får ha min rena micro i fred åtminstone

eftersom jag sitter ganska mycket hemma och jobbar just nu, så har jag erbjudit fönstebytargänget att använda sig av olika faciliteter i min lägenhet om de skulle behöva det. och igår när jag klev in i lägenheten vid lunch så stod det en snickare i köket och tittade på medan en matlåda snurrade i min micro, och det var ju således helt sin ordning.

OM det inte vore för det att jag var tvungen att dö skämsdöden samtidigt.

den micron var nämligen för dagen så äcklig att jag inte hade velat låna ut den till min värsta fiende. lovar, den måste försökt att slå något slags rekord i vidrighet (och nu har jag inte sett något pris än, men annars hade jag kunnat sätta min högra arm på att den vunnit med hästlängder). någon måste först ha friterat den, sedan stoppat in tomatsoppa och dynamit samtidigt och slutligen startat. med dörren öppen. ni hajar. inte ok.

i morse stod jag följdakltigen och skurade micron efter alla konstens regler. jag använde små svampar och borstar och trasor och medel av allehanda slag för att förinta varje spår av att den hade varit allt annat än fläckfri livet genom. och hade det inte varit för att micron står högt uppe på kylskåpet, så hade man faktiskt kunnat äta direkt ur den nu, så klinkiskt ren är den.

om det kom någon och ville låna min micro idag? inte.

jaha. så är man äckliga-micro-tjejen med hela snickarstaben då. fräscht.