torsdag 17 november 2011

hej, jag lever!

men nä, det är liksom inte lika glamouröst att blogga om att man jobbar hela tiden om man inte är typ... popstjärna? då innebär säkerligen dygnet-runt-jobb en hel drös av intressanta människor och glitter och glamour och gud vet allt, men sitter man i konstig ställning (för att ens skrivbord är nedmonterat för att det pågår en fönsterrenovering) med nagellack så avskavt att man knappt kan ana den forna färgen och gör dödstråkiga ritningar medan solen går upp och ned och ned och upp igen och andra människor har fritid och helg och trevligt i största allmänhet, så är det liksom inte så mycket att skriva hem om. jag har hittat ett sätt att få fransmännens métro-boulot-dodo att framstå som ett spännande liv, på den nivån är det. ni hajar? men nu tänker vi inte mer på det, tycker jag. genom kaklet och ut på andra sidan bara. så. då kör vi igen va?

3 kommentarer:

Emma sa...

Håller tummarna för att du överlever allt jobb så jag inte sitter här och väntar på att du ska komma tillbaka i onödan?! ;D
Skämt åsido, saknar dina fina bilder och texter...

Hoppas du belönar dig med goda och fina saker nu när du jobbar så hårt. Hårt arbete kräfva stora godispåsar (det är sedan länge väl känt).

Anna Hovskägg sa...

Du har varit efterlängtad i alla fall!

Ha en skön helg nu!

Mormor sa...

Skööönt!!! Kramar i massor