när jag fick hem böckerna i våras fotograferade jag exalterat underverken, förvisso inte riktigt med samma intensitet som jag förevigade varenda liten hormonplita på min nyfödda unge, men nästan. igår ramlade jag över de där fotona på mina förstfödda böcker och blev förvisso inte riktigt lika nostalgisk som när jag ser de där fotona på hormonplitorna, men nästan. så spännande det var ändå! en sak stör mig dock: att jag inte kan sluta fundera över om jag liksom bara råkade tajma helt nylackade naglar eller om jag var så fåfäng att jag lackade dem enkom för tillfället? jag vill (naturligtvis) tro det första, men hur ofta har jag helt oskadat nagellack? mellan tumme och pek? en två-tre gånger i månaden? en tjugo minuter varje gång (innan jag bara måste rensa lite i en rabatt eller lyfta något oaktsamt eller bara leka lite ute med en unge eller hund eller så)? max. har helt klart all form av sannolikhetslära emot mig här känner jag, men så länge det finns en liten ynka gnutta chans att jag bara råkade ha fläckfritt, knalligt, röda naglar för att jag är en alltigenom piffig person, så kör vi på det. deal?
och om några veckor kommer förhoppningsvis nya lådor med nya böcker. så himla spännande! igen! är precis lika pirrig som första gången och känner mig inte det minsta orolig över att inte ha lika mycket kärlek för de här barnen som de första. tur.
