kvällen är min!

jag har funnit att jag har skaffat mig ett gäng idoler såhär i vuxen ålder. en av dem är Onekligen-Lisa. hon är fantastiskt rolig, hon kan skriva böcker, hon har massvis med fin, mönstrad tejp OCH hon kan göra hela morgonrutinen inklusive lämna barn på dagis i tid med ena handen SAMTIDIGT som hon jonglerar ett spädbarn med den andra.* ni hör - idolmaterial! hade jag varit fjorton (eller bara galen) hade jag i detta nu stått med en rejäl hög elefantskit i händerna (och då menar jag naturligtvis elefantskit som i det klassiska planschfästarmaterialet och inte elefantskit som i elefantbajs, men det är väl ett vedertaget uttryck, visst är det?), i full färd med att fästa upp Okej-bilder på Lisa ovanför min säng. hur som. nu har samma Lisa skrivit hemskt fint om de vilda och tama djuren på Bokunge-bloggen. och nu hoppas jag att ni hajar hur stort det är? för själv sitter jag här, tittar upp vid minsta ljud och tänker att det enda som fattas nu är att den där Martin Stenmark kommer indansandes med sin käpp. jag lovar. när som helst nu. när som helst.

* tydligen kan hon måla en Tripp trapp-stol på mindre än ett och ett halvt år också, men det gör henne snarare till någon slags övermänniska med superhjälteskrafter, skulle jag säga. eller?