in löv

bjussar på Göteborgsvitsen, varsegoa!

dreams do come true

idag har dygnet 25 timmar.

jajemän, skulle säga att det är ungefär vad jag drömmer om årets övriga 364 dagar.

dagen efter

man tar Hunden på en snabb morgontur runt kvarteret innan frukost. man upptäcker att någon tappat sin generöst fyllda smågodispåse på gatan. en bra blandning. ser förvånansvärt fräsch ut. men åh. man kan inte plocka upp någons tappade smågodispåse från gatan. MEN MAN VILL.

det är höst där ute, det är liksom ingen tvekan om det

#gultärintefult

det finns många saker i livet jag aldrig kommer att förstå. det här en av dem:

alltså keso i all ära. det är ju ganska gott och lite nyttigt och sådär. men hur f*n får man det att stanna kvar på mackan? förstår. jag. icke.

mvh/mitt förmiddagsfika ser ut som en keso-finncrisp-explosion

idag, bland annat:

vaknade fortsatt ynklig, men somnade kry *peppar peppar*

tog fram den sista från lagret och sörjde en smula.

MÅSTE ha fler. ingen annan disktrasa duger hos cirkusen.

bar ny, flätad favorit från Monki.

spontan tanke från någon som just druckit sitt femtioelfte glas vatten den här dagen:

rethosta. ja, man fattar ju hur det namnet kom till.

mvh/mkt uppretad

skickade med en burk för eventuella rester och tycker synd om mig själv

Mannen och det färdig-VAB:ade Barnet drog på hej-då-middag och DÄR* började således min arbetsdag. och ni känner peppen va? herrejisses, det energifältet måste täcka halva Skåne! ELLER INTE. länsade just godispåsen jag köpte igår och som var ämnad åt helgen. jomensåatte. mår lite illa nu. men, då kör vi väl då?

* nä, varken film eller middagssömn och således heller inget jobbat idag.

man får ta det goda med det onda?

bra: vattnar (äntligen) orkidéerna!

dåligt: råkar bryta av en ny, späd stängel.

jahaja.

då kunde jag ju lika gärna ha torkat den till döds, kan man tycka.

min tur att ta över VAB-stafettpinnen*

och jag funderar lite på hur många timmar man kan sätta Ungen framför fängslande underhållning (läs: film) utan att socialen eller samvetet rycker ut? och när kommer studien om att spelfilm är mer utvecklande för barn än lek. NÄR? nödplan: sjuka barn sover middag, visst?

/måstejobba_79

* igen. ett maraton det här, det säger jag er.

blandade bilder bara

fönsterbytarkaos och VAB och ibland känns det som att det är precis sådär många ungar man har med sig på stan och daggvått gräs en solig morgon och en söndagsfrukost utöver det vanliga. lite så bara.

som ett brev på posten

så, man har lite bloggtorka. MEN det visar sig att man ska slippa anstränga sig det minsta för att lösa det problemet, eftersom det finns människor som inte bara målar min bitska krokodil* på en boklåda – de mejlar mig bildbevis på det! kollatitta! så fint! en av krokodilerna har blivit boklådekrokodil!

ja, jisses. de växer upp så snabbt. kunde inte ha varit en stoltare mor.

* längs med flodens många mil, bor min bitska krokodil!

krokodilen finns också i "Min första bok om vilda djur".

jomensåatte

hade ju varit bra att faktiskt ha någonting att blogga om då.

står snarare lite med ena foten i stigbygeln och hoppar här, kan man säga.

upp på hästen igen!

när man inte bloggat på några dagar en halv evighet så blir det liksom alltid svårare att göra ett inlägg, visst är det så? men nu så. nu är jag uppe på hästen igen, hoppla!

iPhone-hörlurarna

ser framför mig hur de haft ett helt team på Apple som jobbat stenhårt dag som natt med att forska fram en modell som trasslar sig i ALLA lägen. det ska ICKE gå att plocka upp dem utan att de knutit ihop till oigenkänlighet. icke! och specialteamet gick bet, men fortsatte ändå enträget sitt arbete. drack kaffe över labrapporter. brainstormade. och tillslut hade de lyckats!

oklart varför, men ungefär så måste det ju ha gått till, tänker jag.

alternativa fredagsnöjen

AW i stan eller städa som ett litet djur inför helgens besök, det är frågan i detta nu det.

tänker att jag målar naglarna och funderar på saken?

1905-2011, östra fasaden

ca 1905

1978-2011

2011

får ha min rena micro i fred åtminstone

eftersom jag sitter ganska mycket hemma och jobbar just nu, så har jag erbjudit fönstebytargänget att använda sig av olika faciliteter i min lägenhet om de skulle behöva det. och igår när jag klev in i lägenheten vid lunch så stod det en snickare i köket och tittade på medan en matlåda snurrade i min micro, och det var ju således helt sin ordning.

OM det inte vore för det att jag var tvungen att dö skämsdöden samtidigt.

den micron var nämligen för dagen så äcklig att jag inte hade velat låna ut den till min värsta fiende. lovar, den måste försökt att slå något slags rekord i vidrighet (och nu har jag inte sett något pris än, men annars hade jag kunnat sätta min högra arm på att den vunnit med hästlängder). någon måste först ha friterat den, sedan stoppat in tomatsoppa och dynamit samtidigt och slutligen startat. med dörren öppen. ni hajar. inte ok.

i morse stod jag följdakltigen och skurade micron efter alla konstens regler. jag använde små svampar och borstar och trasor och medel av allehanda slag för att förinta varje spår av att den hade varit allt annat än fläckfri livet genom. och hade det inte varit för att micron står högt uppe på kylskåpet, så hade man faktiskt kunnat äta direkt ur den nu, så klinkiskt ren är den.

om det kom någon och ville låna min micro idag? inte.

jaha. så är man äckliga-micro-tjejen med hela snickarstaben då. fräscht.

lite mer höst