det ska väl böjas i tid det som krokigt ska bli

hört vid frukostbordet i morse:

- JA TYCKEJ OM SUNGA POPJULA!

och man bara: men vad är det för fel på "Ekorr'n satt i granen" (eller typ... Robyn?)? den har ju också en rolig dans! men ändå. hatten av Eric Saade! att snärja dem precis efter de lärt sig att "dansa" och "sjunga" är ju minst sagt imponerande. kollade på föris och du har visst en hel armé glaskrossande* dansare som TYCKEJ OM SUNGA POPJULA redan på småbarnsavdelningen. synd bara att deras veckopeng sällan räcker till några skivor, men jag antar att du ser det som en långtidsinvestering?

* just glaskrossardans känns ju helt rätt för din målgrupp också! genialt!

tisdag schmisdag

inser att jag missat ännu en av sommarens klassiska TV-tisdagar med allsång och mord. ingenting är tydligen heligt nu för tiden. håller jag på att bli vuxen? oavsett; känns otryggt.

nähänä

ingen tröja med Posten idag heller - STRESSEN! får springa förbi bokhandeln efter dagis och helgardera med fantastiska Lisen Adbåges bok om Kurt och Kio som vill ha koja till den bästa kojbyggare vi har här i huset. inget ont som inte har något gott med sig så att säga.

KURT OCH KIO VILL HA KOJA ÄR SKRIVEN OCH ILLUSTRERAD AV LISEN ADBÅGE (EN BOK FÖR ALLA 2011, BONNIER CARLSEN 2009). BILDEN ÄR LÅNAD FRÅN EN BOK FÖR ALLA.

tjuvstartar bokrean lite bara

Dd

som i Detaljer*.

* finfin födelsedagsbok (Detaljer hemma av Annika Huett och Ulf Huett Nilsson) från Lillebror och hans Hanna som just nu ligger på stolen bredvid sängen OCH som jag fått från Lillebror och hans Hanna (boken alltså, inte stolen! är ni med mig nu?).

nä, jag hade inte Lillebror och Hanna på stolen. MEN jag hade älskat att ha dem där! även om det, som Anna och Petra (aka Språkpolisens övermän) så fiffigt påpekar, kanske skulle vara lite trångt. och en smula obekvämt. men avståndet skulle vara mycket bättre än 40 mil! så jag ÖNSKADE kanske så mycket att jag hade dem där att det nästan inte kan räknas som syftningsfel. egentligen.

Aa

som i arkitekturtidskrifter.

nämen Lilla Anna och Långa Farbrorn IGEN... vad ROLIGT!

dagens exempel på en sak jag gillar: Bokunge.se (observanta besökare har noterat länken som finns här till höger under just rubriken "jag gillar"). för att jag gillar att frossa i (barn)böcker och för att jag gillar hur just Bokunge också gör det.

och min unge, min unge har inte lärt sig att uppskatta bloggar riktigt än, men min unge ÄLSKAR att frossa i böcker. kommer dragandes med en bok innan jag ens slagit upp mina blå, kommer dragandes med en bok när jag sitter på toaletten, när jag lagar mat, när jag försöker ta på oss alla femtioelva lager kläder och hela vägen fram till kvällen när vi ska lägga oss. det finns alltid tid för en bok! så, ja. mission accomplished kan man kanske säga och nu kommer det tillbaka och biter mig i arslet.

för ja, å ena sidan: älska!

men å andra sidan: orka. läsa. samma. böcker. om. och. om. och. om. och. om. och. om. igen.

jag kan varenda liten rad utan att titta. jag vet att spöket Laban inte kan skrämmas och att Kaninens sista paket ska innehålla en napp och att Herr Muffin ska dö. och jag vet att när vi kommer till M i Hellsings ABC så ska magister Tjeder neder från sin sjuvånings kateder. jag vet. men ungen är lika exalterad varje gång. och jag får uppbåda all kraft för att för femtonde gången den dagen spela förvånad när lilla Anna hittar alla hattarna i grottan hos bläckfisken.

så ja! jag vill vinna ett bokpaket! nya böcker att frossa i till jul! prisa Gud här kommer skatteåterbäringen liksom! så nu tipsar jag om Bokunge. skynda er att göra det ni också (den här sista, skälvande halvtimman) så har ni också vinstchans! sjukt schysst logga har de dessutom.

skulle ni mot all förmodan vara en person som inte gillar barnböcker kan ni gå dit bara för att titta på den i verklig storlek, tycker jag.

att komma rödgråten från en dejt kan vara en bra sak

och med förstklassig barnvakt på plats drog den ömma fadern och den ömma modern ut på staden i går kväll, tog en drink och småmat i en bar och begav sig in i mörkret på stadens biograf. en dejt! sådana saker föräldrar vars egna föräldrar bor långt bort, inte är överdrivet bortskämda med. herrejisses, en dejt för Guds skull!

och i vanliga fall är det kanske inte ett gott tecken att komma rödgråten från en sådan tillställning, men igår var det det. Svinalängorna berörde djupt in i hjärteroten. jag älskade hur den tolkade boken, älskade rollprestationerna, älskade den. och älskade att sitta i mörkret med min älskade en stund.

men efter en sån film vill man bara hemhemhem och krama på sin älskade lilla unge och aldrigaldrig släppa taget.

om kvinnlig list

Mannen har några kompisar som gillar fotboll lika mycket som han gör. jag bangar inte för att se en match, det är inte det, men de här killarna liksom ÄLSKAR fotboll. nu har vi övertygat dem om att älska fotboll tillsammans med sina avkommor. som en fin tradition. "tänk vad roligt när de blir äldre!"

förstår ni vidden av vinsterna för den sista (och kvinnliga) delen av de där familjerna (min inkluderad)?

fria från man och barn. hopp och lek! i drygt två timmar!

vi ÄLSKAR när det spelas en oviktig, allsvensk match på en lerig plan nånstans i Sverige. ikväll älskade vi det tillsammans med Jake Gyllenhal och Toby Macguire, småsnarr och en och annan tår.

när traditionen inleddes var större delen av barnen grönsaker. ikväll uppskattade männen att de hade sett ungefär 60-70% av matchen. jag personligen spenderade kvällen i gott sällskap med att ligga under en filt och smaska plockgodis i lugn och ro. jag missade inte en minut Jake. när jag kom hem sov Barnet.

nu undrar vi bara när de ska inse att de blivit lurade?

äntligen! (om ett bok-tips)

sedan Barnet föddes har jag lyckats läsa ut ett pinsamt litet antal böcker. det är galet. jag som är en läslus annars. som alltid läser minst en bok och som ständigt har nya på önskelistan. som hade BUNKRAT UPP med böcker jag skulle läsa när jag ammade* och vid andra liknande tillfällen. men istället har bokhögen på stolen bredvid sängen växt av böcker jag påbörjat, men inte avslutat. och i takt med högen mitt dåliga samvete. trots att jag skämt bort mig själv med nya böcker jag trott att jag skulle älska, fjäskat med läslusen i mig, har ändå inte den där känslan av att inte kunna lägga ned boken infunnit sig en endaste gång och bok på bok har hamnat i högen utan att jag läst slutet och utan att jag tittat åt dem mer än en-två gånger.

först tänkte jag att det var amningen. att jag blivit sådär amningskorkad som det pratas om, och inte kunde fokusera på på längre textstycken längre. sedan, när läslusten fortsatt uteblev, tänkte jag att jag kanske blivit korkad permanent.

men äntligen!

öppnade Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och kan inte släppa den ifrån mig. den är rapp och rolig och jag läser i smyg med ficklampa om kvällarna nätterna. det är ett gott betyg - läs den!

jag älskar att ha en bokförälskelse igen.

och att jag inte hade blivit permanent korkad**.

puh.

* visade sig att jag visst kan amma och använda Illustrator (eller de flesta datorprogram för den delen) samtidigt...

** tja... det är väl inte Kafka direkt, så man kanske inte behöver vara det krispigaste chipset i påsen för att tycka att den är underhållande. men jag kan i alla fall fokusera på längre textstycken. alltid något.

it must have been love

vi ser inte så ofta på TV i den här familjen, men sedan intåget av stor-TV:n* i våra liv så har den typen av rörlig bild onekligen blivit en något mer frekvent företeelse i vår vardag. hur som. slentriankollade tablån sådär som man gör när man har TV och läser tidningen, och ser att femman visar Pretty woman på prime time ikväll.

Pretty woman på prime time!

just nu kan jag inte tänka mig en bättre lördagskväll än att mysa ned mig i soffan med en bytta B&J:s Chocolate Fudge Brownie och att skråla med till It must have been love.

ja, det är en störning. nej, jag vill inte medicinera.

* till skillnad från den lilla kuben till TV som stod i en fåtölj och mer var som en familjemedlem än som en TV.

det hade liksom varit oartigt att sätta sig att stirra på den i flera timmar utan att säga något.

schlagerkvällens topp 5

5. när Lena Meyer-Landruts börjar prata osammanhängande på tyska efter att ha sjungit klart vinnarlåten. mycket märkligt.

4. när hela Europa dansar. pausunderhållningen brukar vara plågsam, och Norge hade kanske insett sina begränsningar när de såg vilket torftigt programledarmaterial de kunde skrapa fram, så de outsourcade skiten. oavsett. genialiskt.

3. att Pojkvän vann schlagertipset!

2. att den norska programledaren under rösträkningen VÄGRADE att prata med ländernas röstredovisare. vad hade hon fått för order egentligen? och varför hade i så fall ingen meddelat de stackars röstredovisarna? eller försökte Norge slå rekord i pinsamma tystnader? de kan ha lyckats.

1. när morgondagens mors dag kom på tal och papporna i sällskapet fick reda på att en av fruarna fått en iPad i present.

deras miner?

obetalbara.

klackskor och Cosmopolitans

det är fint med vänner med kulturell bredd. som kan ta med en på seminarium om dans och arkitektur en vecka och SATC 2 en annan. och har man läst recensionerna och har riktigt, riktigt låga förväntningar*, då blir man faktiskt ganska väl underhållen där i biomörkret. eller så är det sällskapet, de efterföljande drinkarna och att få klä på sig klackskor som gör det.

* allt handlar om att aldrig ha för höga förväntningar gott folk. ALLT.

morgonens konsert

komplett med skönsång, pianospel samt ackompanjerande headbang och handklapp. ett spännande arrangemang och genomtänkt framträdande, där pianot från Morbror går ton i ton med the latest fashion gift from Auntie in London.

en kulturupplevelse över det vanliga. fem stradivarius av fem.

hemma

aj aj aj...

okej, jag kanske inte har södra Sveriges tuffaste låtlista på Spotify. och nä, jag kanske inte kan nynna nåt av den creddigaste artisten just nu. och detta påpekar gärna min Pojkvän, tydligen den store musikkännaren, gärna. därför meddelade han redan innan Barnets ankomst att HAN minsann skulle vara ansvarig för dess goda musiksmak. mina tjänster undanbads, vänligen men bestämt.

så, då kanske det vore på sin plats att analysera utfallet so far så att säga. hur har det gått egentligen?

och här skulle jag inte vilja linda in saker och ting, skräda orden. jag skulle vilja säga att det gått käpprätt åt helvete.

exhibit A: idag diggade Barnet stenhårt till någon slags eurodiscotechnoskit inne i en butik. inte okej.

exhibit B: Barnet var vaket när melodifestivalen började i lördags. ojojoj, vilken fest! den ena schlagern var festligare än den andra och det skrattades och dansades så strumporna flög. ganska sött, men vittnar det om att Barnet blivit någon slags finsmakare när det kommer till melodier? knappast.

exhibit C: mitt starkaste kort skulle jag säga. det finns nämligen en låt som får alltid får en extra liten medlem i doakören. en låt som ungen kan och alltid sjunger med i. det låter jajjajjaj, så fort det spelas upp till dans kan man säga.

I rest my case.

Barnet tjuvstartar bokrean

soundtrack of my life

det är 2000-tal och man har Spotify. man har i stort sett all musik i världen. i VÄRLDEN. ja, ni fattar. och ändå lyssnar man på samma gamla, ruggiga lista. en salig samling av allt och inget. Barnet somnar som en stock så fort jag klickar på play. det behöver inte vara ett gott tecken. jag behöver ett nytt soundtrack till mitt liv, känner jag.

s-saker sedan sist

spex!
storstädning!
strålande stjärnor!
solig söndagspromenad!
sälsaffari - spektakulärt!
synnerligen smarrig söndagmiddag!
skumtomtar!!!
saffransbullefika!
slut!

kväll

kväll i huset och jag har just läst Lennart Hellsings ABC för Barnet, som förvisso sov tungt redan runt G. det är ganska otacksamt att läsa sagor för små, små människor som just passerat gränsen att vara lite mer människa än grönsak, men jag gör det för att liksom indoktrinera in sagorna. Barnet ska inte kunna leva utan sagor. och jag ska läsa dem alla. jojo, det där kommer jag säkerligen få äta upp både en och fjorton gånger, men jag har alltid varit en sagolyssnare och sagoläsare. och nu har jag någon att läsa sagor för. det är så stort att jag inte riktigt förstår det. för det mesta kör man ju bara på. samma lika men med en liten kluckande, jamande, barnrumpelen som sidekick. men ibland så slår det en med en sån våldsam kraft. att det finns någon att läsa sagor för. och den där kraften är så stark att man nästan kippar efter andan.