och man minns inget annat.
när hände det här?
måndag 1 november 2010
från grönsak till kock
helt plötsligt har man slutat att snubbla på den där storögda bebisen som ligger på golvet och kikar medan man lagar mat och man står där med ett barn som är MED och lagar. som står på stolen och grejar. som smakar och "hjälper till".
Etiketter:
barn,
äta bör man...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men åh vad mysigt. Tänk, snart kommer barnet baka sina första lussekatter och smaka på deg oxå.... :D
Utveckling... och det finns ju inget underbarare. Kommer i håg när Barnets morbror (som alltid varit en jättestor vän av mat, inte bullar och fika där inte) skulle baka bullar för första gången, smakade på degen, bakade några bullar och när allt var klart, reste han sig och sa - Tack för maten mamma. En sån där liten anekdot, som är så otroligt gullig och som man för alltid bär med sig och det kommer nog du att få massor av.
Emma: så ingen tryffel och liknande sötslisk i år alltså. bara saffransbullar och pepparkakor? men mysigt! :)
Barnets mormor: haha, låter verkligen som honom! och man vill liksom behålla (nästan) varenda ögonblick i ett eget fack som aldrig glöms bort.
Skicka en kommentar