status: VUXEN (eller typ nästan i alla fall!)

Mannen kommer hem från affären och i påsen ligger det bland annat en ask Aladdin.

- vem är den här till? undrar jag.

- till oss! svarar Mannen.

- till oss? undrar jag förvånat.

- ja, till oss! svarar mannen triumferande.

det här är alltså dagen då vi blev vuxna nog att äga vår första, egna Aladdin-ask. ni förstår hur stort steg det här är va? nästan lika stort som att skaffa barn, skulle jag nog vilja påstå.

vår egna Aladdin-ask liksom!

som kan stå på skänken sådär hemtrevligt* och som vi kan bjuda sådär civiliserat vuxet ur när vi får gäster.

tja. OM vi inte hade slitit upp plasten och näst intill länsat det översta lagret i ren eufori vill säga. bjuda civiliserat i all ära, men man vill ju se till att äta upp sina favoriter själv** när man nu äntligen fått sin egen ask blandad choklad att göra vad man vill med.

men jag tror att vi mognar med ansvaret. bergis. växer med uppgiften liksom.

slutsats:

i år: vuxna nog att KÖPA en Aladdin.

om okänt antal år: vuxna nog att ÄGA en Aladdin.

* där slutar dock likheterna med barn. dem har man inte så ofta på skänkar. av naturliga skäl.

** så välkomna hem till oss för en bit jordgubbscreme*** gott folk! den blir garanterat kvar.

*** ersättningen för ägglikören that is. herrejisses!!! jag RASAR här!!! har klåparna på Marabou inga smaklökar? HURHURHUR kan man ersätta ägglikör med jordgubbscreme!?! det är för mig lika ofattbart som plågsamma djurförsök och dödsstraff. typ.