sitter och redigerar fotografier och kan inte se mig mätt på den där älskade ungen. det finns ett par fotografier där mitt barn poserar som vilken välpolerad unge som helst hos fotografen. sedan finns det ungefär hundra tusen med diverse miner. jag älskar de där bilderna när ungen försvinner ut ur bild med ett finurligt leende eller gestikulerar vilt över hela fotografiet. och mest av allt älskar jag den här bilden. mitt barn har talangen att sedan små, små gulliga spädbarnsben behärska en klockren kaninimitation. en talang som väcker förtjusning hos de flesta (med ett hjärta), något som gjort att den där imitationen levereras allt som oftast.
och jag tittar på den här bilden och kan inte sluta att le. ett foto av två kaniner. jag vill förstora upp den här bilden i verklig skala. eller i alla fall gigantiskt stor.
så att jag alltid har den där vänstra kaninen här hemma.
9 kommentarer:
Den ena kaninen lyser verkligen, och då menar jag inte den som lyser.
Finfinurlig min det där. Jag förstår om det blir en bautaförstoring.
men herregu vilken gullig onge!
Så sjukt sött!
Min Melvin gör också en bra kanin, kan höra sniffandet och se minspelet framför mig. :)
Om jag vore du så skulle jag lätt förstora upp den till typ tapet och slänga upp i hallen så det var det första man såg när man kom in. För vem skulle inte känna sig välkommen då liksom? Splendid.
Underbart fin unge!
Han är verkligen vrålsöt! Den kaninimitationen hade jag velat se live... men bilden är så levande så jag ser det framför mig ändå :)
UNDERBART!! Nu längtar vi efter er. Vera går runt här hemma och säger O... någon gång per dag och ler. KRAM
Görgölli' ! En riktig gosnos! :)
men åh vilken underbar bild! och frisyren. älskar frisyren!
jag antar att jag inte behöver skriva att jag håller med varenda en av er? men tack för fina kommentarer!
Skicka en kommentar