fokuserar på det fina (för att inte bli GALEN)

över en vecka av kräk och feber och allmän sjukdomsskit i det här huset. fram och tillbaka. tillbaka och fram. en efter en och om igen. det känns som jag har vadat upp till hakan i en seg sörja av diverse baciller. som bacillkvicksand som sugit ned mig, snabbare ju mer jag sprattlat.

så. otroligt. jäkla. skit. tröttsamt.

men tur att det finns ljusglimtar, som de här:

ja, han allt han. min man.
– göra gölliga ungar, välja de finaste tulpanerna och köpa saker jag gärna vill ha. så många strängar på sin lyra!

instahelg

så går en några dagar i våra liv och kommer aldrig mera åter

men de finns ju kvar på Instagram förstås.

en tisdag

nu kör vi! sista rycket i den här lägenheten. någonsin. vemodigt, men skönt att avsluta det man påbörjat.  hoppas innerligt att hitta någon som trivs lika bra som vi gjort. men som slipper spackla. lyckost.

det blommar i trädgården.

jag unnar mig.

ingen sorg i Göteborg

också ska det visst bli påsk i år igen, säger de

ett streck snett uppåt och sen ner och upp igen

en fredag i november då det aldrig blev ljust

idag alltså. gick solen upp överhuvud taget? eller struntade den bara i det? tog en dag ledigt så här i tristaste november och drog till Karibien istället? ja, för här har det liksom varit kväll hela dagen. men det finns några gula löv kvar som lyser upp och jag har ätit ungefär ett kilo clementiner.

så. ja. så är det med det.

måndag

från dimman

det är en söndag som liksom aldrig kommer ur dimman. det är fönsterbytarkaos upp över öronen och möbler överallt. jag jobbar från soffan, liksom gömd bland alla kuddar och filtar, med håret i något som en gång var en rufsig knut och Barnen i Bullerbyn rullar i bakgrunden. "HAN E AJ" konstaterar Ungen om skomakaren, lägger an sin mest bekymrade min och man kan bara ana allt som försiggår där under de där blonda lockarna. alla tankar som hinner tänkas mellan alla ord som hinner sägas. det luktar falukorv och Ungen är ingenstans och överallt och bakar kakor och åker till sjukhus och klär ut sig och har tårtkalas och sjunger och läser böcker och köper glass och en telefon och hux flux så är jag visst Spöket Laban. och så är renoveringskaoset ett kaos i största allmänhet.

men det är mitt kaos.

in löv

bjussar på Göteborgsvitsen, varsegoa!

det är höst där ute, det är liksom ingen tvekan om det

#gultärintefult

man får ta det goda med det onda?

bra: vattnar (äntligen) orkidéerna!

dåligt: råkar bryta av en ny, späd stängel.

jahaja.

då kunde jag ju lika gärna ha torkat den till döds, kan man tycka.

blandade bilder bara

fönsterbytarkaos och VAB och ibland känns det som att det är precis sådär många ungar man har med sig på stan och daggvått gräs en solig morgon och en söndagsfrukost utöver det vanliga. lite så bara.

lite mer höst

en helg/många ögonblick