och så vitt jag vet, så ligger hon där än

vaknade för en stund sedan av att de andas tungt i takt. tittar ut i mörkret och känner den svala luften smeka över näsan. känner de varma kropparna under täcket och det känns stört omöjligt att lämna platsen i mitten. att lämna mörkret och värmen och andetagen och gå tillbaka till verkligheten. det måste vara mot alla fysiska lagar att behöva lyfta de där små till sina sängar.

det har varit en söndag med en salig blandning av sovmorgon och söndagsfrukost och städning. av sprak i brasan och en JIDDAJE som far förbi. av sol och snö och barn som tjutit av glädje och pirr när de vågade susa ned för den brantaste pulkabacken. av allvarliga, små barnahänder med korv på pinne över eld. som kan själva. av små fötter i tjocka kängor som förtroligt trampar iväg tillsammans på stora äventyr. av ögon som glittrar av bus, och klar vinterluft som fylls av skratt. av en liten, liten bebiskropp som sovit som en stock bland ull och fällar, med bara näsan synlig. av pinnbröd och en hundnos som snabbt hittade de tappade korvarna. av barnbad i balja, pyjamasmys och en stor gryta risotto. av varma barnkroppar och tunga ögonlock runt godnattsagan.
av livet ta mig tusan.

- MAMMA?
- JA, ÄLSKLING?
- DET HA VAJIT EN TOPPENDAG, TYCKE JAG.

huvudet på spiken, gullunge.
huvudet på spiken.