onsdag 30 september 2009

min matpyramid




det farliga med kalas är resterna. vad jag ätit de senaste dagarna? vad sägs om överblivna brownies till frukost, kokosmums till lunch och min vikt i grönmögelost? det gäller att plocka från hela kostcirkeln serrni.

tisdag 29 september 2009

en häst och en lillebror

så länge jag suktat efter Maja Stens häst. länge. länge. länge. flera år länge. fantiserat. tänkt var den ska hänga en dag. gått in och lagt den i varukorgen bara för att paxa den. för att se så det fanns ett exemplar kvar. men aldrig riktigt funnit det legitimt att fylla i kortnumret. ni vet hur det är. man behöver el. man behöver mjölk och tandborstar. men den har alltid funnits där. i hjärtat och skavt. och på Wonderwall och väntat. och vet ni? nu finns den här på riktigt. nummer etthundranittiofem. hos mig. för jag har fyllt massvis med år och jag har en hejdundrande lillebror.

och jag blev glad till tårar.
för tavlan förstås. men också för att min lillebror är den bästa i världen.

bästa brorsan

Lotta Kühlhorn för IKEA

jag hittar bilder på fantastiska tyger Lotta Kühlhorn designat för IKEA. jag får hjärtklappning av upphetsning. måste. ha. tyger. jag läser att de ska lanseras 1 oktober. jag får ännu mer hjärtklappning. planerar raskt tripp till IKEA 1 oktober. planerar allt jag vill sy med alla mina nya tyger. myser. hjärtklappning igen. tänk om tyget tar slut? tänk om tyget inte kommer att finnas i Malmö? försöker hitta information på IKEA:s hemsida. nada. jag googlar. jag läser att folk redan köpt tyget?!? läser andra som skriver att tyget var slut när de var på IKEA?!? läser igen att det minsann släpps 1 oktober. total förvirring. finns tyget? finns det inte? ska man behöva ringa Ingvar?


pressbild från IKEA på Kühlhorns nya tyger

måndag 28 september 2009

vikten av att vädret sammarbetar

det står lunchmotion på agendan. och man kan säga att förmiddagen går åt till att planera så allt kommer att gå smidigt när man väl är framme vid själva motionen. barnet bör vara mätt och belåtet. påklätt. ny blöja. och gärna lite småtrött. Hunden på gott humör. cirkusdirektören aka jag vid gott mod. och gott flås. sällskapet redo.

det är inte en bit kaka att synkronisera allt det ska ni veta. och när man gjort det. när man gjort det och står redo att ge sig ut påklädda och småtrötta och vid gott mod och gott flås och allt. då vill man inte att himlen ska öppna sig. inte. att. himlen. ska. öppna. sig.

det är väl en speciell, speciell störning

ja, vi har ju el nu. och det finns förvisso fortfarande några sladdar att måla in, men annars börjar det mer och mer likna ett hem detta hära. ett hem och inte en byggarbetsplats. ingen täckpapp på golven. väggar och tak ser ut som de ska. det står inte flyttkartonger i hörnorna. möbler är färdigbyggda. lampor är på plats. och i lördags på partejet, när vi städat och gjort fint och det var levande ljus i kakelugnen och fina människor som minglade omkring, så pirrade det lite extra av lycka över att det var över. renoveringskaoset. över att vi kunde bjuda hem folk i fina kläder. inte för att de skulle spackla. eller behöva vara rädd för att fastna i en sladd eller färgburk eller så. bara bjuda hem. sådär som vanliga människor gör. bjuda hem och säga välkommen och inte akta sladden eller ta inte av er skorna för det ligger ändå slipdamm överallt eller försök att inte tänka på de där fula lådorna.

jag tänkte på allt det där och kände det där lyckopirret. och att jag bara inte kan bärga mig tills jag får riva ut köket!

söndag 27 september 2009

om det vackra med el

ni vanliga, dödliga kanske sällan reflekterar över det där med el. ni bara nämen nu är det lite mörkt så nu tror jag att jag tänder en lampa och schwopp, så klickar ni på strömbrytaren på väggen och hepp, så blev det lite ljusare. eller så vill ni ansluta någon elektrisk pryl och då letar ni helt sonika upp ett elluttag på närmsta vägg och sticker i stickproppen och hepp, så hade ni ström.

precis sådär har vi absolut inte haft det de senaste ett och ett halvt åren. jag repeterar: de senaste ett och ett halvt åren.

vaddå, har ni inte haft el? kanske ni tänker nu.
nej, vi har inte haft el. eller jo, vi har haft el. bara inte på det traditionella sättet. vi har haft el i köket. sedan har ett eluttag i nämnda kök, via en helvetes massa förlängningssladdar, försett resten av lägenheten med elektricitet. så om man ville tillexempel föna håret, så tog man bara sin fön och följde närmsta sladd mot en förgreningsdosa och hepp, så kunde man föna håret (om inte den förgreningsdosan redan såg till så att det var någolunda ljust i rummet för då fick du leta dig vidare till nästa. och så vidare). mycket praktiskt. förutom att man inte kunde ha taklampor förstås. tja, taklampor är förvisso kanske överskattade. men en miljon sladdar samlar damm. och blir till slut äckligt smutsiga. och gör det svårt att dammsuga. torka golv. överhuvudtaget röra sig genom lägenheten utan att snubbla fram och välta saker. ni förstår. man kan säga att det finns en anledning (eller hundra tusen) till att ni inte har valt att ha er el så.

och nu även hos oss: el! riktig el! på väggen!

i helgen hade vi nämligen partej. partejet var slutgiltlig deadline för el-Leffe. för jag ville inte att gästerna skulle bryta tår på en illa placerad förlängningssladd. eller välta en lampa vars sladd var intrasslad i en annan sladd som råkat hamna under en stol som skulle flyttas på. förstår ni. så sent en kväll i veckan trycktes proppen ned, lampor lös och vi bara jaaaaa och high five som när Zlatan gjorde det där magmålet i sista minuten mot Ungern.

el! riktig el! fatta vackert.

vackert!

fredag 25 september 2009

för att vi vuxna också behöver något att titta på i taket


samlar

förr hade jag ett gäng länkar jag gillade. och som blogglös har jag använt söta Lindas eminenta.

nu skapar jag en egen igen. den ser lite ynklig ut än så länge. men alla är vi barn i början.

tabula rasa

ibland när jag tittar på Barnet så kan jag bli nästan stel av skräck vid insikten att jag ska ta hand om den här lilla människan. jag kommer i allra högsta grad att vara med och forma.
jag.
fan. hur gick det till? vem gav mig det ansvaret?

och nu tittar jag på den här tomma bloggen och tänker precis samma sak.

torsdag 24 september 2009

onsdag 23 september 2009

sådärja.

jag kommer aldrig hinna så som jag vill. det slog mig. så nu har jag piffat mig en blogger-blogg. och tänker att den får duga. tills vidare. eller tills döden skiljer oss åt. amen.