att inse ett återfall

fotoappsmissbruket är värre än någonsin. hade det här varit en amerikansk film hade Mannen i mitt liv skrivit in mig på rehab fortare än jag hunnit säga Appstore. jag hade sett tärd men samlad ut i bilen dit, men när de skulle ta telefonen ifrån mig hade jag blivit hysterisk. skrikit och slagits vilt omkring mig och haft mig. Föreståndaren - en auktoritär man med lätt sadistisk läggning, som nyss hade varit hjärtlig och välkomnande, hade fått något hårt kring munnen och snabbt kallat på de biffiga vårdarna. jag hade bitits och rivits förgäves. de hade övermannat mig likt ett amerikanskt fotbollslag och med förvånansvärd kvickhet injicerat något lugnande som sakta blandade sig med mitt blod. Föreståndaren hade lagt en hand på Mannens axel, vänligt men bestämt lett honom därifrån och sagt att det var för min skull, för mitt bästa. vid det här laget var jag oförmögen att göra någonting. de biffiga vårdarna hade burit iväg mig till ett kalt rum och Mannen hade åkt bort, hem, tillbaka. vägen hade gått genom en allé, det hade börjat regna och han hade inte vänt sig om.