fokuserar på det fina (för att inte bli GALEN)

över en vecka av kräk och feber och allmän sjukdomsskit i det här huset. fram och tillbaka. tillbaka och fram. en efter en och om igen. det känns som jag har vadat upp till hakan i en seg sörja av diverse baciller. som bacillkvicksand som sugit ned mig, snabbare ju mer jag sprattlat.

så. otroligt. jäkla. skit. tröttsamt.

men tur att det finns ljusglimtar, som de här:

ja, han allt han. min man.
– göra gölliga ungar, välja de finaste tulpanerna och köpa saker jag gärna vill ha. så många strängar på sin lyra!

vågor i badet

vi har ett fult badrum.
fult, men också precis så där nyrenoverat att det inte riktigt är försvarbart att ta fram storsläggan (och hundra papp). nä, man får ta fram andra metoder. jag börjar med självhäftande vinylplast, tänker jag. piffelipiff!


p.s.
det till höger är ett högskåp. fick för mig att dekorera HELA den luckan. jag tänker tjugo om dagen, så är det snart gjort? återkommer, om jag överlever det projektet.

numera i köket: diska och få ljusterapi, samtidigt!

in love in/with London

bild lånad från Little Cute Mokkasin

på min möhippa fick jag bland annat måla en... ja, låt oss ändå kalla det tavla. det "abstrakta akrylverket" är numera i min svärmors ägo, men jag a.k.a. den arma konstnären gick ingalunda lottlös. icke sa nicke. den arma konstnären fick ett helt kuvert fullt med pund som ersättning på själva bröllopsdagen. ett helt kuvert fullt med pund. ja, ta mig tusan om det inte är mitt dyraste verk hitintills! ok. det säger kanske troligtvis mer om min konstnärskarriär än om tavlans faktiska kvalité, men hur som: jag har ett helt kuvert fullt med pund och tänker att det vore ytterst lämpligt om de punden omvandlades till en ny tavla istället för att samla damm i ett kuvert. en tavla som också påminner om allt det fina som var och är. blev således helt till mig i trasorna när jag hittade Famille Summerbelles mapprints i Little Cute Mokkasins webshop. kärlek vid första ögonkastet! man kan välja Paris eller New York om man hellre vill det, men jag väljer givetvis London, eftersom det var där vi till slut gifte ihop oss.

att få ett barnrum vid dryga trettio

vi har inte haft något barnrum här i lägenheten pga brist på just rum, utan bara en barnhörna och tja... barnsaker lite överallt i största allmänhet. men snart: vi har barnrum! vet inte vem som är mest exalterad över det av mig och Ungen, mycket pekar på att det skulle kunna vara jag. med (väldigt) jämna mellanrum hittar jag nämligen mig själv internetsurfandes och suckandes över fina saker jag bara MÅSTE ha i mitt eh, jag menar givetvis BARNENS rum. hittar så mycket fint att jag eventuellt planerar att göra alla rum i huset till barnrum. och skulle det mot all förmodan komma något slags veto mot det, så finns det ingen – INGEN – som kan stoppa mig från att gå totally bananas i barnrummet.

dagens älsklingar: gran-tapeten och printarna från Fine Little Day, Ingela P Arrhenius finurliga skapelser i stort, den gula, glada hyllisten från Designtorget och de fina kaninlådorna av Matilda Lindblom och Sanna Lindström för Heirloom.

tisdag

obäddad säng + hund = dags att byta lakan. igen. tur att han är göllig.

och kolla! paket! till mig!

jag är en lappmänniska och på mitt skrivbord har jag alltid en lämplig mängd memoblock i rent överlevnadssyfte. de är som flytvästarna i ett flygplan ungefär (har någon någonsin klarat sig tack vare en sådan förresten? jag är mkt skeptisk, vilket ju gör det hela till en rätt kass liknelse, men ni hajar?). och nu har jag förvisso inget skrivbord just nu, eftersom det står nedmonterat tills målaren masat sig hit och kladdat på spackel och färg och allt vad han ska göra innan fönsterrenoveringen officiellt är över, men sen! sen ska jag sitta på mina elefantklädda skrivbordsstolar och skriva livsviktiga lappar på papper från det matchande elefantblocket som Mannen i mitt liv kom hem med för ett tag sedan. tills dess får det stå och se fint ut med snöre och klisterlapp och allt. vägrar nämligen att skriva elefantlapp utan att få ha arslet på en elefantstol samtidigt.

idag, bland annat:

vaknade fortsatt ynklig, men somnade kry *peppar peppar*

tog fram den sista från lagret och sörjde en smula.

MÅSTE ha fler. ingen annan disktrasa duger hos cirkusen.

bar ny, flätad favorit från Monki.

"go bananas" fick plötsligt en helt ny innebörd...

det gör liksom att jag kan se mig själv glida nedför trappan, sensuellt sicksackandes mellan annanasarna. eller tvagandes mina händer samtidigt som jag inmundigar en vindruva (det andra badrummet blir lite svårt att använda för det ändamålet dock, men inget piggar ju upp en tråkig tvättisdag som ett handfat fullt med citroner!). älskling, jag ser oss redan där! det kommer att dofta gott av citrus från min rumpa när jag bloggar! och jag ser potentialen! man kan få plats med mer frukt! takstolarna till exempel! vad framhäver väl inte dem bättre än ett gäng papayor?

jag MÅSTE ha det! frukten talar till mig! säg att vi köpert? snälla?

ps.

tack Caroline!

bring on the smoothiefabrik Anna!

Josef Frank* i lekstugan! SJÄÄJIL... Å TITTAKOLLA PAPPEGOJJA! pladdrar Barnet exhalterat. OJ! MÅNGA SISKA SIMMAJ. ÖVEJALLT SIMMAJ! sedan serveras det en sextiotvå påtårer eller så. men de oändligt långa kafferepen är liksom lite trevligare nu.

* en överbliven rulle från den lokala färgaffärens lager som vi fick köpa för nästan ingen peng alls. den gyllengula stuven som räckte till en kortsida fick vi gratis. och takfärgen är egentligen en öppnad golvfärg från samma lager som vi också prutade till oss. det är SÅ västgötar shoppar!

en lång historia om en gul stol

det finns projekt som man i efterhand undrar om de verkligen var menade. det här är ett sådant.

det börjar med att en jättesnäll Farfar kommer med en stol han fixat från en grannes garage. det fattades en del, men Farfaren har minsann åkt och köpt en sådan också innan han transporterat ned det hela till söder. jag hoppar av upphetsning, men velar naturligtvis över vilken färg jag ska måla stolen i. bestämmer mig. slipar ned stolen. grundmålar och känner mig mycket duktig. köper jättegul färg och inleder projektet vid gott mod. målar med ena handen, gör tappra försök att underhålla drygt sexmånaders med andra. i jättejättemånga lager som ska målas noggrant och torka och målas noggrant och torka och målas noggrant och torka i evigheters evigheter. går ändå hyffsat, trots att det är jättejättemånga lager och mycket, mycket kladdig färg. mot alla odds blir stolen gul, men inte Bebisen. dock har inte Hunden samma lycka. en dag är nämligen stolen täckt med hundhår och grus. Hunden är gul. jag ser ett samband. jag muttrar. också slipar jag ned stolen. igen. nästan alla hundra lager, tills man inte kan se några spår av grus och hundhår längre. sedan upptäcker jag att jag slängt penseln, eftersom jag levde i villfarelsen att jag var klar. köper ny pensel. bär ned i källaren. tittar på stolen. den är numera en sorglig brun-vit-gul historia. det är vår-vinter och ganska mörkt i källaren. ganska ensamt. jag vänder på klacken igen. sedan går jag och blänger på den där brun-vit-gula stolen i en evighet. fingrar på penseln. trummar på burken. fipplar med sandpappret. men hittar tyvärr ingen lucka i schemat. verkligen tyvärr. undviker strategiskt hobbyrummet. dynan till stolen, som Barnet redan fått av en Morfar som inte trott att det ska ta en halv evighet att måla en stol, hånar mig dock på daglig basis från sin förvaringsplats i lägenheten. men det ska bli sommar, höst och vinter igen. och ett år senare är jag mogen. solen skiner en tidig vårdag. jag tar ett djupt andetag. jag går ned i hobbyrummet. och jag bär upp den brun-vit-gula stolen på gården. finslipar och ser till i solljuset att det verkligen inte finns några hundhår kvar. inget grus. sedan bär jag ned stolen i hobbyrummet igen och målar. och målar och målar och målar tills den är blank och gul igen. reser iväg en sväng och tänker att det är bra för stolen att torka ordentligt. sedan ska jag skruva ihop den! bara det att jag inte har en aning om var jag lade alla skruvar ett och ett halvt år tidigare. jag VET att jag brukar lägga i påse och märka noggrant och sådär när jag skruvar isär saker. jag minns bara inte VAR den här gången. försöker rekonstruera händelsen ett och ett halvt freakin' år tidigare i min hjärna. HAHAHA. jag kommer ju inte ihåg vad jag gjorde förra veckan! letar ändå. förgäves naturligtvis. letar mig galen och uppgiven, men till slut ringer jag lämplig barnbutik och frågar efter skruvar. de har! de kostar tjugo kronor stycket. känner mig dum som letat så länge och springer i stort sett ned till butiken direkt efter dagis. får skruvar. MEN. inga stag att skruva skruvarna i. - jaha, behövde du dem OCKSÅ? - mmm. - ojdå, då missförstod jag dig. traskar hem igen. ringer varenda barnbutik i hela Skåne. hittar ett (1) stag. behöver två (2). ringer tillbaka till den första butiken och berättar att jag bara hittat ett och gett upp och ber dem beställa ändå. lägg en extra beställning, jag betalar frakt. - hur lång tid kan det ta? snälla, säg ganska fort va? - vet du, jag återkommer till dig, säger hon då. - jaha, säger jag och lägger på. lite resignerad. två minuter senare ringer hon. - du, säger hon. jag plockar två stag från stolar jag har också beställer jag nya till dem. är det ok? jag dör en smula av lycka. några timmar senare skruvar jag ihop den där satans stolen samtidigt som Barnet upprymd försöker klättra upp.

det är ett och ett halvt år senare.

VI HAR GUL STOL.

vem kunde anat att det skulle vara så här smidigt liksom?

EPILOG:

nä, Ungen behöver egentligen inte den där bygeln, MEN farfar har sprungit extra och KÖPT den där lilla svarta läderremmen (som jag dessutom hållit reda på!) och då ska den tamigsjutton användas. sådeså! och ja, sedan gick jag förbi den där dynan som hånade mig en sista gång innan jag resolut tog upp den, dammade av den och satte på den också. inga bildbevis på det dock. men. stolen har numera dyna.

dagens VILL HA:

mycket finurliga Training Dresser av Peter Bristol, som min lillebror tipsade mig om.

Lillebror! har du ett lika bra tips på var jag kan hitta 1500 dollars också? fint, tack, hej!

nytt kök kräfva piffiga bestick, right?

ÄLSKAR den här idén! ända från tårna. såg den först här och sen här, men det är hos Creatively Christy man får reda på hur man pysslar sig egna sådanadär. maj gadd, VARFÖR är inga loppisar eller färgbutiker öppna runt midnatt en torsdag för?!?! behöver fler uddabestick! behöver fler kulörer på sprayfärg! och känner man inte alls så, men ändå känner ett skriande behov av snögga bestick, så kan man köpa här.

välkommen in i värmen Agust!

förlåt mig, förstår inte hur jag någonsin kunde tveka. vänner igen?

om min och Agusts kärlek eller om hur svårt det kan vara med relationer

jag har Agust i bagaget, men har inte ens bjudit in honom.

och jag är vanligtvis typen som knappt kan bärga mig tills jag kommer hem innan jag visar de nya familjemedlemmarna runt. som helst vill ta på mig mina nya kläder i butiken, ni vet sådär som man fick göra ibland när man var liten (vill, men gör inte må jag påpeka. jag har någon form av självbehärskning, även om det är svårt att hålla sig någon längre stund), för att jag är så kär i dem att det känns som att de är för långt bort om de ligger i en kasse i min hand. som börjar skruva ihop saker eller möblera med det nyinköpta innan jag ens tagit av mig skorna eller stängt ytterdörren, eftersom jag redan i affären fantiserat om var de skulle stå i resten av våra liv.

men Agust stackarn... honom har jag lämnat i bagaget i flera dagar nu, och jag tänker att det kanske betyder något? att det kanske inte var himlastormande och omedelbar kärlek? att min och Agusts kärlek kanske aldrig var menad att vara? att Agust kanske ska få chansen att hitta någon som älskar honom så mycket att hon eller han aldrig skulle lämna honom ensam i en bil en hel helg och lite därtill?

eller så överanalyserar jag bara det hela och borde bära in Agust och ställa honom bredvid sängen där han hör hemma?

L som i lycka man kan köpa för (lite) pengar

London-lycka! fin ABC-plansch av Ros Shiers, fyndad på marknad till Ungen (och ganska mycket till mig)!

sen lite Loppis-lycka! ren och skär. ja, jag är en mästare på att släpa hem tavlor jag aldrig hänger upp utan bara samlar på golvet längs väggarna, men jag är så glad i den här så att det är löjligt. funderar på att faktiskt börja borra i väggarna och HÄNGA UPP den. det är stort.

ibland ligger det en liten, liten duk för några kronor och ropar ens namn.

och när man hittar massvis med fina blommor för en guldpeng får man alltid lite pirr i magen.

och en väska till väskfantasten, som genast packade ned "Bebisappona" och tog dem på en tur ned till trädgården.

och mer lycka där det här kom ifrån finns det. men det sparar vi till en annan dag.

Västgöten och Willys

mina vänner: ALLT ni behöver finns i stort sett på Willys, det hoppas jag att ni har lärt er vid det här laget?

när jag köpte färgglada skedar häromsistens spanade jag även in melamin-muggar i gölliga färger till Ungen (som fortfarande experimenterar rätt friskt med gravitation. och gravitationsexperiment och dricksglas går inte jättebra ihop har empiriska studier visat) eller andra barn på besök (eller för de vuxna att ta med ned i trädgården också för den delen). men så började det helt plötsligt lukta övermänskligt mycket bajs när jag stod där och valde färger och jag fick slita åt mig de där skedarna och nöja mig med dem. de fina muggarna skulle jag återvända för. muggarna kostar fyra guldtior stycket. skäligt kan tyckas, men det gjorde inte att jag sprang tillbaka affären direkt. det var mer att "- mmm, nån dag när jag har vägarna förbi måste jag nog gå in och köpa ett gäng sådanadär". som tur var så föll det sig inte så att jag hade vägarna förbi innan jag hade vägarna förbi Willys. för vad finner jag där? malaminmuggar! i gölliga färger! en guldtia stycket!

behöver jag upplysa er om att Västgöten roffade åt sig ett bättre gäng sådana?

så återigen: Willys, mina damer och herrar. Willys.

och ni vet var ni hörde det först.

I just felt it fed me more

skulle köpa lunch, men stora HALVA REAPRISET-skyltar i Hemtex skyltfönster fick mig att släntra inom där istället. ibland händer det att jag hittar något jag gillar, men så kan jag inte riktigt motivera ett köp så då suckar jag också säger jag: - äh, den kommer säkert på rea! också går jag därifrån och tänker inte mer på det. och idag låg en sån gammal goding där. från Hemtex samarbete med Oddbirds. gul som solsken och lagd i fina veck. på rea! på halva rea! då vet man att det var menat att bli vi två. jag valde omsorgsfullt en sån, struntade i lunch och skyndade vidare.

I just felt it fed me more, tror jag att Carrie skulle ha sagt.

ja, det tillför ju lite färg till inredningen om inte annat

vi bor ganska pyttigt och samtidigt som jag har grav flyttångest (jag vill flytta! jag vill INTE flytta! jag vill flytta! jag vill INTE flytta!), så måste man ju längta lite efter ett... lekrum. det måste man allt.

eller så måste man bara börja gilla Lego som inredningsdetalj. funderar och återkommer.

Ss

som i skedar*.

* färgglada från Rice är perfekta matskedar för en liten unge!

Ee

som i elektricitet*.

* en lång och komplicerad historia i vårt nuvarande boende. numera har vi dock, som de flesta normala människor på 2000-talet, el. den slår vi bland annat på med strömbrytare från Gysinge.