och tänk att de rear ut bebisfiltar på Lindex damavdelning!

jag hade lite tid att slå ihjäl igår, av en händelse alldeles i närheten av ett köpcentrum. och vet ni vad som händer på köpcentrum runt om i Sverige just nu?! de kastar vinteraccessoarer efter dig. KASTAR.

– här! ta! 25 kronor!
– kolla, kolla! mjuk och varm! 50 pix och den är din!

så håller de på.
och vet ni vad som händer utomhus runt om i Sverige just nu?! vinter. just det. snö och snålblåst och kallt och jäkligt. och vet ni vad som passar skitbra då?! vinteraccessoarer! som de kastar efter dig på köpcentrum runt om i... ja, ni fattar.

om jag gick därifrån med vinteraccessoarer så jag klarar mig om så vintern håller i sig till maj? nästa år?
oja.

– men, hur många halsdukar kan en människa behöva egentligen, undrar ni kanske (liksom min man)?
– men kolla här, svarar jag! det här är alls ingen halsduk. det är en utmärkt bebisfilt (också). ser ni väl?! för ni vill väl inte att den stackars bebisen ska frysa när det är vinter...?

jag är allt lika smart som den där halsduken bebisfilten är piffig jag.

tja, hen har kanske aktier eller så ger Persson-familjen schysst med kollekt om söndagarna, vad vet jag?

säg att man gått och fnulat på att förse sig själv med en pepp-klänning och sin karamell till unge med gölliga, mintgröna karamelltygskor, men så är man västgöte och tänker att jaja, det är kanske bra onödigt ändå och hur många klänningar kan en garderob rymma egentligen och hur många tygskor kan en unge behöva egentligen och man blir minsann inte lyckligare av att konsumera och jadajadajada också slår man den tanken lite ur hågen. men säg sen att man hittar en bonuscheck man glömt att man hade i plånboken och att det dessutom ska visa sig vara klubbdagar och rabatt.

– säg är det inte ganska mycket som att GUD ville att man skulle gå raka vägen till HM utan att passera gå då?

jo, jag tänkte väl det.

plåster skrämmande lika leggings

har inte hunnit ha vägarna det allra minsta förbi en bokhandel i veckan, så idag tog jag ödet i egna händer och svängde helt sonika inom stort och hemskt köpcentrum på väg från möten, bara för att kunna gå in i bokhandel lite nonchalant och liksom lite i förbifarten råka hitta nya böckerna. "nämen hoppsan hallåja, ligger/står ni HÄR?! och jag som bara hade vägarna förbi jag. jaa, världen är allt bra liten hörrenini!"

var mycket redo med mitt bästa förvånade uttryck. men. beskvikelsen när de enda jag stötte ihop med var två kvarglömda ex av "Min första bok om tama djur". mycket stor. när jag hjälpt ödet på traven och allt.

jahaja. fick lov att tröstköpa mig ett par galet glada leggings som plåster på såren. såg ingen annan utväg, faktiskt.

i modeveckans kölvatten

Linda, jag vet ju vad du tycker om att barnkläder har diverse djurkroppsdelar fastsydda lite i parti och minut (även om jag inte hittade inlägget nu, för inte har jag väl drömt att det finns?) och låt mig först och främst säga: jag hör och jag håller med. djurkroppsdelsestetik är normalt inte är min påse chips, men ingen regel utan undantag och den biten:

för KOLLATITTA (som Ungen hade sagt) - har ni sett något gölligare?!?

paxpaxpax för att vara den söta björnens morsa i vinter, säger jag!

att komma hem ska vara ett kaos

allt i resväskor, men mitt i morgonkaoset hittade jag en påse innehållandes ett par sprillans 50-kronorstajts från Resterödsoutleten på bästkusten. kaosmönstret matchar dagens schema perfekt.

nu kör vi eftermiddag då, hej på er!

redan effekt!

jamenvisst, de där naglarna alltså! visste att det var allt annat än irrationellt att fokusera på nagellackering i denna stressiga tillvaro! för tio minuter senare så pling i telefonen och den där magiska tingesten som alltid ska visa sol (och enligt uppgift även ska gå att ringa och surfa och så med) är här! sol ute, sol inne liksom!

nu:

köpa trehjuling (ole, dole, doff) och... en kilometer presentpapper?

hej på er!

TISSA POTTAN!

jag är en hopplöst omständlig person, det är inget att sticka under stol med. jag är rent av helt oförmögen att ta ett snabbt, rationellt beslut - ja, det kanske somliga har märkt vid det här laget? och då kan ni kanske gissa hur turerna gått kring potta? hujedamig. redan tidigt i våras började Barnet prata om att TORA BARNA TISSAR POTTAN! och jag tänkte att här var det bäst att smida medan järnet är varmt! ha en potta till hands när nyfikenheten fanns så att säga. så jag googlade och hörde mig för och googlade och var och klämde och kände på olika pottor och olika toalettsitsar i olika butiker, men fann naturligtvis icke vad jag sökte. nån var för stor, nån var för ful, nån var alldeles gräslig. och framför allt så var ingen speciellt smart, speciellt compact-living-anpassad, passande ett minibadrum. men så en dag stod jag i en barnbutik i ett helt annat ärende och tänkte att - nä, vilket tröttsamt personlighetsdrag att älta allt in absurdum också köpte jag en potta. rakt upp och ned bara. en klassisk, vit Babybjörn. en klassiker är alltid en klassiker liksom.

så, end of story? icke.

Ungen verkade nämligen inte ha några som helst planer på att sitta på den där pottan i längre än ungefär tre millisekunder åt gången, vilket gjorde det hela en smula utmanande. men jag tänkte att det skulle komma lite när tiden var mogen, att järnet kanske svalnat en smula och att det kanske var mycket snack och lite verkstad än så länge. så tills vidare samlade den där Babybjörnpottan mest damm och var i vägen i största allmänhet, men jaja. den var vit och klassisk och jag blev inte blind av att se på den åtminstone.

men så hände det att jag hängde på det där internet i något ärende och råkade få syn på en helt annan typ av potta. en sån potta som jag egentligen letat efter när jag varit omständlig! en potta där någon tänkt till. åh, vad jag älskar när folk har tänkt till! det var en potta som också var en pall och en toalettsits i samma produkt. och som man definitivt inte blev blind av att titta på. hitintills hade vi burit in och ut en ranglig, liten stol som Barnet fått stå på för att nå handfatet, eftersom vi helt enkelt inte har plats för pall OCH potta därinne i badskrubben, men med den här skulle vi kunna ha både och! pottan hette DotPot och var naturligtvis lite lagom dyr sådär som desajnade saker är. och Västgöten hade ju redan traskat och köpt en halvdyr potta. jag bestämde mig för att den där DotPot säkert var mer design än funktion ändå och att Babybjörnen dög fint tills vidare. herrejisses, generationer ungar måste ju ha kissat i en Babybjörnpotta och det blev folk av dem med.

så, end of story? icke.

häromdagen provade vi trehjulingar, bland annat på en barnbutik. och mitt i trehjulingskörandet så får jag syn på en sån där DotPot-potta slängd i en badbalja. och jag bara - tittatittatitta! till resten av familjen och hoppade upp och ned lite charmigt på stället av upphetsning. - trehjuling, treschmuling - det är den HÄR pottan jag försökt att visa er! Ungen visade snäppet mer entusiasm än sin far (som vi vid det här laget förlorat till Lego-avdelningen), kikade och slog sig sedan ned och vägrade att resa på sig. bådade gott så jag frågade nyfiket säljaren vad den kostade. baraföratt liksom. priset var naturligtvis detsamma som på internet. så jag hummade lite, tänkte att jag ju visste var de fanns nu i alla fall. - men du kan få den för halva priset om du vill? säger säljaren då och gör en svepande gest mot en hylla full av DotPot-lådor. - de är för dyra, jag blir inte av med dem. herrejisses! inget är så ljuv musik i en västgötes öron som ljudet av halva priset. då öppnar västgöten plånboken ska ni veta!

så vi gick hem utan trehjuling, men med en potta. som vi älskar! den är superstadig och fin och lättare för Barnet att kliva på själv och nu har inte jag provsuttit personligen, men den ser mycket skönare ut än Babybjörnpottan. ja, Barnet verkar tycka så också och invigde den en lång stund redan samma kväll. och vet ni? det kom kiss! I POTTAN! så, end of story? icke. för vet ni vad? det kom kiss i pottan nästa kväll också! jag säger BRA potta!

så om det är någon där ute som är lika omständlig som jag och som i detta nu desperat googlar efter den bästa pottan så har jag svaret: KÖP EN DOTPOT!

end of story. DotPot får 5 små bajskorvar av 5 möjliga!

och bor ni i Skåne tycker jag att ni ska åka till Jättekul i Lund och köpa den. de har det mesta och lite till, gullig personal och trots idogt googlande så slutar det alltid med att vi köper alla våra grejor där, så ni kan lika gärna spara den tiden och åka dit på en gång.

nähänä

ingen tröja med Posten idag heller - STRESSEN! får springa förbi bokhandeln efter dagis och helgardera med fantastiska Lisen Adbåges bok om Kurt och Kio som vill ha koja till den bästa kojbyggare vi har här i huset. inget ont som inte har något gott med sig så att säga.

KURT OCH KIO VILL HA KOJA ÄR SKRIVEN OCH ILLUSTRERAD AV LISEN ADBÅGE (EN BOK FÖR ALLA 2011, BONNIER CARLSEN 2009). BILDEN ÄR LÅNAD FRÅN EN BOK FÖR ALLA.

enfant aimé!

väntar på Posten. otåligt. för om trehjulingen är en tuff presentnöt att knäcka, så var den här desto enklare. finaste tröjan till finaste tvååringen! nu ska den bara komma någon gång så jag kan slå in den fint och lägga på bricka och sjunga och så. lyssnar intensivt efter steg i gruset utanför. tänk om den inte kommer? jo, det är ju en dag i morgon också. men ändå. tänk om inte. då blir JAG ledsen. Ungen antagligen inte så mycket. för jag kommer ihåg hur trist det var att få kläder i present, men den här kunde inte hjälpas. älskade unge - nous te aimons très beaucoup!

BILDEN ÄR LÅNAD FRÅN MINIRODINI.SE

men de lovade mig ju den där appen som Anna har, den som alltid visar sol...

Lillebror ringer och hojtar om jättebillig iPhone BARA IDAG och jag bara: - Chefen koooom igen BARA IDAG, sa han ju! och Chefen bara: - jaja, bara du slutar tjata så också sladdade hon in i telefonbutiken en minut i åtta och skrev kontrakt med djävulen.

egentligen hatar jag att hoppa på dealer. hatar att inte tänka över och vet innerst inne att det sitter någon smart telefonimänniska och gnuggar händerna och fnissar åt hur ägd jag är. antagligen får man sin telefon lagom till jul.

känner mig smutsig nu.

nåde den där telefonen om den inte alltid visar sol!

välkommen in i värmen Agust!

förlåt mig, förstår inte hur jag någonsin kunde tveka. vänner igen?

om min och Agusts kärlek eller om hur svårt det kan vara med relationer

jag har Agust i bagaget, men har inte ens bjudit in honom.

och jag är vanligtvis typen som knappt kan bärga mig tills jag kommer hem innan jag visar de nya familjemedlemmarna runt. som helst vill ta på mig mina nya kläder i butiken, ni vet sådär som man fick göra ibland när man var liten (vill, men gör inte må jag påpeka. jag har någon form av självbehärskning, även om det är svårt att hålla sig någon längre stund), för att jag är så kär i dem att det känns som att de är för långt bort om de ligger i en kasse i min hand. som börjar skruva ihop saker eller möblera med det nyinköpta innan jag ens tagit av mig skorna eller stängt ytterdörren, eftersom jag redan i affären fantiserat om var de skulle stå i resten av våra liv.

men Agust stackarn... honom har jag lämnat i bagaget i flera dagar nu, och jag tänker att det kanske betyder något? att det kanske inte var himlastormande och omedelbar kärlek? att min och Agusts kärlek kanske aldrig var menad att vara? att Agust kanske ska få chansen att hitta någon som älskar honom så mycket att hon eller han aldrig skulle lämna honom ensam i en bil en hel helg och lite därtill?

eller så överanalyserar jag bara det hela och borde bära in Agust och ställa honom bredvid sängen där han hör hemma?

L som i lycka man kan köpa för (lite) pengar

London-lycka! fin ABC-plansch av Ros Shiers, fyndad på marknad till Ungen (och ganska mycket till mig)!

sen lite Loppis-lycka! ren och skär. ja, jag är en mästare på att släpa hem tavlor jag aldrig hänger upp utan bara samlar på golvet längs väggarna, men jag är så glad i den här så att det är löjligt. funderar på att faktiskt börja borra i väggarna och HÄNGA UPP den. det är stort.

ibland ligger det en liten, liten duk för några kronor och ropar ens namn.

och när man hittar massvis med fina blommor för en guldpeng får man alltid lite pirr i magen.

och en väska till väskfantasten, som genast packade ned "Bebisappona" och tog dem på en tur ned till trädgården.

och mer lycka där det här kom ifrån finns det. men det sparar vi till en annan dag.

Västgöten och Willys

mina vänner: ALLT ni behöver finns i stort sett på Willys, det hoppas jag att ni har lärt er vid det här laget?

när jag köpte färgglada skedar häromsistens spanade jag även in melamin-muggar i gölliga färger till Ungen (som fortfarande experimenterar rätt friskt med gravitation. och gravitationsexperiment och dricksglas går inte jättebra ihop har empiriska studier visat) eller andra barn på besök (eller för de vuxna att ta med ned i trädgården också för den delen). men så började det helt plötsligt lukta övermänskligt mycket bajs när jag stod där och valde färger och jag fick slita åt mig de där skedarna och nöja mig med dem. de fina muggarna skulle jag återvända för. muggarna kostar fyra guldtior stycket. skäligt kan tyckas, men det gjorde inte att jag sprang tillbaka affären direkt. det var mer att "- mmm, nån dag när jag har vägarna förbi måste jag nog gå in och köpa ett gäng sådanadär". som tur var så föll det sig inte så att jag hade vägarna förbi innan jag hade vägarna förbi Willys. för vad finner jag där? malaminmuggar! i gölliga färger! en guldtia stycket!

behöver jag upplysa er om att Västgöten roffade åt sig ett bättre gäng sådana?

så återigen: Willys, mina damer och herrar. Willys.

och ni vet var ni hörde det först.

I just felt it fed me more

skulle köpa lunch, men stora HALVA REAPRISET-skyltar i Hemtex skyltfönster fick mig att släntra inom där istället. ibland händer det att jag hittar något jag gillar, men så kan jag inte riktigt motivera ett köp så då suckar jag också säger jag: - äh, den kommer säkert på rea! också går jag därifrån och tänker inte mer på det. och idag låg en sån gammal goding där. från Hemtex samarbete med Oddbirds. gul som solsken och lagd i fina veck. på rea! på halva rea! då vet man att det var menat att bli vi två. jag valde omsorgsfullt en sån, struntade i lunch och skyndade vidare.

I just felt it fed me more, tror jag att Carrie skulle ha sagt.

den bästa av söndagar

en söndagspromenad som blev en hel utflykt. stop på en lanthandel och proviantering av lunch och bullar. det där med bullarna var viktigt. med på utflykten fanns nämligen en unge som pratat om bullar hela veckan; bolle! bolle! bakka?! så det var stört omöjligt att utomhusfika utan. alltså: en påse köbebullar i matsäcken. Unge: MYCKET nöjd. mamma som bokstavligen köpt sig bullbaksfrist: kanske ännu nöjdare. och sen solsken och en ny del av Skåne med fantastisk natur. inte mindre än två matsäckspauser. upp för en backe och ned i en ravin. ut på en spång, klart vatten och stora träd. en hund som ystert for fram och tillbaka och rullade sig i torra fjolårslöv. en unge som somnade nöjt mitt i en mening och mitt i en ravin. och som grädde på moset: hitta stor loppis på hemvägen (inte liten läskig, stor!). vi lyckades skrapa ihop några småslantar och för det fick jag (när resten av familjen, ack så kärleksfullt, hotade att lämna mig ensam kvar mitt i skånska obygden om jag inte slutade gå och kika bakom varenda liten glasskål) en smultronbricka att bära ut saft till trädgården på i sommar, en udda assiett och en sliten smörhund till samlingen .

och den bästa av söndagar.

KAERLIGHED

ny favorittejp!

stor, rosa och kärleksfull. har inte fler krav på en bra tejp - kärlek!

tjuvstartar bokrean lite bara

det finns en baksida med allt

behövde peppa mig själv för att jag var typ frisk och trösta mig själv för att jag var typ sjuk och bestämde mig att det bästa sättet att göra det här på var att besöka närmsta (inte riktigt, men ändå) rea (och... oups! icke-rea...). fungerade mycket bra! tröstad och peppad!

men således, morgondagens svåraste: stålsätta sig och inte klä på sig alla nya kläder första dagen*.

i vissa avseenden blev jag aldrig äldre än... typ fem?

* för förutom att det inte är riktigt socialt accepterat, så skulle det faktiskt inte vara varken snyggt eller praktiskt.