om att ta och ge

man ska ta och ge i förhållanden, det insåg Barnet för ett par veckor sedan. hade det inte varit för att vi pratar om en åttamånadersknodd, kunde man misstänka att Barnet sett för mycket DrPhil eller läst en och annan valfri populärpsykologisk självhjälps-handbok i att vårda relationer för mycket, med tanke på hur stor vikt vi lägger vid givande och tagande här hemma just nu.

än så länge handlar det förvisso inte så mycket om att se varandra eller att diska den där disken när det tar emot för alla, utan mest om pennor och skedar och diverse alla småsaker som kommer i vår väg. en liten kladdig hand plockar girigt upp för att sekunden senare sträckas mot närmsta familjemedlem. finurligt leende. väntan. och lyckan när vi tacktack! för att inte tala om när vi ger tillbaka och varsågod! det är det som är själva crescendot kan man säga.

men alla är vi barn i början.

säkert också DrPhil.