söndag 27 december 2009

en liten kille önskade sig bullar och kakor i julklapp...

...fatta besvikelsen när han insåg att de inte gick att äta.

lördag 26 december 2009

annandagspromenad med superlativ

underbaraste, gladaste Jycken!
underbaraste, sötaste Barnet i nya julklappsrutorna!
underbaraste snövädret!

fredag 25 december 2009

vi lär Barnet vad det viktiga med julen är

Barnet är lite för litet för att greppa det här med jul och gran och tomte och klappar. för liten för att förstå skillnaden på omslagspapper och julklapp. så dealen var inga klappar. eller ja, det reviderades snart till i alla fall måttligt med klappar. ny status: vi kommer behöva hyra släpkärra om vi ska kunna transportera alla klappar söderöver.

torsdag 24 december 2009

onsdag 23 december 2009

stoppa mig

dan före dan och här är det som i den där tomteverkstan som är med i Kalle Anka på julafton. minus de där finurliga finesserna som schackrutig färg och så. minus de glada nissarna. minus den trallvänliga musiken. så nästa gång jag klämkäckt säger: - men det där kan jag göra minst lika bra själv! kan någon bara stoppa mig? för guds skull. bara. stoppa. mig.

måndag 21 december 2009

syskonkärlek

söndag 20 december 2009

hemma på våran gata i stan

snökaos! i Skåne! spektakultärt!

lördag 19 december 2009

sex månader

för exakt sex månader sedan var det midsommarafton. vi hade skämtat om att "nä, vi vet ju vad vi ska göra på midsommar" och "jo, det blir lagom att hinna med det innan sillen" och så. putslustigt. vad punktligheten kom ifrån frågar sig de flesta än idag, men elva minuter in på midsommarafton låg den lilla, lilla, puffiga med stjärthakan och de fina ögonen i våra armar. och vi kunde gå hem och äta sill.

nu är det silltider igen. sex månaders provanställning är avklarad. och jag säger vi behåller!
älskade, älskade gullungen.

en undrens tid

det fortsätter att snöa. fortsätter att vara minusgrader. och vi frostar av frysen!

en undrens tid. det säger jag er.

fredag 18 december 2009

kikar ut

torsdag 17 december 2009

hej, mitt vinterland!

ibland får Skåne snö. och en gång på miljonen får Skåne snö och minusgrader. det är en på miljonen nu! fatta lyckan! Hunden och jag visste knappt vilket ben vi skulle stå på och jag gjorde mitt bästa för att förklara det fantastiska även för Barnet. oklart om dregladet på fönsterrutan var av glädje eller ej dock. hur som. cirkusen went fleece och goretex och pulsade ut på exkursion med kameran i högsta hugg. i Skåne innebär snö och minusgrader allt som oftast också en isande vind och sporadiska snövallar lite här och var. jag och hunden lät oss dock inte nedslås. vi pulsade oss fram. jag ömsom puttade ömsom drog ömsom bar barnvagnen genom snön. och när jag tog upp kameran första gången kom jag ihåg att den visst inte fungerar i minusgrader längre*. jag fick en bild. och träningsvärk.


* och snälla Tomten säg att det bara är batteriet som är gammalt och slitet?

onsdag 16 december 2009

kunde man kanske tänka sig att det blev lite över? lite på golvet? lite till mig? kanske?

vem som blir gladast när vi värmer mat till Barnet? nä, det är ingen kuggfråga. det är Hunden. varje gång.

high five!

vilken revansch! ojojoj. Barnet spelade på varenda sträng på sin lyra; hanterade leksaker med samma skicklighet som en cirkusartist jonglerar med käglor, log ett leende som hade gjort vilken fotomodell som helst gråtfärdig av avund, jollrade i stort sett flerspråkigt och visade upp en fysik som sällan skådas utanför olympiska arenor. och jag och Pojkvän kan inte minnas om det var "perfekt" eller "utmärkt" fru doktorn använde när hon beskrev underbarnet, men det kan bero på att vi var upptagna med att le fånigt och göra high five bakom ryggen på sjukvårdspersonalen. inget diplom den här gången heller förvisso, men vi är rörande överens om de troligtvis aldrig har sett maken till unge på den däringa barnavårdscentralen. och det skulle inte förvåna mig om Barnets skarpsinne fortfarande är det hetaste samtalsämnet i fikarummet. inte förvåna mig det minsta.

måndag 14 december 2009

nu gäller det!

i morgon bitti är det dags. dags för 6-månaderskontrollen! och vi är naturligtvis sjukt peppade. jag och Barnets far alltså. Barnet själv verkar tämligen oberört. vi har lusläst den lilla BVC-boken om färdigheter barn bör ha vid 6 månaders ålder och bara high fivat och dunkat oss själva för bröstet. haha! lätt som en plätt! Barnet föddes praktiskt taget med alla de där färdigheterna. det kommer att bli en promenadseger det här.

det enda problemet är Barnet. en onekligen viktig bricka i det hela kan tyckas. till saken hör att vi var precis lika speedade inför 2-månaderskontrollen. såg framför oss hur läkaren skulle vara ömsom mållös ömsom utom sig av upphetsning över Barnets begåvning och extraordinära fysik. hela BVC skulle kallas in för att beskåda underbarnet.

det besöket varade i ungefär fyra och en halv minut och Barnet gallskrek ungefär hela den tiden. vi och läkaren skrek mest URSÄKTA, VAD SA NI? till varandra innan han föste ut oss och vi stod där förvånade med vårt nakna underbarn. var var diplomet liksom?

så nu vill vi ha revansch! nu jäklar. nu gäller det!

den skarpa blicken. men framförallt förmågan att matcha med inredningen.
Barnets talanger tar aldrig slut.

R.I.P


så nådde nyheten även mig. det är kört för Likörtryffeln. vad är mina medmänniskor för medmänniskor egentligen? Körsbär i likör? på allvar? är det för att vara sådär käckt motvals man röstar på Körsbär i likör? allt annat är otänkbart. pralinen är tamigfan oätlig. men värst är ändå svennebananrösterna på Trillingnöt och Gräddnougat. finns det mer intetsägande praliner? helt karaktärslösa.

i ungefär femton sekunder övervägde jag att bojkotta alla Aladdinaskar som jag kommer konfronteras med under julen. stå upp för Likörtryffeln liksom. men. det är ju ändå choklad vi pratar om här. och jag är lika karaktärslös som en mjäkig Gräddnougat.

note to self

jo just det. det där med att jobba på nätterna var lite lättare innan Barnet. tydligen. man bara jobbajobbajobba tills man bestämde sig för att nyttja de där sista morgontimmarna för lite sömn och då bara: - gött, sängen är uppvärmd! också somnade man. nu är det lite mer kryssa ned mellan hundar och barn och pojkvänner och bara: - gött, sängen är uppvärmd! men innan man hunnit fantisera klart om hur skönt det ska bli att få sova så är det lätt hänt att Barnet slår upp sina klarblå och bara: - jaaaaa, morgon!
jävligt lätt hänt. tydligen*.


*å andra sidan så är man så trött att efter ett tag så stänger kroppen ned trots att någon glatt hojtar: - dadadada! kontrollerar om din näsa verkligen sitter fast samt leker riverdance med fötterna mot dina revben.

endast tomten är vaken

vet inte varför det alltid händer mig. men det händer. och jag borde inte ens vara förvånad.
när jag började ana ett slut bland alla de där fotomapparna, så hokuspokusfiliokus - okänt filfel och kraschelikrasch och vips så var jag tvungen att göra om. allt. vi snackar inga småsaker här. hundratals sidor. inga konstigheter. inga konstigheter alls. utan det är lite så vi jobbar, ödet och jag. som kompensation har jag istället fått förmågan att jobba som bäst om natten. det är något med stillheten. tre som andas tungt omkring mig. snön som ligger på gatan utanför. helt plötsligt är det ganska så rofyllt att sitta och leta och redigera. och jag insåg vilka fina minnen det fanns där bland fotografierna. inte bara ljusstyrka och skärpa och pixlar. fina minnen. och nu tar jag med mig dem för en stunds tupplur. det får räcka för idag tror jag. eller för igår.

söndag 13 december 2009

säg är det konstigt att man längtar bort nån gång?

sitter fortfarande intrasslad i miljoner bilder. och jag vill bara ha jul och lussebullar och tänd brasa och grandoft och mormor i köket och alla klappar klara under granen och uppsluppet tjatter och tända ljus och Kalle Anka och snö och upp tidigt och tända julgranen och varma tofflor och fred och frid och lugn och ro. så jag gör det enda rätta och överslagshandlar och skriver en rad om just ingenting. lätt hänt att det blir så.

det snöar!

små, små, sköra flingor som virvlar utanför fönstret. julmusik och överblivet julgodis från gårdagens julbord. måste lära mig att ta beslut dock. bläddrar just nu bland hundratals foton, men kommer ingenstans. tar en mozartkula och kliar mig i huvudet. äter en knäck och byter mapp. vill bara skrika åt mig själv, men så tittar jag lite på flingorna, tar ett djupt andetag och en kola. adventsfrid.

lördag 12 december 2009

solen skiner!

upp och hoppa och rask promenad till torget för att köpa grönsaker till kvällens julbord tror jag minsann*.


* och jag kan inte låta bli att känna mig som Kajsa Kavat. nu är ju klockan inte svinottan förstås. och jag kommer inte stoppa tidningspapper i de för stora skorna. så kommer jag förstås inte kränga några karameller heller. men ändå. pittoreskt.

fredag 11 december 2009

om det så är det sista jag gör!

från och med nu: fredagsmys med de här godingarna.
eventuellt kan en och annan mozartkula känna sig bjuden. eventuellt.

vardagsedge eller om att ignorera vidden av tajming

Barnet har precis tagit en mastodonteftermiddagstupplur och nu känner jag och Hunden för att riva av en rejäl promenad. återkommer om vi överlevde*.

uppdaterat: tur att morsan kutar snabbt. vi sladdade in på gården så gruset skvätte. alla överlevde. men det var på håret.


* man kan sammanfatta det hela med att om Barnet skriker som om det inte fanns någon morgondag när man stoppar ned det i overallen och vidare ned i vagnen så kommer det att bli en lyckad promenad. Barnet är nämligen koma-trött och kommer att sova tungt redan innan ni lämnat gården. om Barnet däremot tittar förvånat alternativt skrattar under själva inpackningsproceduren kan man räkna med att det blir en utmaning att underhålla en inpackad, fastspänd 5-månaders med begränsade möjligheter att röra sig eller greppa saker. you do the math. skrik innan = glad promenad. glad innan = skrik på promenad.

torsdag 10 december 2009

inte röra inte röra inte röra inte röra inte röra inte röra

igår var det en salig blandning av sirap och socker och julmusik och grädde och nötter och mandelmassa och gemenskap och bubblande grytor och rom och kletig choklad. idag är det mest en och samma kamp mot min karaktär, kan man säga.

onsdag 9 december 2009

speciell speciell störning nr 3

stoppa valfriheten! stoppa valfriheten!
än en gång bläddrar jag sönder NCS-kartan. miljoner färger fram och tillbaka. fram och tillbaka. fram. och. tillbaka. som vanligt pekar jag bestämt på en färg med det samma. den! den ska det vara. men sedan ägnar jag timmar, dagar, veckor, månader, år* med att bläddra och bläddra och bläddra och riva mitt hår och bara ångest, ångest, ångest tills jag bara en dag: jamen, den här blir skitbra! och då var det den jag hade valt från början**.
gotta love myself. not.


* ja, jag skulle säga att det har hänt. det kanske inte hör till vanligheterna, men det har hänt. och ja, det är fritt fram att skaka på huvudet och sucka nu.
** och i så fall blir det i detta fall en gul stol. galet gul.

snäll och söt

titta hurra vi får tomtegröt, tomtegröt, tomtegröt!
tack kära mor du är snäll och söt, snäll och söt!

måndag 7 december 2009

följ spåren av glansiga papper och du skall finna mig

- jodu Fia, de där kolorna som låg i skålarna på bordet i morse...
- käften.

eftermiddagsunderhållning

söndag 6 december 2009

16:42

kolor på tillbud och nu smaskar vi i mörkret till P3 dokumentär. pärlband av ljus utanför. Barnet sover. adventsfrid.

Kållered

Barnet har däckat i barnstolen. Pojkvän kör och drar göteborgsvitsar. jag har lagt beslag på iPhonen och smygsurfar i baksätet. nästa stopp blir det Stora varuhuset. nu blir det värmeljus!

lördag 5 december 2009

E6 norrut

det är motorväg. det är sportradion. det är jämngrått. läge att damma av en gammal hederlig billek kanske?

fredag 4 december 2009

stjärnstopp

vidden av hur mycket jag hatar sammet? oändligt. stjärnstopp*.


* är det så man använder stjärnstopp? jag är från landet. tror aldrig riktigt vi behärskade det uttrycket. någon hade antagligen varit och hälsat på nån kusin i storstan och kom hem med ett nytt, fräckt uttryck. allt hängde på att lantisen förstått hur det där uttrycket skulle användas. och att lantisen sen kunde förmedla det till sina fellow lantisar. man kan säga att det fanns många svåra passager på vägen och uttrycken kom sällan fram intakta. stjärnstopp tror jag aldrig vi fick kläm på. eller det där med att man skulle säga smurf när man sa samma. vi sa ost. och mögelost. undrar vem som är att skylla för det?

soundtrack of my life

det är 2000-tal och man har Spotify. man har i stort sett all musik i världen. i VÄRLDEN. ja, ni fattar. och ändå lyssnar man på samma gamla, ruggiga lista. en salig samling av allt och inget. Barnet somnar som en stock så fort jag klickar på play. det behöver inte vara ett gott tecken. jag behöver ett nytt soundtrack till mitt liv, känner jag.

torsdag 3 december 2009

snark

är det vädret? är det det? vi säger så. det är vädret.

hörde jag någon säga fest?

onsdag 2 december 2009

ett femtiotal rutor senare

och en miljard nålar senare. jag överdriver inte. bergis en miljard. man nålar. det glider ändå. man nålar om. tätare. det gliiiiider obemärkt. och man nålar om igen och igen och igen. tills det inte går att nåla tätare. så man syr. och det glider. det borde vara helt omöjligt. men. det. glider. jag tror inte riktigt ni förstår vidden av mitt agg mot sammet. det är ett djävulens tyg. det är vad det är. om ni ska tänka er helvetets gardiner, tänker ni inte tunga, röda i sammet då? men visst. det är precis vad ni gör. ett djävulens tyg. det var väl det jag anade.

tisdag 1 december 2009

symaskinen fick ledigt ikväll

klarkall kväll. näst intill full måne och fem kilometer rask promenad i skogen med gott sällskap. Barnet sov. Hunden strosade. och vi vuxna fick upp flåset och värmen. efteråt varm choklad och kvällsmacka. lussebullar och pepparkakor och tända ljus. sedan ned i soffan i bara understället. Hunden i knävecken. Barnet snusandes bredvid. värmen och kärleken och de lugna andetagen.

ja, jag blev kvar där.
och de flesta rutorna ligger fortfarande kvar på golvet.