eder undertecknad anmäler sig härmed i forskningens tjänst!

äntligen! alla friska (peppar peppar och sådär) och på jobb alternativt förskola.

just nu ritar jag uppföljare till två pekisar. gillade idén att klämma in ett mindre projekt så länge jag är kollega med en bebis, men tja... kan vi prata om det här med den så kallade "amningshjärnan"? är det inte redan vetenskapligt belagt anmäler jag mig härmed som frivillig i forskningens tjänst. min man drygade i sin ungdom ut hushållskassan genom att knapra diverse saker och tappa blod för Astras räkning och jag känner att jag också vill bidra. behöver inga stora summor, men det hade varit skönt att få klarlagt att det här händer alla och är fullt normalt och kommer att gå över. ja? snälla? har suttit lite med färgkartor en stund nu. inte mäklat fred. bestämt styrräntor. byggt en rymdstation. bara försökt välja lite färger.

nu: *stirrar tomt framför mig med träningsvärk i hjärnan*

verkar lovande.

antagligen finns inte ens boken som medieform när jag är klar.

vad är väl en bok på slottet...?

det händer ibland att folk berättar att deras barn fått någon eller några av mina böcker i present, och det gör mig alltid lika glad och förvånad. att någon valt just de böckerna av alla böcker man kan välja på, det är alltid lite svindlande på något vis. och nu har nya prinsessan Estelle blivit döpt med allt vad det innebär och jag blev uppmärksammad på att "Vem låter...?" svindlande nog fanns med i riksdagen och regeringens dopgåva, som var en bokhylla bestående av 200 barnböcker.

en bok på slottet. jojo. det låter det.

en moders hjärta och den biten (känsliga läsare varnas)

morgonmys i soffan hemma på vår gata i stan:

- DE E MOJON NU.

- mmm, det är det. har du sovit gott då?

- JA E JÄTTEGLAD!

- jasså, det var ju roligt att höra.

- JA E JÄTTEGLAD E MAMMA JITAT DEN BOKEN E MEJ! DE E MAMMAS BOK. HAN HAJ JITAT DEN. E MEJ! JA BLIJ JÄTTEGLAD! JA SKA LÄSA DEN BOKEN E MAMMA.

*hämtar och bläddrar*

- ELESANTERNA... E GUNGBJÄDAN! EN, TO... TESYJASEMSEXSUÅTTANIOTIO!

*bläddrar*

- E BJÖNANA! BJÖNANA CYKLAJ JÄTTESNABBT! E... GUL! E... JÖD! E... JOSA! JA SKA JÄKNA FÖST! EN... TO... TE... TJE! DE E TJE.

*bläddrar*

- STARKE ADOLF! DOM VILL HA KEX... DOM E SEX! ENTOTESYJASEMSEXSUÅTTANIOTIO!

den där lilla människan alltså. den där lilla människan har mitt hjärta.

kvällslektyr:

släpade (due to bilhaveriet) hem en hel låda 123 – cirkus på turné idag. äntligen! var mkt uppspelt! plus: fick läsa den för Ungen tre gånger på raken! utan att tjata det minsta! sen! fick läsa de (tydligen) bästa sidorna en gång till!

- EN, TO, TE, SYJA, SEM, SEX, SU, ÅTTA, NIO, TIO! räknade Barnet högt på varje sida.

ja, oavsett hur många clowner eller hästar eller björnar eller pudlar det var på uppslaget alltså.

jomensåatte.

verkar ganska lägligt att jag gjort en sifferbok. känns ju som att den kan behövas.

som ett brev på posten

så, man har lite bloggtorka. MEN det visar sig att man ska slippa anstränga sig det minsta för att lösa det problemet, eftersom det finns människor som inte bara målar min bitska krokodil* på en boklåda – de mejlar mig bildbevis på det! kollatitta! så fint! en av krokodilerna har blivit boklådekrokodil!

ja, jisses. de växer upp så snabbt. kunde inte ha varit en stoltare mor.

* längs med flodens många mil, bor min bitska krokodil!

krokodilen finns också i "Min första bok om vilda djur".

this just in:

kollatitta – there is a new book in town!

kanske för att hon ser ut som jag känner mig?

deadline närmar sig med stormsteg och jag fastnar med det mesta, men lite för den här björnen.

ha den äran

hoppla, hoppla! nu pågår provtryck minsann!

och på CDON går 1, 2, 3 – cirkus på turné! att beställa, blev jag tipsad om (men leveranstiden ser lite lång ut, så jag vet inte vart i världen de där böckerna egentligen befinner sig). ja, det är därifrån illustrationerna på korten kommer. nä, inte från CDON. från boken. ja, ni fattar.

dagens snapshot

packade, tejpade, skickade. fyra vinster comin' up!

grattis?

funderar på om illustrationerna ur räkneboken (som kommer ut i dagarna) kanske skulle kunna bli gattiskort?

hmmm, vad tror ni?

vem bor, vem låter?

planscher für alle!

ok, möcket unik i all ära, men det är nog inte riktigt min favoritfärg att vara begränsad och exkluderande ändå. klart att alla som vill ska kunna ha plansch! så, är det nu någon som känner sig lite vissen över att inte ha vunnit någon plansch, så kan man åtminstone få köpa en. det beror lite på hur många som vill ha, men för 90-100 kr + frakt blir den din!

speak now or forever hold your peace!

mejla mig på hej@fiaelia.com så jag vet om jag ska beställa extra.

vinst varenda gång!

ja, hade inte det varit fint, så säg?!? tyvärr är det ju inte så det fungerar här i verkliga livet. så himla jättetrist, tycker jag från djupet av mitt hjärta. inte bara för att jag hade velat kasta böcker och planscher vilt omkring mig som tack för alla de fina mejl och kommentarer jag fått, utan också eftersom jag närapå dog beslutsångestdöden när jag var tvungen att välja. men den enes bröd den andres död, det är väl så det verkliga livet vill ha det kan jag tro. menmenmen! detta är vad jag tröstade mig med på vad som hade kunnat komma att bli min dödsbädd: ni som inte vunnit kommer inom kortaste kort att få en ny chans att vinna vad som kan vara världens bästa räknebok! sug på den ni! nu är ni rent av glada att ni inte vann de här schletna böckerna va? haha! de olyckliga vinnarna är...

Linda S P som vinner Vem bor...? + plansch för att hon inte bara mejlat ett, utan varenda bibliotek i hela kommunen och bett dem att köpa in mina böcker. och är det något jag tycker om så är det tanken att finnas på en hel drös av något så fint som bibliotek samt människor som inte gör saker och ting halvdant. plus att hon utan att vinna det minsta skriver så fint om böckerna att man nästan trillar av stolen. Linda har förtjänat den här vinsten, Linda är en värdig vinnare!

Tomas H som vinner Vem låter...? + plansch eftersom han är så storsint att han vill vinna för att kunna ge bort hela vinsten. okej, nu verkar Tomas förvisso att vara en medelålders man och inte riktigt målgruppen för färgglada pekböcker och planscher, men ändå. givmildhet ska premieras! plus att han vill att jag signerar. fatta ego-boosten! det enda jag signerar i vanliga fall är mina kortköp = inte så kul. Tomas är således även han en mkt, mkt värdig vinnare!

Lovisa J som vinner Vem bor...? + plansch bara för att hon var först att tävla med ett lagom desperat och roligt mejl (på klingande västgötska), som gjorde mig jätteglad. älska människor med lite vinnarskalle! plus att hon redan nu sprider allmänbildningen om vilda och tama djur på västgötaschlätta, min hembygd. bara en sån sak. Lovisa = värdig vinnare!

Petra L som vinner Vem låter...? + plansch för att hon bland annat snackat in boken hos vad som verkar vara en mycket trevlig butik. jag hade älskat att finnas i mycket trevlig butik! plus att hon vill tapetsera hela väggar med mina planscher. ok, kanske inte tyder på att Petra kommer att bli nästa stora modebloggare, men hey det ger henne åtminstone titeln värdig vinnare som plåster på såren!

seså, mejla era adresser till mig på hej@fiaelia.com så skickar jag er vinsterna!

stoppad

...för det kom visst en helg emellan. med trädgårdsdag och efterföljande kräftkalas. och med en helt fullproppad söndag. men nu är det måndag och vad passar väl bättre än att starta veckan med att lotta ut lite böcker? skulle säga inget, hörs snart då!

dagens post

sitter och jobbar, hör brevbäraren och släpper allt, inklusive min stolthet, och springer till hallen likt en trogen retriver efter nåt nedskjutet byte. men förgäves...

...en liten, ensam Metro Bostad ligger och skräpar på hallmattan. varken mer eller mindre. besvikelsen! lommar tillbaka till skrivbordet, men hinner knappt sätta mig innan det rasslar till i brevinkastet IGEN. åh, hon kom tillbaka, brevbäraren, precis som jag drömt om! således: sladdar tillbaka ut i hallen. och: ser avi! kastar mig på den likt en hök på en stackars åkersork, men inser snart...

...att det handlar om ett rekat brev som inte ens är till mig. NAAAJ! i runda slängar dubbelt så besviken som över Metro Bostad. samlar ihop skärvorna av det som är jag och en bunt kuvert som alla ser ut som räkningar.

men hallåja? vad är det här? två brev från...

...jomenvisst, Posten! - GÖLLEBÖCKERNA, SNART KOMMER MAMMA!

ps. så har ni inte fått arslet ur vagen och tävlat om innehållet i de där paketen + möcket unik plansch är det hög tid att få det nu. för snart har jag böcker att lotta ut förstår ni, och då kan inget stoppa mig!

kollatitta!

jag har inte hunnit vara i närheten av varken mitt brevinkast eller någon bokhandel, men kollatitta bilden jag fick skickad till mig! Vem bor...? och Vem låter...?! livs levande! i butik! i så himla fint sällskap bredvid Ingela P Arrhenius pixieboks-boxar! så himla glad för mina nykomlingars skull. fin start på livet de verkar ha.

här var'e böcker, finfina böcker! kom å vinn, mina damer och herrar! kom å vinn, finfina böcker! här var'e böcker!

kollatitta! nu är de här två inte bara filer i en dator längre, nu kan man köpa (gört vettja, gört)!

jag har visserligen inte sett något bevis för att de verkligen finns än, men jag är lovad att det ska dimpa ned några kartonger bevismaterial i Skåne inom kortaste kort. hur otålig jag är? mycket, mycket otålig. har svårt att göra något annat än att sitta i hallen och lyssna efter brevbärarens steg i trappan faktiskt. och när brevbäraren kommit, utan paketavi, så sitter jag ändå kvar och tänker att hon nog kommer tillbaka. att hon nog hittar en kvarglömd avi (min) i sin cykelväska som hon går tillbaka och delar ut (till mig). ja, det är en ganska meningslös och oproduktiv sysselsättning, det kan ni kanske tänka er, så jag tänker att vi kanske kan tävla lite istället? snälla, kan vi inte? det var så roligt att få ge bort böcker sist, så det gör vi igen va? och den här gången (konstpaus) slänger jag in en alldeles specialgjord plansch (se nedan) i potten också! mycket unik! mycket begränsad upplaga! vinnarna får alltså bok + plansch.

så, visst vill ni vinna? då så. allt ni behöver göra är att få mig att lämna brevinkastet genom att skicka mig ett trevligt mejl eller en dito kommentar, så att jag måste gå till datorn och sätta mig (ny regel: får inte kolla mejlen i mobilen! eller ha datorn i hallen!). skriv vad du vill eller underhåll mig med varför du måste få en bok (eller flera?) vettja! den som dessutom, i sann Mirijam-anda, berättar hur den gör sitt bästa för att pracka på de här böckerna på varenda liten småknatte de någonsin träffat eller tipsar om tävlingen så att fler har chans att vinna (på sin blogg eller Facebook eller helt sonika sätter upp lappar på stan så inte en enda förälder i bygden kan undgå) ligger väldigt mycket extra bra till, det gör de faktiskt.

seså, mejla mig på hej@fiaelia.com eller lämna en kommentar och gör det bums! tävlingen avslutas när böckerna kommit. så, är ni med? tävlingen är avslutad, vinnarna hittar du här!

parli italiano?

eh... jahaja, hur GALET är inte det här då? någon pratar på italienska om Vilda djur? varför i hela friden då för? och vad säger människan? snälla saker hoppas jag? eller sågar hon den vid fotknölarna?

de ser ut så där idag också, LOVAR!

när jag fick hem böckerna i våras fotograferade jag exalterat underverken, förvisso inte riktigt med samma intensitet som jag förevigade varenda liten hormonplita på min nyfödda unge, men nästan. igår ramlade jag över de där fotona på mina förstfödda böcker och blev förvisso inte riktigt lika nostalgisk som när jag ser de där fotona på hormonplitorna, men nästan. så spännande det var ändå! en sak stör mig dock: att jag inte kan sluta fundera över om jag liksom bara råkade tajma helt nylackade naglar eller om jag var så fåfäng att jag lackade dem enkom för tillfället? jag vill (naturligtvis) tro det första, men hur ofta har jag helt oskadat nagellack? mellan tumme och pek? en två-tre gånger i månaden? en tjugo minuter varje gång (innan jag bara måste rensa lite i en rabatt eller lyfta något oaktsamt eller bara leka lite ute med en unge eller hund eller så)? max. har helt klart all form av sannolikhetslära emot mig här känner jag, men så länge det finns en liten ynka gnutta chans att jag bara råkade ha fläckfritt, knalligt, röda naglar för att jag är en alltigenom piffig person, så kör vi på det. deal?

och om några veckor kommer förhoppningsvis nya lådor med nya böcker. så himla spännande! igen! är precis lika pirrig som första gången och känner mig inte det minsta orolig över att inte ha lika mycket kärlek för de här barnen som de första. tur.

kvällen är min!

jag har funnit att jag har skaffat mig ett gäng idoler såhär i vuxen ålder. en av dem är Onekligen-Lisa. hon är fantastiskt rolig, hon kan skriva böcker, hon har massvis med fin, mönstrad tejp OCH hon kan göra hela morgonrutinen inklusive lämna barn på dagis i tid med ena handen SAMTIDIGT som hon jonglerar ett spädbarn med den andra.* ni hör - idolmaterial! hade jag varit fjorton (eller bara galen) hade jag i detta nu stått med en rejäl hög elefantskit i händerna (och då menar jag naturligtvis elefantskit som i det klassiska planschfästarmaterialet och inte elefantskit som i elefantbajs, men det är väl ett vedertaget uttryck, visst är det?), i full färd med att fästa upp Okej-bilder på Lisa ovanför min säng. hur som. nu har samma Lisa skrivit hemskt fint om de vilda och tama djuren på Bokunge-bloggen. och nu hoppas jag att ni hajar hur stort det är? för själv sitter jag här, tittar upp vid minsta ljud och tänker att det enda som fattas nu är att den där Martin Stenmark kommer indansandes med sin käpp. jag lovar. när som helst nu. när som helst.

* tydligen kan hon måla en Tripp trapp-stol på mindre än ett och ett halvt år också, men det gör henne snarare till någon slags övermänniska med superhjälteskrafter, skulle jag säga. eller?