kväll

kväll i huset och jag har just läst Lennart Hellsings ABC för Barnet, som förvisso sov tungt redan runt G. det är ganska otacksamt att läsa sagor för små, små människor som just passerat gränsen att vara lite mer människa än grönsak, men jag gör det för att liksom indoktrinera in sagorna. Barnet ska inte kunna leva utan sagor. och jag ska läsa dem alla. jojo, det där kommer jag säkerligen få äta upp både en och fjorton gånger, men jag har alltid varit en sagolyssnare och sagoläsare. och nu har jag någon att läsa sagor för. det är så stort att jag inte riktigt förstår det. för det mesta kör man ju bara på. samma lika men med en liten kluckande, jamande, barnrumpelen som sidekick. men ibland så slår det en med en sån våldsam kraft. att det finns någon att läsa sagor för. och den där kraften är så stark att man nästan kippar efter andan.