eh, pardon?

vi har börjat tänka förskolor*. Barnet växer så det knakar och folk i vår närhet har fått förfärade ansiktsuttryck när vi oförstående förklarat att det inte köas till höger och vänster. gah! man måste köa! helst innan ungen är född. köa, köa, köa! så sen en tid tillbaka stås det i en kö. till en trespråkig förskola här bredvid där det pratas svenska, engelska och franska. och vi bara wiiiieee, fatta grymt för Barnet att få mer än ett språk naturligt! men sen insikten. fatta ogrymt när Barnet är typ tre och det är kört för oss vuxna att bara yeah, when the Child sleeps we will eat a lot of candy. istället lussar Barnet med oss och snackar franska för att inte vi ska förstå**.

fatta förnedringen.

* men förvirringen, vad hände med dagis? jag gick på dagis. förskolan började man när man var 6 bast. innan dess dagis. först tallkotten. sen grankotten.
** jag och Pojkvän gick för några år sedan en hel dag i Paris innan vi värkte fram vad frimärke hette. en hel dag. för vi vägrade be om det på engelska. och man bara jo, de där sex åren skolfranska känns ju som jävligt bra investerad tid. verkligen. och det där MVG:t. host, host, harkel. jo, de kanske skulle se över betygssystemet trots allt?