tappade en av mina nya vantar på väg ned till stan igår. otroligt frustrerande. ni vet, det är egentligen inte tillräckligt kallt för att ha vantar, men så har man så mjuka, sköna, nya vantar så man kan liksom inte stå emot att ta dem med sig. också tappar man dem naturligtvis. innan vintern ens börjat. jaha. det var den vintern med fjol-fjol-fjol-årets vantar*. igen liksom. gick samma väg tillbaka och satte på mig detektivögonen, men inte ett spår av den försvunna vanten. vad gör egentligen en ensam liten leopardvante när den har föräldrafritt? hur långt kan den ha sprungit? vart tar den vägen? går den på café? kryper den ihop under en buske och gråter? eller hittar den någon att följa med hem**?
och vad gör man med den vante man har kvar?
* de där som är så fula och gamla och som man naturligtvis aldrig tappar.
** nån som också tappat sin sprillans nya och bara råkar gå bakom mig när jag tappar min?
2 kommentarer:
Förra året, lite senare in på hösten, spenderade jag en vecka som hus- & hundvakt i Linköping och se där är människorna fiffiga!
På staketet vid den stora kyrkan hade man pinnat upp tappvantarna. En udda vante på varje staketstolpe och kanske hittade nån vante hem, kanske inte. Som en parad för borttappade, föräldralösa, singelvantar.
Själv hade jag full uppsättning men saknade istället min kamera så det skar i hjärtat!
HÄR!
http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/?articleId=4150927
Nån som passar ihop med din? ;)
Skicka en kommentar