en god fortsättning

det är hög tid, det har det varit länge, men det är alltid svårt det där att börja idag det man lika gärna kan göra i morgon. ibland har jag saknat dem – orden – men lika ofta inte. det jag däremot saknar är hur de får mig att minnas, ger mig perspektiv. hur allt sparas. kommentarer från en ständigt bubblande unge. saker jag tycker om och saker jag ogillar. en tanke i förbifarten. hur stort och smått samsas i en salig blandning.

det ligger en mycket, mycket liten människa bredvid mig. barnet som jag inte visste att jag saknade, men som blev till. som gjorde ungefär 3/4 av 2012 till en lång och skumpig resa med en aldrig sinande åksjuka de luxe. som jag ofta, mitt i allt kaos, undrade om jag skulle komma att älska lika mycket som det första. och som det kändes som att jag aldrig riktigt väntade på.

det är tankar man inte vågar säga högt, för man är rädd att de ska bli sanna. att folk ska se att man inte strålar. men dra mig baklänges med lite socker på, så dum den mänskliga hjärnan kan vara ibland! OM jag älskar?! SOM jag älskar! och nu förstår jag än en gång inte hur jag någonsin kunnat klara mig utan den där fantastiska lilla människan som ligger här bredvid. ungen med de mörka, intensiva ögonen och det största leendet. jag älskar varje liten millimeter av den lilla mjuka bebiskroppen så mycket att hjärtat nästan stannar av överbelastning om jag tänker på det. att livet ens pågått innan, utan mitt yngsta barn, är ofattbart. och precis som med den första ungen stannar tiden när den där varma lilla kroppen ligger i min famn. jag drunknar i de där plirande ögonen. stirrar dumfånigt på de där ofattbart socka sinderna och känner pirret i magen när de där socka sinderna spricker upp i ett stort, tannalöst leende. att helt plötsligt ha två ungar att älska ihjäl. ja, jisses. det vill man komma ihåg.

ibland bloggar jag. om livet och döden, bilder jag ritat och ord jag skrivit. om kärleken, om barnen. om fotografier jag tagit och om en hund som lätt smutsar ned och alltid har håret i ögonen. om hus med trägolv som känns lena och sträva på samma gång. och spackel under naglarna och färg i håret. om klänningar jag känner mig nödgad att köpa. om saker jag gör och allt jag struntar i.
ja, nu gör jag det, tycker jag.

det här är den första bilden jag snabbt sköt av med min nya kamera för drygt tre månader sedan. kameran min man hade med sig som överraskning till förlossningen. den bästa överraskningen! den bästa mannen! och de bästa ungarna på en första bild! bild IMG_0001. vi kickar igång bloggen och 2013 med den tror jag bestämt.

ingen sorg i Göteborg

home is wherever I'm with you

en kort, men intensiv, jul senare har jag lämnat man och barn och hund och sitter halvvägs till ekvatorn. Ungen var mycket exalterad över resmålet.
DU SKA SYGA SYGPLAN E AFJIKA! E SKA DU GÖJA DÄJ MAMMA? DET SINNS LEJON DÄJ! I DJUNGLEN! E ELESANTER!
spännande är bara förnamnet, men jag längtar redan tills jag är hemma igen hos den gölligaste pladdermajan på jorden och kan berätta om det. den ofrivillige resenären, det är jag det. men nu sitter jag alltså här igen. och njuter sista kontakten med omvärlden, innan jag rest långt bortom de trådlösa nätverkens förlovade land. ät lite julgodis för mig vetja, hejpåer!

hello darkness concealer my old friend

varje gång vi bokar 7-flyget känns det som en förträfflig idé. skönt att få en extra kväll i London! skönt att flexa lite och glida in på jobbet direkt från flyget! skönt, skönt, skönt!

känslan varje gång vi kliver upp ca 03.30 för att ta 4.20-bussen till 7-flyget: inte så förträfflig.

och nu: känner mig bakis. plus har en stressig dag på jobbet.

skönt är inte riktigt ordet jag söker, konstigt nog. inte. alls.

vi ses i London då!

what goes around comes around, ja?

började dagen med att hitta ett ensamt och borttappat cykellås med tillhörande nyckelknippa längs med vägen på hundrundan. kände igen hyresvärden på nycklarna och var inte allt för långt ifrån ett av deras kontor så jag knallade dit, knackade mig in innan öppningsdags och de lovade att de kunde se vem nycklarna tillhörde och att stackaren skulle återfå dem. ville jag lämna mitt namn så att jag kunde få hittelön? nä, vill folk det? hör det inte till allmänt hyfs och god medmänsklighet att hjälpa till med sådana här småsaker när man kan?

men ändå.

man hoppas ju att karmakontrollanten HAR NOTERAT DEN MKT, MKT GODA GÄRNINGEN OCH SER TILL ATT INGA FLYGPLAN STÖRTAR PÅ VÄG TILL LONDON IKVÄLL, TACKSÅHEMSKTMYCKET!

okej. säger vi så då?

underhåll mig!

lämnar bästkustkontoret, nu väntar några härliga timmar på ett varmt, trångt tåg. hur man kan få den resan att kännas om möjligt längre, varmare och trängre, undrar ni? plättlätt! man tar bara med sig massa ekonomitjafs man aldrig hinner med annars. ont ska med ont förgås! mest troligt är dock att jag det dör av leda nånstans innan vi nått Halland. RÄDDA MIG! klicka på tävlingen här till höger och skicka mig en hel drös med roliga mejl och kommentarer att roa mig med istället, gört!

ps. det klev precis på vad som verkar vara en hel högstadieskola, jippie!

note to self: packa gummistövlar nästa gång

för ett litet tag sedan kunde man läsa att bland annat meteorologen Per Holmgen uttalade sig om att ingen skulle vilja bo frivilligt på västkustkusten om sisådär hundra år. att regn och översvämningar skulle ha skrämt bort folk vid det laget. 100 år Per? verkligen? ge det en två-tre veckor, säger jag.

Sveriges armhåla

befinner mig i Sveriges armhåla, som lever upp till namnet och visar sig från sin fuktigaste sida. eller jag trodde i alla fall att jag befann mig i Sveriges armhåla. googlar uttrycket och inser att många anser Sveriges armhåla vara Malmö? nä, men där är jag ju för en gångs skull inte. andra hävdar diverse andra städer i vårt avlånga land. misstänker att det är något jag missat här. kan någon förklara för tant så hon vet var hon är?

London calling

spontanbokade just en födelsedagsweekend i London om några veckor och tror att jag kan ha hamnat i chock. skrattar trettiotvå rakt i ansiktet samtidigt som jag hyperventilerar och funderar på framstupa sidoläge. gammal? jag? ha! spontanresa* in your face trettiotvå! jomense. men nu måste jag nog gå och lägga mig serrni, så jag kan kompensera och ligga vaken innan P1 Morgon börjar i ottan. kan bli yr av ungdomlighet annars. gonatt!

* nej, vi ska inte åka imorgon. men ändå. i den här åldern måste spontant sägas vara när man tar beslutet spontant, right? låtom oss inte få hybris här.

lilla London

ny hamn

lite dött på brudar dock.

en kvinna i var hamn

åker tåg, jag och Hunden. och låt oss säga som så att jag inte flirtat ohämmat med kupéns övriga resenärer, legat näsa mot näsa i mittgången. men det är väl lite olika det där med vilka sociala ambitioner vi har i den här familjen, antar jag.

hej då semestern!

om vi körde?

det gjorde vi! (på utsatt tid! utan släp!)

hej Internet,

jag packar. igen. om du undrade? tycker inte att jag gör annat och har svårt att finna något intressant att plocka ur det, men sen sist då: klappat djur i djurpark, klappat djur utanför djurpark, kittat fler fönster, gjort blygsam kärringrunda, loppishängt, haft shorts (!), hittat det perfekta (PERFEKTA!) sommartålacket, inte hunnit socialisera det minsta med datorerna, missat ytterligare avsnitt allsång och mord, men hälsat på galet mycket släkt.
ja, bland annat.
du då?

ja, och nu sover ungen sista natten i sin pappas gamla lakan, det står väskor överallt och jag väntar på att tvätten jag paniktvättat ska bli helt torr. är mycket ambivalent inför packningsresultatet och valet av resekläder är fortfarande ytterst oklart. skulle säga att chansen att vi lyckas stuva in allt i bilen utan att ta hjälp av släpdon är runt 35%. allt är i sin ordning med andra ord.
snart kör vi. igen.

det är söndag, det regnar, det är...

...loppis!

tur och retur

förlåt bloggen, men jag har haft fullt upp med att liksom... vuxensemestra. och vuxensemester, det är en sjukt bra uppfinning, det säger jag er! maten är lite godare (och man kan äta den i lugn och ro!), sängarna lite skönare (och man får inga små fötter i magen när man ligger i dem!) och soundtracket till livet blir lite lugnare (och vuxnare!) i några dagar. men det bästa är nästan att få längta ihjäl sig lite efter den där Ungen. att få se den lilla exalterade tågentusiasten stå på perrongen när man rullar in. att hänga på låset och knappt kunna bärga sig tills tåget bromsat. om det blev ett hejdundrande puss- och kramkalas då kanske? fanns knappt tid förstår ni, - MÅTTE ÅKA DET FARTA TÅGET! nämligen. jomensåatte. en del hade tydligen längtat ihjäl sig lite mer efter... tåg.

och kolla utsikten då! värsta fina!

vi satt på perrongen, såg solen stråla, såg alla medresenärer med stora väskor. bergis sittplats, tänkte vi och funderade över var det skulle bli bäst att knö sig in. räknade kallt med någon slags fångtransport utan syre och sittplats, men in glider en top of the line dubbeldäckare och vi bara - eh, vi har bokat en gammal järnkoloss från öst utan AC här, var är den? men vet ni? sitter på andra våningen i den nästan tomma, obokade vagnen i detta nu med kick ass 3G-täckning och fryser nästan lite om benen på grund av AC:n, sjukt peppad!

och måste erkänna:
Fia - mjölktåg 1-1

mot Hufvudstaden*!

tittar in hos Anna som planerar axelbandslöst. tittar in hos SMHI och ser stora solar och sifferkombinationer som gör att jag är tvungen att blinka och titta igen. tittar ned i min väska och inser att jag verkar acklimatiserat mig efter det svenska sommarklimatet och packat för någon slags polarexpedition.

jahaja. jag blir visst tvungen att plocka upp någon sommartrasa det första jag gör. det var ju tråkigt. verkligen.


* vuxensemesteremester, vuxensemester!