London 3:6

London 2:1

London 2:2

London 1:1

London 1:2

London 1:3

London 1:4

London 1:5

London report

sadarja. overlevde flygresan, forutom en minor bajsincident vid take off. sedan sov sig Barnet igenom resten av resan och natten. nu ska vi bara undvika stora folksamlingar och tunnelbanan.

easy peasy i den har stan. verkligen.

lycka till till oss.

lycka till sa hemskt mycket.

avdelningen förnekelse fortsätter...

...med dagens tips!

ett jeanstips. jag har hitintills köpt alla Barnets jeans begagnade. 1. de är redan schysst slitna och jättemjuka (hata stela jeans om man ska krypa och klättra och springa omkring) och 2. det är billigt (kösterenöttällä? som västgöten sa). sen gör jag det allra viktigaste: jag syr i en mudd nedtill. förvånansvärt få jeans har mudd nedtill, även om man ser det mer och mer. jag vet inte hur det är med era ungar, men på min unge åker brallor utan mudd upp på halva benet när man bär eller det åks vagn och sedan kasar de ned också snubblas det när det härjas omkring. i mina ögon är barnbyxor utan mudd en mycket märklig företeelse. sedan kan de ju ha brallorna längre också (notera snusförnumstigheten!)! först med mudden vikt och sedan förlänger man benen lite praktiskt innan det är dags att scanna second hand-marknaden efter fler fynd.

sådärja. dagens tips. nu återgår jag till att tänka på flygkrascher och terror i tunnelbanor ett tag till då.

(man behöver inte vara så lat att man inte orkar trä om overlockmaskinen, utan syr med vit tråd...

eller så kan man bara kalla det kontrastsömmar, om man är så lat. )

och nu tänker jag på ytterplagg...

planen var ullrock, mitt mest ståndsmässiga ytterplagg. kanske lägga till ett skärp i midjan och känna mig lite chic. jag menar, det är ju ändå höst nu och man tränger ett ordentligt ytterplagg. då visar det sig att meteorologerna förutspår mellan 13 och 18 grader i London de följande dagarna. sjukt varm höst om du frågar mig. och man kommer att svettas ihjäl i ullrock (eller?).

skit.

måste tänka om.

en snygg trench hade varit ett ypperligt alternativ.

dåligt med det alternativet: jag äger ingen en sådan.

bra med det alternativet: jag måste tänka ut en plan B och kan inte fokusera på varken flyg eller terror.

ja, så där är vi nu kan man säga.

denial, denial, denial

packar och försöker fokusera på hur många skor jag kan behöva (hur många skor kan jag egentligen behöva?) och på så sätt förtränga det faktum att:

1. jag måste flyga. fram OCH tillbaka. hatar att flyga.

2. det är ett jäkla hallå om förestående terrorattentat. hatar terrorattentat.

går sådär.

har packat alldeles för många skor.

lite blandad höst från när solen sken

exempel på dåligt ljud

när en fågel flyger in i rutan.

stackars.

det är viktigt att vara föreningens ansikte utåt

Mannen (ordförande i bostadsrättsföreningen) imorse: - nä, nu är det någon som glömt att ställa ut soptunnorna till sopbilen! igen! vilken vecka är det?

Jag (sekreterare i bostadsrättsföreningen): - vecka fyr... det är vi! det är vi som har glömt!

plågsam tystnad.

vi kan inte räkna med någon tapperhetsmedalj på nästa styrelsemöte va?

intresseklubben kan anteckna: det löste sig! vi behöver inte ha sopberg och skämmas. så inte ett ord om det här till någon nu! vi har ALDRIG glömt några soptunnor. ok?

har ni gröna fingrar?

i så fall: vad vill den här orkidéen?

är det ett skott? ska man ta bort det från blomstängeln? plantera om? när? och hur många rötter måste det ha för att klara sig utan sin moderplanta?

hjälp!

firat var det här!

det fanns länge en risk för att kanelbullens dag skulle passera det här hushållet lika obemärkt som vilken dag som helst. men i sista minuten kom grannarna med ett gäng kanelbullar och det blev fika av.

puh.

London baby!

i veckan packar cirkus Maximum, minus den dansande björnen Hunden, sina vagnar och drar till London på en långhelg (5 dgr).

så.

vad måste man veta innan man reser till en storstad med en ettaklabbare? någon med värdefulla erfarenheter? eller med tips på vad som är barnvänligt i just London? eller har en åsikt om hur man gör med vagn? det verkar vara en het potatis.

shoot, shoot, shoot!

så går en helg i våra liv och kommer aldrig mera åter

det går fort när man har roligt och desperat halade jag fram kameran när helgen led mot sitt slut.

tack för att ni kom! <3

lycka är att få plocka fram finporslinet

lagen om alltings djävulskap eller vidden av tajming

igår slängde jag på mig en svart, festlig sak (och en sån här) och gick med cirkusen familjen på födelsedagspartej. Barnet, som är ett party animal utan dess like, knoppade av naturliga skäl in lite senare än normalt, vid halv tio-snåret sådär, och vi tänkte att kanske, kanske att det blir sovmorgon i morgon till och med? ja, sen fortsatte festen med specialshots och drinkar och en italiensk vinmakare och vi vuxna var lite lagom salongs när det började närma sig läggdags för ansvarsfulla föräldrar. men det här är en unge som normalt sett sover till åtta-halv nio på morgonen, så vi slumrade lugnt in förvissade om att vi skulle få tillräckligt många timmars sömn.

06.56 i morse var Barnet klarvaket.

och de vuxna lagom bakis.

så kan det gå.

speciell speciell störning nr 6

skulle precis parkera bulldozern när jag inser att jag MÅSTE riva ur köksskåpen och strukturera om annars döööör jag. så nu är köket redo för bulldozern igen känns det som. och ikväll kommer det nya helggäster.

man måste imponeras över min känsla för prioriteringar. eller ej.

mycket kärlek per kvm

vi har haft besök som gått om lott den senaste veckan och de sista dagarna har följande lifdjur rymts på våra 60 spatiösa kvm:

1 st barn i nio-och-ett-halvt-kilos-klassen

3 st vuxna i varierande viktklasser (i runda slängar sammanlagt nästan 200 kilo)

1 st väldigt hårig hund i trettio-kilos-klassen

1 st kungspudel i tjugofem-kilos-klassen

således har ett barn, tre vuxna, en väldigt hårig hund och en kungspudel ätit, sovit, duschat, badat, umgåtts, busat och arbetat i en salig röra. på 60 kvadrat. det vill säga ett barn, tre vuxna, en väldigt hårig hund och en kungspudel plus ordinarie inredning, en extrasäng, tre datorer, diverse väskor samt en leksakssparklastbil med el-fel som vi väldigt lägligt lånat av grannen och som lite spontant spelar upp metalliska melodier när helst ljudnivån är lite för låg. strössla lite matrester över det hela. rör ned en och annan blöt badanka. en udda, smutsig strumpa. hundkoppel. ihoptrasslade datorsladdar. ett utrivet grytskåp. och så de obligatoriska leksakerna i riklig mängd.

min spontana tanke nu är att jag vill muta den där störiga killen med megafon i Extreme Home Makeover Extreme Makeover Home Edition heter det tydligen att komma hit med sin bulldozer och bara jämna skiten med marken, så jag får börja om från scratch igen*. göra rent hus så att säga.

en klok kvinna kallade det mycket kärlek per kvadratmeter.

men ändå: rå hit den där bulldozern.

* men inte i deras tacky, amerikanska stil tack så hemskt mycket.

det är den bästa av gåvor, att kunna sova lugnt

ingenting försvinner, allt finns kvaaar*

när jag blev på smällen mådde jag förvisso galet dåligt de första tjugo veckorna, men sen mådde jag som en prinsessa. aldrig förr har jag varit en så dålig konsument av Losec (kanske som kompensation för de första tjugo veckorna?)! och aldrig förr har mitt hår varit så fräscht och friskt! helt plötsligt var det inte likställt med panik att inte hinna tvätta håret en dag.

nu är Ungen drygt 15 månader och jag går och lägger mig med platt, flottigt hår och lätt magkatarr. visste att det skulle komma tillbaka förr eller senare och bita mig i arslet det där. förr eller senare. jojo.


* ni ungdomar tar sommarlovsmorgonsreferensen, right?

stora tårtkalasdagen!

nu: baka födelsedagstårta till kvällens födelsedagsfika.

sen: åka på födelsedagsfika och äta födelsedagstårtor.

senare: åka hem ha födelsedagsfika och äta mer födelsedagstårta.

man måste gilla den här söndagen. det måste man allt.

bildkälla

för sent för liveblogg

full rulle hela dagen igår, men jag tänkte vara sådär ungdomlig och liveblogga från Köpenhamn under kvällen. i farten liksom. om nagellack och frasiga, gröna klänningar sådär som ungdomar gör. om den goda maten, de gudomliga* drinkarna som avlöste varandra, hur de kalasiga klackskorna skapade smärtor värre än värkarbete framåt natten och att jag överlevde en galen taxiresa med någon som borde ha hjälm och skyddsutrustning och köra sin bil på inhägnad bana. men jag lyckades aldrig.

jag är för gammal och långsam redan. typiskt.

* jag menar fantastiska! otroliga! underbara! fabulösa! ni fattar?

jamen, grattis till oss båda!

för igår fyllde visst bloggen, som den ser ut nu på den här adressen, ett helt år också.