mina vägar äro outgrundliga

hela dagen laddar jag för att Barnets pappa ska komma hem. okej. det där lät tragiskt. och riktigt så tragiskt är det inte. faktiskt. jag sitter inte här och vaggar apatiskt fram och tillbaka. och jag gillar att spendera dagarna med en dreglande pratkvarn vars främsta nöjen, utan inbördes ordning, är att låta som en katt, titta på sig själv i spegeln, leka med sina egna kroppsdelar samt att göra pruttljud. det gör jag verkligen. men man blir ju inte en virvelvind av effektivitet, det blir man inte. så under dagens gång lägger jag saker på hög som jag kan göra när Barnets pappa kommer hem. saker man med fördel inte gör samtidigt som man sjunger - vippårumpanaffääääär! och vickar arslet av sig eller liknande. så jag gör mentala listor på mer eller mindre roliga uppgifter som helst utföres utan ansvar för barn. och så kommer Barnets pappa hem. och så tar han över gullandet med Barnet. och så... hamnar jag här.

det säger jag er: mina vägar äro outgrundliga.