om solhattar och lagen om alltings jäkelskap

sommaren överraskade oss och helt plötsligt stod vi där under en gassande sol, men med ett barn som varken hade solhatt eller annan för ändamålet speciellt utformad persedel. panik! för är det en sak man får lära sig som nyblivna föräldrar, så är det att barn är som vampyrer - de FÅR INTE exponeras för solen! nej, de fattar antagligen eld om de utsätts för solljus. och det vill man ju inte. så stressen, mina vänner, stressen! vi har försökt att skyla med tunn mössa och bakom sufletter och sjalar och i skuggan och vad som stått till buds, men man har ju sett de rutinerades menande blickar. de rutinerade med solhattsbarnen. gärna med stor solskyddsfaktortag mitt på hjässan, UV 50 ska det vara! annars får man sitta och skämmas på avbytarbänken på lekplatsen.

men nu kan ni alla andas ut. nu har Barnet ett stycke solhatt.

och ja, då blir man ju inte direkt förvånad av att det är jämngrått där utanför.

inte förvånad alls faktiskt.