jäkla skit-torsdag. grå som en öststatsinstitution och helt okreativ. kände för att rulla ihop mig till en liten, liten boll, vira in mig i en filt, stoppa mig i en låda och skicka mig långt bort någonstans.
men så ikväll. kissar och Ungen kommer inspringande (ingen idé att stänga dörren, då har man ett barn som bankar intensivt och målmedvetet på dörren innan man ens hunnit fälla upp locket. det där med personal space återupptar jag i ett annat liv) med andan i halsen. lägger huvudet på sned.
- issa? bassa? adda? ja!?*
de plirande, stora, blå ögonen och världen får långsamt färger och konturer igen. Mannen meddelar utifrån att de ätit middag och att den var till belåtenhet och åts med god aptit.
- gött, svarar jag, som den västgöte jag är.
- DÖÖÖTT! hojtar Ungen exalterat och kutar vidare.
det här härmandet alltså. orden som bubblar.
så långt från öststatsinstitution man kan komma.
* översättning: kissa? bajsa? bada? ja!?