det är söndag, jag orkar inte piffa mig

så jag letade i fotomapparna.

och jag hittade i runda slängar fem kort på mig själv. det här är det enda kortet där jag 1. ler utan att skrämma någon (hoppas jag?) samt 2. tittar in i (eller i närheten av) kameran (okej, det fanns ett till men där är jag så att säga lite på örat och något säger mig att ett ganska omåttligt alkoholintag och barnböcker inte riktigt går hand i hand). vid bildens tillblivelse är jag ganska färsk morsa, så jag fick helt sonika photoshoppa bort ungen som liksom alltid låg i famnen på den tiden. däremot lät jag helt ogenerat rynkorna vara kvar, det finns en gräns för hur länge man kan retuschera ett foto utan att skämmas. jag har dessutom the opposite of svart kulturdress på mig. det är sommarlov och lata dagar och jag har just lärt mig att barnkräks syns jättebra på svart. så jag har knallblå t-shirt och väldigt, väldigt blommig jacka. herrejisses. jag var tvungen att göra bilden svartvit för att inte Sveriges arkitekter ska dra in medlemskapet.

så. hur lyder domen?

kan ni tänka er att tjacka en bok av den här kvinnan?

om att komma undan med blotta förskräckelsen

man jobbar en söndagfömiddag. plötsligt får datorn ett mindre meltdown och ger mig en blue screen på det. inget konstigt med det, jag lever med en tämligen känslomässig laptop (jo, man får så att säga vad man förtjänar). jaja. man startar om. man öppnar filen man höll på att jobba med. och datorn säger:

"the file is damaged and could not be repaired"

och nu undrar ni kanske varför jag sitter och bloggar i godan ro? varför jag inte använder versaler och utropstecken? varför jag inte ligger i ett hörn i fosterställning och gråter?

jo, för just nu är jag i chock.

folk som nästan är med om allvarliga katastrofer blir traumatiserade. de som står vid sidan om och ser allt elände, men inte är mitt i.

det första jag gjorde i morse var nämligen att backup:a. jag vaknade och hepp, om jag skulle säkerhetskopiera lite kanske! till saken hör att jag är SKITDÅLIG på backup. när jag backup:ade sist fanns det knappt färg-TV. hade filen havererat igår hade jag således varit väldigt många arbetstimmar back. jag inte bara varit väldigt många arbetstimmar back, jag hade varit hela min mentala hälsa back kan man säga.

jag hade varit på avgrundens botten.

nu står jag bredvid avgrunden. en hårsmån från döden.

herrejisses. lyckan. chocken.

jag behöver en filt.

författarfoto

hjälp. hjälp! HJÄLP!

HUR i hela friden fixar man ett sådant utan att det blir p r e t e n t i ö s t ? bara tanken på ett författarfoto får mig att vilja sätta på mig något svart och posera med hakan i handen och blicken långt bort i skyn.

det stiger mig åt huvudet det här. åt huvudet.

övriga önskemål: vill se snygg, smart, intellektuell, snäll, lång, smal, sval och ganska cool ut. okej?

öh, hej... Photoshop?

på andra sidan loppis

uppe i ottan idag för att kränga större en del av vårt källarförråd. en spegel för en tjuga, regnställ för femton och småsmå bebisbyxor för en femma - skynda fynda gott folk!

rejäl kommers redan halv sju och lite mer feng shui i förrådet vid lunchtid. men också lite mer ynklig unge med oss tillbaka hem. febrig och sjuk och inte alls feng shui. så, den planerade kusindejten med nyaste kusinen ställdes in. synkroniserad kusinklädsel får vänta. Barnet stoppades om. lite Alvedon på det.

äh, den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge*.

* ja, så tänkte säkerligen också alla de där topparna i microfiber och tokigt mönstrade kjolarna som äntligen fick se dagens ljus och fick revansch på modescenen med nya ägare: den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

det är något med tanken på en tjock snåljåp som inte riktigt lockar

varenda Spotifyreklampaus hela dagen har det varit fredagsmyyyyyys rakt in i mina öron. är helt hjärntvättad och redo att tjacka chirre till kvällen vilken sekund som helst.

jamen, släng på en dip också då.

damn OLW.

måste skaffa Premiumkonto.

eller karaktär.

jag ska måla hela världen lilla mamma

än så länge är det mycket fokus på att sortera pennorna, undersöka dem. testa lite. på pappret som mamma. men jag känner det i luften. ser det i den finurliga blicken.

det är en tidsfråga innan hela lägenheten är en kreativ verkstad för graffitiexperiment.

oh Lord, have mercy on my soul.

och min inredning.

fil till frukost

några frågor på det?

...

och hur kommer det sig att trots att de där två sakerna man skulle ha aldrig finns, så står man ändå där vid kassan och räknar sina saker* för att se om man kan komma förbi femton-varor-gränsen på snabbkassan?

* frukostset etcetera

det ska böjas i tid det som krokigt ska bli

hur lång tid tror ni det kan ta att lära ett barn att göra frukost på sängen? när det är kirrat avancerar vi till tårtorna!

förresten! är det NÅGON som har fattat vad de där platta sakerna är? de ljusbruna med röd eller lila fläck på mitten (någonting med sylt på?). de måste ju onekligen vara väldigt viktiga på ett frukostbord, med tanke på att man dragit till med fyra stycken. men VAD är det?!? blir galen här! och känner mig framför allt gammal och stel när jag måste VETA. när jag inte bara kan go with the flow och FANTISERA istället. men icke desto mindre: vad, vad, VAD?!?

sådan mor, sådant barn

stämplar ut

byter peppmusik i lurarna till lördagsmusik i högtalarna.

trädgården är full - nu blir det grill!

och Emma, nu är det Waka waka*!

ni ser ju själva att det funkar!

man är kanske inte sitt snyggaste jag, det är man inte. men man producerar, det gör man.

* men det kan också vara klassiker som To Brazil eller Ole ole ole!

allting gott

det var en ombloggad fredag, sannerligen.

och min slutade i gott sällskap på vin- och tapasbar, så slutet gott allting gott!

min kreativitet må kanske inte ha den mest sofistikerade musiksmaken, men så länge den levererar får den göra lite som den vill

idag. så inte dagen då man kunde ha P1 i hörlurarna. sitta och fiffilura med ett gott sommarprat i bakgrunden. icke. det krävdes upptempo. och det krävdes inte bara upptempo, det krävdes hardcore upptempo. vi snackar sådanadär kampsånger till diverse idrottsevenemang med allsång och stämmor och yeah yeah och vinnarinstinkt och adrenalin som bara pumpar i takt med musiken.

o, ni musiksnobbar där ute kan skaka på huvudet, men det verkar ju peppa världens välbetalda idrottselit att prestera, så vem var jag att inte prova liksom?

nöden kräfva vad nöden kräfva.

och duger det åt Zlatan, då duger det tamigsjutton åt mig också.

fel på fredagen

det är fredag. och det går sjukt segt. jag gör och gör om och gör och gör om och suckar lite och vilar det dunkande huvudet lite i händerna och ser på solen där ute och undrar hur den kan skina så glatt, känner den inte all den skaparkris som ligger i luften (va???) och sedan hoppar jag upp på hästen igen och börjar om den där proceduren.

eh, hallå!?!

ska inte fredagar bara vara en lång nedförsbacke mot helgen?

jag har fått en defekt fredag. typiskt min otur.

dagen D

som i delivery day! för idag har Barnet inte bara blivit en kusin rikare, utan även en syssling!

nu duggar ungarna tätt må jag säga.

kusiner med kompisoutfit?

jag kunde inte motstå att köpa ett par i yttepyttestorlek också.

(de fantastiskt fina byxorna kommer från Lindex och finns i stl 56-86.)

Kusin Vitamin!

karamellerna är på mig!

välkommen!
<3

bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete?

jo, ni vet alla de där kvällarna då ni liksom på rutin städar undan all den ansenliga mängd skit det lilla sockerhjärtat har lyckats riva fram under dagen, så att ni ska vakna till ett fläckfritt hem dagen efter?

vet ni? för vi har ingen aning. de kvällarna går vi till exempel till grannen och äter nybakad paj istället.

jomensåatt.

kvällens modigaste:

mannen packar upp den sprillans nya, flådiga TV:n cirka tjugofem centimeter från en soon to be 14-månaders på uppdrag att upptäcka FÖRSTÖRA allt i sin väg.

mycket modigt.

eller mycket dumt.

den som (över)lever får se.