tisdag 29 juni 2010

ibland kan det hända att man ångrar att man uppmuntrar Barnet att försöka själv

till exempel: när man serverar blåbärssmoothie. det blir lätt kladdigt. och lila. och kladdigt. och sa jag lila?
över. allt.


note to self: det där vaxdukstyget du tänkte sy haklappar av, strunta i det. sy skyddsoveraller. till alla.

ring mig när blek och spetälsk är snyggt

om man har väldigt begränsat med soltid inplanerat i sitt liv, då hade det varit önskvärt att ens kropp gjort bästa möjliga av den tiden för att se sommarfräsch ut. anlagt en solbränna lite snabbt till exempel. inte reagerat med soleksem och munsår, tack så hemskt mycket.

ja, så om det är någon som skulle undra var jag håller hus så kan jag meddela att jag sitter inne och tycker synd om mig själv tills blekflammig och spetälsk är hett igen för första gången i världshistorien.
lycka till till mig. lycka till så hemskt mycket.

måndag 28 juni 2010

fram och tillbaka

till landet. till hufvudstaden. och tillbaka till landet igen.
fira midsommar. fira ett-åring. och fira ett-åring igen.
åka bil. åka tåg.
se solnedgång. se soluppgång. se sommaren.
äta gubbar. dansa stång.
äta gubbar. öppna paket.
äta gubbar. bada pool.
se sommaren.

och tillbaka hem igen.
pusta ut. bada pool. se sommaren.

tisdag 22 juni 2010

måndag 21 juni 2010

på begäran: H.M Barnet

några extra

dagens Sverker

sulan lossnade ju på löparskorna. de fjorton månader gamla löparskorna. de flitigt använda och ganska uttjänta löparskorna. löparskorna som knappt höll ihop längre och som minst sagt sett sina bästa dagar*.

vi pratar alltså skor jag hade kunnat springa i max några veckor till. men. sulor ska ju faktiskt inte lossna lite hur som helst. så jag borstade av de där trasorna till skor, svalde skammen och tog med dem tillbaka till Stadium**. förklarar vad som hänt för en mycket trevlig ung man. och går där ifrån med ett par sprillans nya och fina löparpjucks. som kostade mig sextio riksdaler.

det var nog första gången jag log när jag betalade något.



* och det kanske verkar konstigt att ett par skor som "bara" är dryga året är totalt körda, men jag sliter skor som ingen annan. ge mig ett par skor och jag ska slita dem till oigenkännlighet på nolltid. men fråga mig inte hur jag gör. jag väger inte jättejättemycket. jag släpar inte fötterna eller har på annat sätt en avvikande gång-/springstil. jag förefaller således inte vara något hot mot skor. men det är jag.
** och på grund av ovan nämnda olat så köper jag alla mina sportskor på Stadium. jag har provat att slita ut skor från diverse olika kedjor, men törs påstå att ingen annan stans är man så trevlig och generös med reklamationer som på Stadium. Stadium är varje löpares bästa vän.

söndag 20 juni 2010

dagen efter

undrar om det bara är här, eller om Vickan och Daniel också äter rester, myser och tittar på kort från gårdagen?

lördag 19 juni 2010

fredag 18 juni 2010

T minus 25 hours

och countdown kalajs för fulla muggar. nu kör vi! putsa, feja, damma, tvätta, baka. vid sidan om knarkar jag vädersajter. det ska bli regn, det ska bli strålande, det ska bli växlande molninghet. jamen, bestäm sig då.

torsdag 17 juni 2010

10.06.17

09.06.17

jag tog den här bilden. sedan var jag som vanligt lite sen och fick min vana trogen jogga den knappa kilometern ned till barnmorskan. mötte Pojkvän utanför sjukhuset och eftersvettades sedan i väntrummet. alltid samma visa. det var två dagar till beräknad förlossning, men INGET tydde på att det skulle komma någon unge på midsommarafton. jag hade haft ganska mycket sammandragningar hela sluttampen, men nu var de knappt något besvär längre. och inte ingav de något hopp om en stundande förlossning längre heller. dessutom var jag alldeles förkyld. det hela var mycket nedslående. och nedslående var också sommarvikaren på MVC. inga uppmuntrande fraser. inget "det kan ske när som helst nu!" ingen Majsan (som var vår ordinarie barnmorska). nejnej. istället gav hon oss en tid två veckor senare och sade lite barskt att "ja, vi ses väl då".

och jag lommade kilometern hemåt. tänkte att ja, nu ska vi väl fira midsommar i alla fall. och det är ju dessutom jättefint väder. alltid något. bestämde promenaddejt vid havet senare på eftermiddagen. kom hem. satte mig vid symaskinen, men blev bjuden på fika i trädgården. tänkte att ja, det finns ju all tid i världen att sy klart det där spjälskyddet. fikade. och någonstans mellan tuggorna och solstrålarna registrerade min hjärna att sammandragningarna liksom ändrade sig. de var inte lite hipp som happ längre. de var mer bestämda. fikade länge och sneglade på en klocka någon lagt ifrån sig på bordet. var femte minut. hela tiden.

ville inte att folk skulle få kalla fötter angående promenad med höggravid tickande bomb, så jag höll tyst om sammandragningarna och pinnade istället på så mycket jag bara kunde vid havet. hemma kom snickarkompisen och satte upp skötbordet. just i tid, kan man säga. hela natten lyssnade jag på ljudbok och kände sammandragningarna fortsätta komma var femte minut. starkare och starkare. mer och mer bestämda. åt upp allt godis ur påsen vi skulle ha med till förlossningen. vilade, men var för uppspelt för att sova.

morgonen efter skulle promenaden med Hunden få det hela att sätta igång lite mer ordentligt. och framåt kvällen skulle jag återigen skynda ned mot sjukhuset, men den här gången med ett fast grepp om Pojkväns arm. lite mer sammanbiten den här gången. lite mindre joggande.
och några minuter in på midsommarafton skulle vi vara fyra i familjen.

men det visste jag inte då.
när jag tog den här bilden.

kvällsskiftet

onsdag 16 juni 2010

hela havet stormar (helst inte)

det är tänkt att bli trädgårdskalajs på lördag och jag har oroligt sneglat på alla vädersajter de senaste dagarna. först visade de sol. (möcke bra!) sedan moln. (hmmm... ok då.) nu regn!? (what the f*ck!?)

så nu hoppas jag att det där hjulet hinner snurra lite till och tillslut hamna på sol. lite som ett lotterihjul. varje gång det snurrar förbi ens eget nummer tänker man: - ok, ett varv till nu då! eller som hela havet stormar sådär. man går runt runt runt och man har stol och inte stol och stol och inte stol också tystnar musiken och då gäller det att vara vid den där stolen.
eller solen.

däremot gilla:

att jag rensade ut en hel kasse med kläder ur garderoben igår.
och det är magiskt. men genast känns alla de gamla paltor som klarade rensningen så mycket... snyggare liksom. nästan som att garderoben är pånyttfödd, fast det är samma saker som hänger där. en del kanske kom undan gallringen med blotta förskräckelsen och är inte alls speciellt heta. ja, större delen av kläderna i garderoben kanske kom undan gallringen med blotta förskräckelsen och är kanske inte alls speciellt heta. hursomhelst. vips: allt är fint! som i ett trollslag.

för sådan är garderobslagen. slänger man så bara ett sunkigt linne så går det som ett sus genom hela garderoben och allt känns nytt och fräscht. det är märkligt, men så är det. men man undrar ju hur den där lagen fungerar egentligen?

tisdag 15 juni 2010

jamen ogilla sjukt mycket

halva sulan lossnade på löparskorna under kvällens runda.
så inte med i sommarens budget.

måndag 14 juni 2010

party at my crib

lycka für alle!

i söndagens DN listade de sommarens outletshopping*, men då hade vi redan testat Design House Stockholm Open strax utanför Båstad på eget bevåg. så modiga är vi. och vad kan bli bättre än att kombinera fantastisk utsikt över havet med röda prislappar? ja, herrejisses. lyckas man inte köpa sig lyckan så borde man hitta den i den där utsikten. vi lyckades med båda. mannen fick whiskeyglas och jag en karaff att ha lemonad eller sommarblommor i. allt för en spottstyver.
lycka für alle!


* men missade en av mina sommarfavoriter: Rörstands gamla fabriksområde i Lidköping med bland annat Iittala outlet.

det finns alltid en baksida

husmanskost. jojo. det är ju fantastiskt på alla sätt och vis. och så bra mat för barn sen! genuin och välkomponerad och mättande. men. och det finns ett stort men. det kräver ju så djävulskt mycket redskap. det ska vändas och vispas och kokas och mosas och det är pryttlar och skålar och kastruller och vispar och slevar och grytor och pannor högt och lågt.

och lite av den där fantastiska känslan går ju liksom förlorad när man bara vill elda upp köket när man är klar. den gör faktiskt det.

födelsedagsvecka!

kalajs coming up. långa att-göra-listor den här veckan med andra ord.