1. varför började du att blogga?
och här ungdomar, måste tant ta en minut och tänka efter lite. det hela började nämligen med en hemsida någon gång strax efter det magiska milleniumskiftet och med den en dagbok på nätet. ja, det var så det fungerade på den tiden förstår ni – man hade dagbok och gästbok. jojomänsan. och tja, det började väl som ännu en kreativ grej. att lära sig bygga en hemsida, formge och sedan fylla den med text och foton och så. hemsidans huvudperson då var onekligen Hunden, som var ny i familjen, och skulle visa sig ha ett otroligt stort behov av att uttrycka sina åsikter på internet. vem kunde ana? och allt eftersom åren gick och medier blev sociala och den biten så blev det väl mer och mer en blogg och tja, nu ÄR det ju faktiskt en blogg. det har funnits några uppehåll och det har varit lite av en hundblogg och en fotoblogg och sedan pallade jag inte riktigt blogga mig igenom renoveringen, men sedan blev det väl oundvikligt lite av en mammablogg och ja, här är vi nu. balanserandes mellan behovet att uttrycka sig och helst vilja låsa in sin dagbok i ett kassaskåp under sängen.
2. vilka bloggar följer du?
just nu är jag tyvärr inne i något av en bloggläsarsvacka. det är den klassiska klyschan, att "tiden räcker inte riktigt till", och de gångerna jag sitter utan plan framför datorn och har tid så har jag så mycket att läsa igen att jag nästan inte orkar utan mest klickar lite slentrianmässigt på länklistan. dessutom använder jag lika ofta någon annans mer välfyllda och uppdaterade lista eftersom min är så galet ouppdaterad. men generellt så gillar jag opretentiösa inspirationsbloggar eller folk som helt enkelt är sjujäkla bra på att fotografera/skapa/skriva och fyller sin blogg med det. då behöver bloggen inte handla om något särskilt. och bloggar som får mig att skratta (som Lisas och Mirijams och massa fleras som jag hittat men inte orkat lägga till på länklistan så de hittar jag bara tillbaka till när jag har tur), de är de bästa! sedan skämsläser jag ibland bloggar som är väldigt långt ifrån mig, bloggar med typ rosa eller prinsessa i bloggtiteln. fråga mig inte varför. det är lite som en bilolycka när man inte vill, men inte kan låta bli, att titta.
3. vilka favoritfärger har du?
som den arkitekt jag är klär jag mig naturligtvis oftast i svart, svart och svart, men här hemma kompenserar jag det med att inte diskriminera någon färg. men kanske att mitt hjärta klappar lite extra för gult och lite mindre extra för lila, men annars är det liksom blandningen som gör det. bildbevis på det kan man för övrigt se här, här, här, här, här och här!
4. vilka favoritfilmer har du?
okej, helt fel fråga. dels för att jag inte sett en hel film sedan... tja, sedan aldrig. jag har i stort sett TV-narkolepsi. släck ljuset och tryck på play och jag somnar snabbare än Anna Wahlgren hinner ramsa. tyvärr kan jag inte bara skylla på min (uppenbart!) sjukdom (hör ni det alla som tråkar mig när jag missat slutet på ännu en film? sjukdom!), för sedan är jag dessutom urusel på att komma ihåg sådana saker som namn på filmer och artister och skådespelare och låtar. jag är så dålig på att namedroppa så att din mormor antagligen tycker att jag är ocreddig och pinsam. så chansen att jag 1. ska ha sett en hel film och 2. komma ihåg vad den hette är i stort sett obefintlig. men jag kommer i alla fall ihåg att det inte är några våldsamma filmer bland favoriterna. jag är otroligt känslig och klarar inte av våld, ens på film. eller jo, meningslöst videovåld har jag inte ont av, men riktigt våld och riktig ondska – krig och skit och grymheter – det kryper liksom under skinnet på mig. nä, jag gillar filmer som The squid and the wale. (och den har jag hållit mig vaken under två gånger, så den kommer jag ihåg.) så ni som är bra på att komma ihåg titlar kan säkert klura ut mina andra favoritfilmer. och tala gärna om vilka de är! då kanske jag kan försöka se klart dem, menar jag.
5. vilket land drömmer du om att besöka?
handen på hjärtat? okejdå. sätt er ned om ni inte redan gör det. det jag kommer att erkänna nu är icke politiskt korrekt år 2011. det är lite som att säga att man tycker att Hitler "hade en del bra idéer" eller att homosexualitet är en sjukdom. det är nämligen så att jag...
jag tycker inte om att resa.
sådärja. nu är det sagt. jag är den ofrivillige resenären.
för det är ju inte så att jag inte utsätter mig för att resa. ånej, om det vore så väl. nu far och flänger jag ju förvisso inte kors och tvärs i parti och minut, lite självinsikt har jag tackochlov, men för att hata att resa så finner jag mig själv onödigt ofta med en bokad flygbiljett någonstans och sedan får jag gå och våndas lite (mycket) över det och sedan sitter jag där på vaccinationskliniken och surar och försöker svara entusiastiskt när de kallpratar om hur HÄRLIGT det kommer att bli på min resa. verkligen. jätte. som jag längtar. EFTER ATT FÅ KOMMA HEM IGEN JA. så, så är det med det serrni. den ofrivillige resenären, det är jag det. men det är som sagt inget man talar högt om 2011. så officiellt vill jag jättegärna tex besöka Brasilia. och Peking. men... jag tänker att jag väntar tills den dagen kommer då man kan åka över dagen med tåg dit?
sådärja.
