scenario ett: jag använder handfatet. lämnar allt någorlunda intakt.
scenario två: någon annan i familjen* använder handfatet. lämnar stället och helt plötsligt ser det ut som att det var femton år sedan någon ens gjorde ett halvhjärtat försök att städa. och använde tandkräm för att putsa spegeln.
vad gör folk där inne egentligen? hur är det ens möjligt att göra så stor åverkan på så kort tid? behöver man använda någon form av hjälpmedel för att maximera effekten? hur? hur? HUR?
samma frågor. varje dag. minuter man aldrig får tillbaka.
jomensåatt.
det är spännande nästan jämt här förstår ni. ujujuj. fast man undrar ju om de minuterna hade kunnat användas till något bättre? kunnat skapa stordåd (haha!)? i så fall en annan dag. nu är den här dagen slut.
* jag vill inte hänga ut någon här, men en är en hund, den andra når inte upp till handfatet och den tredje... jodå. you do the math.
4 kommentarer:
Gud bor vi med samma ***?
Kram Lisa
Då är vi tre... eller kan de vara kopior?
Igenkänningsfaktorn är maximal. Skönt att det inte bara är jag som undrar över hur de lyckas på så kort tid... :)
men vad är det här? hur många är de egentligen? eller finns det ämnen i skolan bara pojkar har? hemliga klubbar där de lär sig det här? vad är hemligheten!?!
Skicka en kommentar