nu sitter jag under en tung dimma. mkt förvirrande.

på tal om vädret

ok, VEM lade en stor, blöt filt över den här delen av Skåne idag?
ta bort den. tack.

torsdag 22 mars 2012

ett beslut kommer sällan ensamt

det är många beslut nu. stora. jättestora. och jättejättejättestora. och sedan en hel drös små. vanliga. trasslar in mig i dem och vet varken ut eller in. tar mig dramatiskt för pannan och suckar. att bara välja strumpor blir en pärs. större beslut än så får mig just nu mest att vilja lägga mig under sängen och aldrig mer komma fram. nä, nu ljög jag. INTE under sängen. en gång irrade sig en halvdöd råtta in i vår lägenhet, in under vår säng och dog där. en mycket bisarr historia. har på allvar inte tittat under sängen sedan dess. dammsuger i blindo där under, blundar och vispar. vill inte veta status där under. någonsin. igen. där har ni ett beslut jag kan ge er åtminstone.

måndag 19 mars 2012

tja, hen har kanske aktier eller så ger Persson-familjen schysst med kollekt om söndagarna, vad vet jag?

säg att man gått och fnulat på att förse sig själv med en pepp-klänning och sin karamell till unge med gölliga, mintgröna karamelltygskor, men så är man västgöte och tänker att jaja, det är kanske bra onödigt ändå och hur många klänningar kan en garderob rymma egentligen och hur många tygskor kan en unge behöva egentligen och man blir minsann inte lyckligare av att konsumera och jadajadajada också slår man den tanken lite ur hågen. men säg sen att man hittar en bonuscheck man glömt att man hade i plånboken och att det dessutom ska visa sig vara klubbdagar och rabatt.

– säg är det inte ganska mycket som att GUD ville att man skulle gå raka vägen till HM utan att passera gå då?
jo, jag tänkte väl det.

söndag 18 mars 2012

hej på er! nu gör jag en Thorsten tror jag bestämt.

(reser mig igen alltså) i mitt fall gör jag det från sängen. för hur jag spenderat de sista, dryga (på många sätt) månaderna, undrar ni kanske? tja, ungefär så här skulle jag säga:

jag har i runda slängar ägnat mig åt att räkna sprickorna, spindelnäten och antalet trasiga lampor (en styck, som jag by the way inte orkat att byta) i taket, haft en bitvis något ensidig kost, provat gammal medicin och ny medicin och börjat kurer och avslutat kurer och börjat om för att det inte hjälpt. staplat upp och sedan tillbaka igen och dragit täcket långt upp över näsan. knappt ens orkat leka med den där göllungen i luftballongspyjamasen, annat än när den där göllungen varit doktor och jag en VÄLDIT VÄLDIT SUK patient som bara behövt ligga stilla och blunda och på sin höjd säga "ajajaj" (dock med någorlunda inlevelse) när jag fått den obligatoriska sprutan av doktorn. sen har den lille doktorn stängt sin doktorväska och hämtat mina tablettkartor (– HÄJ HAJ DU DIN MEDICIN MAMMA, SÅ BLIJ DU BÄTTJE), lagt huvudet på sned och frågat: – SÅ, MÅJ DU LITE BÄTTJE NU MAMMA?

och nu.
nu mår jag faktiskt lite bättre. inte så att jag sprang milen i morse direkt, men ändå, om vi skulle passa på att skaka liv i den här bloggen igen kanske? det kanske jag kan mäkta med ändå, tänker jag? alternativet är förstås att ta in på närmsta seniorboende bland mina likasinnade – människor som vill ha sin mat puréad samt älta sina magbesvär – men hur festligt det än låter, så tror jag nog att jag skjuter på det några år ändå.

söndag 15 januari 2012

har ni ätit glosoppa till frukost kanske?

det här med att hela familjen tar sovmorgon tills Hunden tittar uppfordrande på oss och jag sedan bara tar jackan över pyjamasen, för att tar ut den uppfordrande på en kvartersrunda, men upptäcker att det är underbart väder och tankspritt vandrar vidare tills jag finner mig själv mitt i civilisationen – bland människor som tycker att det är förmiddag och redan tagit på sig bästakläderna och så vidare – iförd randig pyjamas, är det här något vi behöver prata om tycker ni?

lördag 14 januari 2012

jag ska lära dig allt jag kan

flyttade ut täcket till soffan i morse och morgonmös framför Bompbompa. min enda fundering är när man kan introducera restgodisfrukosten? (nähä, ALDRIG?!? åh, typiskt!)

Asjika, Asjika, Asjika...

...så många bilder – så lite tid.
drunknar i dem när jag försöker sortera. funderar på en om dagen Afrika, till och med jag borde ju klara av att välja EN bild, men det förtar känslan lite att inte få se i alla fall några tillsammans. men annars skulle jag ju haft bloggstoff till 2014 eller något. minst. sant som det är sagt det. äh, får tänka på saken.

torsdag 12 januari 2012

tack som fan

är i detta nu möcke, möcke tacksam över de envetna forskarna som uppfann Losec.
– hoppas ni fick ofantligt bra betalt och sitter och sippar fruktdrinkar på någon söderhavsö allesammans nu! och hoppas att inte allt för många oskyldiga möss fick sätta livet till för min (och tänker jag många andras) skull? möss och råttor och gnagare i största allmänhet (det är något med de där vidriga, gula och långa tänderna) må vara det värsta jag vet, men jag förespråkar inte ond, bråd död för det.
men ändå (en främling).
har varit på benen hela dagen idag (high five!). lättnaden i att inte längre ha en mage som mer känns som en centrifug än ett normalt tarmpaket? enorm. tack för det Astra, tack som fan.

onsdag 11 januari 2012

underbart är kort, del två

jag hann inte skaffa mig mycket till solbränna där nere i Asjika. det var för det första ingen solresa och dessutom har jag en förmåga att sky solen samtidigt som min hud har förmågan att inte reagera nämnvärt på sol. den tycker inte att det är en så stor sak att diverse strålar träffar den tydligen, utan förblir likblek oavsett väderlek.

men lätt ljusbeige blir man ändå där vid ekvatorn, hur lite huden än vill. lite mer levande, lite mindre vattenlik. och det gladdes jag allt en smula åt, även om det inte såg ut som att jag varit söder om Eslöv direkt. men jag såg åtminstone inte död ut.

och kul att jag kunde glädjas åt det i några dagar. verkligen! i flera timmar! innan min hud tydligen bestämmer sig för att vattenlik är det nya svarta och ömsar bort varenda liten obränd ljusbeige hudflaga till förmån för den blåvita som finns under.
jahaja. underbart är kort. sannerligen.

tisdag 10 januari 2012

också kom snön till sist!

timmarna innan resan gick söderut. underbart är kort.

hem fjån Asjika

jaha. här har man gått och hållit andan och duckat för allsköns skit, bara för att komma hem till Sverige och mötas av diverse virus och kräksjukor. att det var i Sverige man desperat skulle klämma ut den sista droppen handsprit alltså. ser man på.