så går en några dagar i våra liv och kommer aldrig mera åter

men de finns ju kvar på Instagram förstås.

den sommaren, den sommaren

tittar tillbaka på den senaste veckan i mobilen och inser att: jo, minsann, nog är det sommar alltid!
mmmmm... sommar... ganska så fantastiskt faktiskt.

11 BAST

11 år idag. fatta. 11 år gammal. 11 år ung. 11 år alldeles, alldeles underbar. vi firade traditionsenligt med en promenad längs havet, något stort och mjukt som låter "brööööl" och givetvis så mycket godsaker man vågar stoppa i en hundmage. nu ligger han alldeles blöt och rufsig på finkuddarna i soffan. GRATTIS du fantastiska jycke!

har ni ätit glosoppa till frukost kanske?

det här med att hela familjen tar sovmorgon tills Hunden tittar uppfordrande på oss och jag sedan bara tar jackan över pyjamasen, för att tar ut den uppfordrande på en kvartersrunda, men upptäcker att det är underbart väder och tankspritt vandrar vidare tills jag finner mig själv mitt i civilisationen – bland människor som tycker att det är förmiddag och redan tagit på sig bästakläderna och så vidare – iförd randig pyjamas, är det här något vi behöver prata om tycker ni?

också kom snön till sist!

timmarna innan resan gick söderut. underbart är kort.

igår: regn hos mig

attacksömnen strikes again

tisdag

obäddad säng + hund = dags att byta lakan. igen. tur att han är göllig.

och kolla! paket! till mig!

jag är en lappmänniska och på mitt skrivbord har jag alltid en lämplig mängd memoblock i rent överlevnadssyfte. de är som flytvästarna i ett flygplan ungefär (har någon någonsin klarat sig tack vare en sådan förresten? jag är mkt skeptisk, vilket ju gör det hela till en rätt kass liknelse, men ni hajar?). och nu har jag förvisso inget skrivbord just nu, eftersom det står nedmonterat tills målaren masat sig hit och kladdat på spackel och färg och allt vad han ska göra innan fönsterrenoveringen officiellt är över, men sen! sen ska jag sitta på mina elefantklädda skrivbordsstolar och skriva livsviktiga lappar på papper från det matchande elefantblocket som Mannen i mitt liv kom hem med för ett tag sedan. tills dess får det stå och se fint ut med snöre och klisterlapp och allt. vägrar nämligen att skriva elefantlapp utan att få ha arslet på en elefantstol samtidigt.

från dimman

det är en söndag som liksom aldrig kommer ur dimman. det är fönsterbytarkaos upp över öronen och möbler överallt. jag jobbar från soffan, liksom gömd bland alla kuddar och filtar, med håret i något som en gång var en rufsig knut och Barnen i Bullerbyn rullar i bakgrunden. "HAN E AJ" konstaterar Ungen om skomakaren, lägger an sin mest bekymrade min och man kan bara ana allt som försiggår där under de där blonda lockarna. alla tankar som hinner tänkas mellan alla ord som hinner sägas. det luktar falukorv och Ungen är ingenstans och överallt och bakar kakor och åker till sjukhus och klär ut sig och har tårtkalas och sjunger och läser böcker och köper glass och en telefon och hux flux så är jag visst Spöket Laban. och så är renoveringskaoset ett kaos i största allmänhet.

men det är mitt kaos.

#gultärintefult

lite mer höst

en helg/många ögonblick

inget särskilt, bara ännu en morgon

morgonstund har guld i mun

meddelande till SMHI:

vaknade för cirka tio minuter sedan av att min hund i panik låg på mitt ansikte och flämtade. efter att jag hade lyckats lirka ut ansiktet, och öronen, bekräftades mina farhågor: blixt och dunder i antågande. smattrande regn mot fönsterblecken. öppnar, som den 2000-talsmänniska jag är, närmsta väderapp för att se prognosen.

strålande sol.

FYI SMHI: det är INTE strålande sol just nu. då hade jag nämligen med största sannolikhet sovit. inte roat mig med något som aldrig kommer att bli OS-gren: brottning med trettio kilo Chewbacka i ständigt parterre-underläge.

klappar lugnande, hostar hårbollar likt en gammal perserkatt och kan inte somna om här. men god morgon lördag då? ser väldigt mycket fram emot den där strålande solen som ska skina. NU. tack på förhand.

ny hamn

lite dött på brudar dock.

en kvinna i var hamn

åker tåg, jag och Hunden. och låt oss säga som så att jag inte flirtat ohämmat med kupéns övriga resenärer, legat näsa mot näsa i mittgången. men det är väl lite olika det där med vilka sociala ambitioner vi har i den här familjen, antar jag.

när solen skiner

äh, lite sommar har väl ingen dött av