onsdag 29 september 2010

mycket kärlek per kvm

vi har haft besök som gått om lott den senaste veckan och de sista dagarna har följande lifdjur rymts på våra 60 spatiösa kvm:

1 st barn i nio-och-ett-halvt-kilos-klassen
3 st vuxna i varierande viktklasser (i runda slängar sammanlagt nästan 200 kilo)
1 st väldigt hårig hund i trettio-kilos-klassen
1 st kungspudel i tjugofem-kilos-klassen

således har ett barn, tre vuxna, en väldigt hårig hund och en kungspudel ätit, sovit, duschat, badat, umgåtts, busat och arbetat i en salig röra. på 60 kvadrat. det vill säga ett barn, tre vuxna, en väldigt hårig hund och en kungspudel plus ordinarie inredning, en extrasäng, tre datorer, diverse väskor samt en leksakssparklastbil med el-fel som vi väldigt lägligt lånat av grannen och som lite spontant spelar upp metalliska melodier när helst ljudnivån är lite för låg. strössla lite matrester över det hela. rör ned en och annan blöt badanka. en udda, smutsig strumpa. hundkoppel. ihoptrasslade datorsladdar. ett utrivet grytskåp. och så de obligatoriska leksakerna i riklig mängd.

min spontana tanke nu är att jag vill muta den där störiga killen med megafon i Extreme Home Makeover Extreme Makeover Home Edition heter det tydligen att komma hit med sin bulldozer och bara jämna skiten med marken, så jag får börja om från scratch igen*. göra rent hus så att säga.

en klok kvinna kallade det mycket kärlek per kvadratmeter.
men ändå: rå hit den där bulldozern.


* men inte i deras tacky, amerikanska stil tack så hemskt mycket.

det är den bästa av gåvor, att kunna sova lugnt

tisdag 28 september 2010

ingenting försvinner, allt finns kvaaar*

när jag blev på smällen mådde jag förvisso galet dåligt de första tjugo veckorna, men sen mådde jag som en prinsessa. aldrig förr har jag varit en så dålig konsument av Losec (kanske som kompensation för de första tjugo veckorna?)! och aldrig förr har mitt hår varit så fräscht och friskt! helt plötsligt var det inte likställt med panik att inte hinna tvätta håret en dag.

nu är Ungen drygt 15 månader och jag går och lägger mig med platt, flottigt hår och lätt magkatarr. visste att det skulle komma tillbaka förr eller senare och bita mig i arslet det där. förr eller senare. jojo.


* ni ungdomar tar sommarlovsmorgonsreferensen, right?

söndag 26 september 2010

stora tårtkalasdagen!



nu: baka födelsedagstårta till kvällens födelsedagsfika.
sen: åka på födelsedagsfika och äta födelsedagstårtor.
senare: åka hem ha födelsedagsfika och äta mer födelsedagstårta.

man måste gilla den här söndagen. det måste man allt.



för sent för liveblogg

full rulle hela dagen igår, men jag tänkte vara sådär ungdomlig och liveblogga från Köpenhamn under kvällen. i farten liksom. om nagellack och frasiga, gröna klänningar sådär som ungdomar gör. om den goda maten, de gudomliga* drinkarna som avlöste varandra, hur de kalasiga klackskorna skapade smärtor värre än värkarbete framåt natten och att jag överlevde en galen taxiresa med någon som borde ha hjälm och skyddsutrustning och köra sin bil på inhägnad bana. men jag lyckades aldrig.
jag är för gammal och långsam redan. typiskt.



* jag menar fantastiska! otroliga! underbara! fabulösa! ni fattar?

fredag 24 september 2010

jamen, grattis till oss båda!

för igår fyllde visst bloggen, som den ser ut nu på den här adressen, ett helt år också.

för lång och trogen tjänst


för många, många födelsedagar sedan fick jag en Manhattan-bag av Mannen. som jag har älskat den där väskan! en riktig trotjänare som alltid varit den som fått följa med på resor. den jag alltid har valt när det kommit till kritan. som rymmer alla mina ritblock och pennor och böcker och extra sjalar. ja, det är en ganska berest väska vid det här laget, det som är kvar av den. för den hänger verkligen nätt och jämt ihop. axelbandet är söndertrasat. lintyget smutsgrått, blankslitet och så tunt att det gått hål på flera ställen*. och det kan tyckas trist att inte förnya sig, men jag var inte klar med Manhattan. inte riktigt än. grattis till mig! och puss på Mannen!


* men jag är glad att se att Svenskt Tenn förbättrat kvaliteten på väskan. inga råa kanter som repar upp sig och lintyget är numera behandlat. hoppas naivt på livslång livstid på den här!

visst var det?

om det stod en sån här med ett ljus i på ens frukostbricka i morse, nog var det väl meningen att man skulle äta den till frukost då?

torsdag 23 september 2010

men ändå ett moment 22 för sjutton gubbar!

dessutom: födelsedagsmiddag i Köpenhamn på lördag som kräfva finklädsel.
tittar i garderoben och finner ingen inspiration. och jag har ingen lust att lägga pengar på finkläder just nu. ingen lust alls*. jag vill köpa fina höstkläder att använda till vardags**. inte silkiga saker som ska damma i garderoben sen***. således: moment 22, om än av det mer angenämare slaget.


* herrejisses, vem är den här kvinnan och var har hon gjort av mig?!?
** aha. förklarar det hela lite.
*** för jag antar att det inte kommer att regna finmiddagar i novemberrusket direkt?

man har inte alltid det vida perspektivet

när man inte orkar tänka stora tankar, kan man grubbla över varför det ska vara omöjligt att hitta den perfekta badrumsmattan till det lilla, lilla badrumsgolvet? omöjligt! ska det vara så svårt att producera en lagom mjuk tingest med halkfri undersida i trevlig, diskret färg (men inte vit för jag har blivit praktisk morsa) som är max 60 cm i diameter? vad är grejen med att alla badrumsmattor helt plötsligt är GIGANTISKA?

onsdag 22 september 2010

did you give the world some love today?

inlägget om fåtöljen påminde mig om att det faktiskt var lite för länge sedan jag inte bara tänkte, utan också hörde av mig till "svärmorfar". vi bor för långt ifrån varandra för att ses annat än allt för sällan och vi har inte samma tal gemensamt längre, men jag inbillar mig att han gillar att få vykort från oss ändå. att han minns vilka vi är.

man kan bry sig om på tusen olika sätt, men jag älskar att göra det per post. har alltid gjort. ja, än mer sedan det blivit plättlätt! på Posten kan man, utan att lyfta på sin lilla rumpa, ladda upp sina egna vykort i A5-format och sedan skickar de dem för mindre än två guldpengar! enklare än så blir det knappast och kvalitén på den färdiga produkten är mer än godkänd i mina ögon.

seså, bara GÖR det nu sa jag. ingen blir ledsen av ett vykort.

höstfärger i trädgården

störst av allt är kärleken

ibland undrar man hur länge den sista blinkningen varade. helt plötsligt har man ett barn som går och tultar. som sparkar fotboll! som klättrar och förstår och som älskar att spexa. som babblar och pekar och är en riktig liten iakttagare. som äter upp sin mat själv med sked och gaffel. som kan säga sitt namn när man frågar efter det! som vinkar åt alla främlingar i affären, delar ut slängpussar till höger och vänster och som älskar att kramas. och som sjunger "Bä, bä vita lamm", "Kalle anka satt på en planka", "Tänk om jag hade en liten, liten apa" och diverse andra slagdängor.

ibland vill man ge bort dem till första, bästa förbipasserande, men för det mesta vill man bara krama dem så hårt och så länge att de sitter fast för alltid.

tisdag 21 september 2010

Gbg

måndag 20 september 2010

snopet

man förväntar man sig ju en vinnare på en valvaka, det gör man allt. och sen förlorar liksom alla.


förutom möjligtvis landets alla rubriksättare? hur lätt är det inte att göra feta rubriker om att fel lag vann, när inget lag vann?

söndag 19 september 2010

favoritfåtöljen

här hemma på våran gata i stan står det en fåtölj i ett hörn. den har inte alltid stått där, utan de första sextio åren eller så av sitt liv stod den i ett vardagsrum med ett fantastiskt målat spännpappstak i ett rött hus omgivet av massvis med träd på landet. fåtöljen har varit Mannens morfars, som är gammal tapetserare. och jag älskar den där fåtöljen och det underbara tyget, men framför allt tycker jag väldigt, väldigt mycket om svärmorfaren. och varje gång jag ser fåtöljen, eller Barnet går förbi och noggrant pekar på alla fåglar i tur och ordning och berättar hur de låter, så tänker jag på honom.

den dyraste möbeln är sällan den som kostat mest, utan är den som rymmer mest kärlek.

ojojoj

pajerna var fantastiska, min världsbild är intakt, men nu, NU är byxorna på så nu är det plattan i mattan och snabb dagsvisit hos nyaste kusinen - äntligen!

men först; rösta. mycket viktigt. gört.

fredag 17 september 2010

blodigaste allvar faktiskt

kräftskiva imorgon kväll och jag har just lagat en laddning små portionspajer med kantareller, vitlök och rucola. grädde (visp-, ingen skit) och smör en masse. toppade det med västerbottenost. det luktar gudomligt ur ugnen och jag tänker att man inte kan misslyckas med kantareller och smör och vitlök och grädde och västerbottenost. det måste vara omöjligt på alla plan.

allt jag någonsin trott på kommer att rubbas om det visar sig att de här små godbitarna är oätliga.
på allvar. allt.

trädgårdsdag imorgon


undrar om det är i år vi kan luta oss tillbaka och släppa fram nästa generation?

fredag, puh!

onsdag 15 september 2010

inget att skryta med däremot

men ändå, ska man ta det som ett tecken på att man är

1. pinsamt otränad
eller
2. har obarmhärtiga plågoandar till träningskompisar

om man fortfarande känner av träningsvärk i låren efter tre dagar?

ibland går den här bloggen på promenad

lång kvälls färd mot natt

nattade Barnet ikväll. låg där och sov räv och tänkte att nu, NU är det nära. då sätter sig den lilla krabaten upp, ger mig ett försiktigt "buuu" och fnissar lite. sen ett jätte "BUUUUUUU", som spöket Labans pappa, tokfnissar med hela ansiktet, ålar snabbt ned från sängen, vinkar glatt, ropar hejhej! och tultar mot dörren.

och jag låg där i mörkret och log, trots att jag insåg att det skulle bli en mycket, mycket lång kväll.
kommer att ha mig kring lillfingret den där lilla människan. runt lillfingret lätt som en plätt.

vi ska önska runt i ring, önska kostar ingenting

det stundar födelsedag och trots att jag fyller så ojämt och så tråkigt som man kan, så går man ju runt och slentrianönskar sig lite ändå. till exempel:

en ny Manhattan-bag.
och en halvmeter av Estrids gula elefanter.
åh, eller kanske Vittriniskålar en masse?
ja, och en urbnCal Cph 2011!
och ett par nya, snygga höstskor skulle verkligen inte sitta fel. typ ett par klassiska jodpurs. eller möjligtvis ett par pistol-boots? eller leopardmönstrade!
eller varför inte tennislektioner med trevligt sällskap och snygg instruktör i vinter?
eller en ny löpartröja. det är viktigt att vara piffig när man tränar!
och magrutor! jag vill jättegärna ha magrutor (igen)!

så. vad drömmer ni om (om vi hoppar saker som fred på jorden och lyckliga barn och sånt)?

tisdag 14 september 2010

för er som undrade:


vi kör på skalplagg! hela familjen!

vi provar helt enkelt att klä Barnet efter samma principer som vi klär oss själva*, så får vi se vad som händer. vi provar skal mot regn och väta nu på hösten och kompletterar med olika underställsvarianter allt eftersom det blir kallare. när vi lyckats muta in ungen på lämpligt dagis förskola kanske vi får tänka galonisar där? den som lever får se. och blir det vargavinter som förra året får vi säkerligen tänka termo (ungen får faktiskt fortfarande gott och väl plats i förra årets rutor, så vi avvaktar tillväxt innan vi tjackar nytt där).

och jo, förresten.
Polarn har oss i ett järngrepp**, så vi testar*** vad deras grejer går för en höst/vinter till.



* och för mig har lager på lager och skalplagg funkat ypperligt och då har jag hängt runt en del med hundar i skog och mark, i ur och skur och snö och modd, på knän i buskar som figurant och raskt promenerandes, så jag tänker att jag faktiskt roar mig lite som ett barn ibland.
** och dessutom är det lite klurigt att få tag på bra kläder i storlek 74-80 annorstädes. ungen är pytteliten och de flesta andra kedjor börjar sina "riktiga" ytterkläder (om man inte vill ha bebisoverallerna som är menade för en åkpåse och en vagn) i storlek 86/92. och då kan vi lika gärna köpa en tvårummare och husera ungen i tills i vår. det finns enstaka plagg i stl 80, men det är verkligen inte mycket att välja på och jag orkar INTE springa runt i hundra affärer och få ett "njaaaeeee, till den lilla? då ska vi se...." och försöka pussla ihop.
*** jackan traderade jag ny med lapparna kvar och byxorna blev näst intill gratis (eller hur? men billigare än vilka galonisar som helst i alla fall) med alla rabatter och bonusar jag samlat ihop som trogen kund. jag tycker att det är i saftigaste laget att ekipera en ettåring för över tusenlappen. om jag så hade använt tusenlappar som toapapper och hur funktionellt det än må vara.

söndag 12 september 2010

det är ju inget kul om man inte får skryta om det ibland

jamen, man känner sig ju så HURTIG när man börjar söndagen med att träna!

hmmm, det var mest det jag ville säga.

/självgod 79 med ömma lår

fredag 10 september 2010

jomen, man vet att man är småbarnsförälder*

när man ska bädda sängen på morgonen och plockar ur:

en byggkloss
tre barnböcker
och
en rödlök

och knappt ens höjer på ögonbrynen.
inget märkligt med det? väl?


* eller bara har en jättekonstig relation till rödlök. intresset för byggklossar och barnböcker kan också synas lite märkligt.

fanfanfan

ser jag inte snor i den lilla näsan? hör jag inte fortfarande lite rossel i den lilla halsen? kommer det inte ett host då och då?
blir. galen.

åh, ni sjuvårdsutbildade, ni barnmorskor och ni kloka gummor (och gubbar) där ute! säg mig; hur fragil är en tre veckors? hur länge är en förkylning farlig? är vi ett hot mot den lilla marsipangrisens hälsa? och kommer jag inte att få träffa den lilla sötnöten förrän i slutet av oktober nu? va? va? VA?

jo

så blev naturligtvis även Barnet och jag smittade av Mannens förkylning. Barnet har hostat och snörvlat sedan i måndags och återigen har kusinträffen riskerat framflyttning. men nästa helg utan fullt schema för oss är i slutet av oktober, vilket onekligen gjort oss väldigt motiverade att bli friska.
vi ÄR friska idag.
nu bestämmer vi det.

men den här är för dig Anna*!

när jag klädde på mig igår tänkte jag nämligen på ursnygga Anna. fräsch som en nyponros i randigt och jeans mest hela tiden. jag vill också! tänkte jag och tog mig längst in i garderoben och ålade mig i gymnasiejeansen, som hängt där likt ett museiföremål sen... typ gymnasiet? lite randigt på det. och mer jeans. fake it 'til I make it!

funkade typ. Mannen bara: eh, du har... jeans?


* tur att Photocabine varken behöver kameran eller Photoshop (eller behöver och BEHÖVER, det är kanske en definitionsfråga om det kanske hade varit önskvärt med det senare ändå), ha!

hej

det har varit sporadiskt med foton på bloggen det senaste. min datorn vill nämligen inte befatta sig med min kamera och Photoshop i sin tur vägrar att samarbeta med datorn. sånt gör mig galen! jag vill ha foton på bloggen! och i livet i stort för sjutton gubbar! och när det inte funkar blir jag stingslig. ur gängorna. också tappar jag blogglusten.

I'm such a drama queen*.


* men tillåt mig påpeka att datorn, kameran och Photoshop faktiskt är minst lika fåniga!

måndag 6 september 2010

men är det inte lite oartigt att inte svara ändå?

min mobiltelefon är min pojkväns gamla och när jag fick låna den fanns det redan en hel massa kontakter sparade. men eftersom många av våra kontakter är desamma, så har jag inte brytt mig om att radera mer än sporadiskt när jag stött på ett nummer som jag inte behöver. det betyder dock inte att det inte fortfarande finns personer kvar där i kontaktlisteröran som jag rent av inte känner eller som jag inte är mer än ytterst ytligt bekant med.

nyss upptäckte jag att Barnet lyckats mms: a en bild till en av de där ytterst ytliga bekanta. en bild av oss i tokmönstrade pyjamasar*, helt jätteosminkade** och med väldigt mycket sovfrisyrer***.

jomensåatt.
vi kommer nog att fortsätta att vara ytterst ytligt bekanta har jag en känsla av.



* ja, BÅDA två. ibland när jag är extra frusen sätter jag på mig tjockstrumpor och en väldigt blommig flanellpyjamas. den är mycket varm och mysig, men det är ingen pyjamas man får ligga i om man säger så (eller som man vill visa för omvärlden om man säger på ett annat sätt).
** som i ganska ful. och det var framför allt jag.
** också framför allt jag.

det finns tillfällen då man ångrar att man inte satt redo med kameran

efter att ha velat lite fram och tillbaka bestämde sig Barnet för ett tag sedan definitivt för att sova en gång per dag, en tupplur efter lunch. jag utvärderar:

fördelar: dagen har blivit lite mindre ryckig med en lång sovstund, som Barnet vaknar utvilad efter. dessutom är det sällan som tuppluren blir så sen att den stör kvällströttheten. bättre dagar helt enkelt!

nackdelar: ibland attacksomnar man mitt i lunchen...

fredag 3 september 2010

parkerar cirkusvagnarna igen då

förra veckan var det Barnet (vilket för övrigt visade sig vara tredagarsfeber igen) och i helgen är det Mannen som inte är kry nog för att vistas nära en nyföding.

så. ska man ALDRIG få träffa den däringa kusinen*?!?


* och jag som tvättat och packat byxorna till Barnet och allt...

torsdag 2 september 2010

en rookiemamma behöver ER!

förra hösten var Barnet i stort sett en grönsak. en grönsak i en fleeceoverall (och senare också i termo-overall) i en åkpåse i en vagn. men i år har vi ett barn. ett barn som går och tultar och springer och ramlar och kryper och liksom är överallt, antagligen oavsett väder. vi vuxna i familjen är Goretex- och lager-på-lager-människor och min spontana tanke är att jag är ute efter något liknande. så jag kikar i butikerna. hittar klassiska galonkläder. windstopper. skalplagg. termofodrat. det är en djungel! måste man ha galonisar OCH skalplagg OCH termo? eller kan man köra skalplagg och variera hur tjockt man har under efter väder och sen köra termo OM det blir vargavinter*? men håller skalplaggen väta lika bra som galonisarna eller MÅSTE man ha galonbyxor om det ska tultas runt i daggvått gräs och krypas i fuktiga sandlådor? är skalplagg kanske helt bortkastat på en sån här liten unge**? kör man bara galonisar*** och sen termo när det blir kallare?

herrejisses.
VAD behöver vi?

upplys mig!


* vi bor i Skåne. det blir vinter lika ofta som det blir istid här. ungefär.
** som ju antagligen kommer att sitta en hel del i vagn trots allt?
***
men är inte galonkläder egentligen ganska opraktiskt, liksom både lite för lätta att frysa i och lite för lätta att svettas i, så länge det inte är hundra millimeter regn?

dancing on my own

Mannen är hemma - halleluja! vi överlevde! tog dock en välbehövlig tupplur med Barnet vid läggdags och stämplade in på nattskiftet istället. arbetsron är alltid som bäst när resten sover tungt. höstdimman som ett tjockt duntäcke utanför huset. Robyn har hållit mig vaken och hållit mig sällskap.

nöjd nu. god natt.