dagens post

sitter och jobbar, hör brevbäraren och släpper allt, inklusive min stolthet, och springer till hallen likt en trogen retriver efter nåt nedskjutet byte. men förgäves...

...en liten, ensam Metro Bostad ligger och skräpar på hallmattan. varken mer eller mindre. besvikelsen! lommar tillbaka till skrivbordet, men hinner knappt sätta mig innan det rasslar till i brevinkastet IGEN. åh, hon kom tillbaka, brevbäraren, precis som jag drömt om! således: sladdar tillbaka ut i hallen. och: ser avi! kastar mig på den likt en hök på en stackars åkersork, men inser snart...

...att det handlar om ett rekat brev som inte ens är till mig. NAAAJ! i runda slängar dubbelt så besviken som över Metro Bostad. samlar ihop skärvorna av det som är jag och en bunt kuvert som alla ser ut som räkningar.

men hallåja? vad är det här? två brev från...

...jomenvisst, Posten! - GÖLLEBÖCKERNA, SNART KOMMER MAMMA!

ps. så har ni inte fått arslet ur vagen och tävlat om innehållet i de där paketen + möcket unik plansch är det hög tid att få det nu. för snart har jag böcker att lotta ut förstår ni, och då kan inget stoppa mig!

dagens familjematchning

kunde inte hålla mig, utan klädde raskt på mig nya leggingsen i morse, varpå Ungen kommer sättande.

- MAMMA E HA INTE TOTISE BYSSOR! TOTISE HA!

ja, som om jag hade fått på mig dem.

- smickrande förvisso älskling, men jag lovar att detta är mammas byxor. ibland är saker lika varandra vet du, de här byxorna liknar nog dina, men de här är mycket större - se! (visar pedagogiskt hur stora byxorna är) dina ligger i tvättkorgen, tror jag.

- NÄ. TOTISE BYSSOR!

jomensåatte. vi får nog jobba lite på det där med storleksuppfattning, men tills dess var det bara att leta fram 92:0rna, lyckligtvis överst och med bara en pyttefläck på ena knät.

tur att more is more i vår familj. samt att barnets far (mig veterligen) inte hyser samma kärlek för färgglada trianglar på sina ben. möjligt att gränsen går någonstans vid fyra sådana här ben per familj om man inte tillhör ett kringresande gycklarsällskap?

plåster skrämmande lika leggings

har inte hunnit ha vägarna det allra minsta förbi en bokhandel i veckan, så idag tog jag ödet i egna händer och svängde helt sonika inom stort och hemskt köpcentrum på väg från möten, bara för att kunna gå in i bokhandel lite nonchalant och liksom lite i förbifarten råka hitta nya böckerna. "nämen hoppsan hallåja, ligger/står ni HÄR?! och jag som bara hade vägarna förbi jag. jaa, världen är allt bra liten hörrenini!"

var mycket redo med mitt bästa förvånade uttryck. men. beskvikelsen när de enda jag stötte ihop med var två kvarglömda ex av "Min första bok om tama djur". mycket stor. när jag hjälpt ödet på traven och allt.

jahaja. fick lov att tröstköpa mig ett par galet glada leggings som plåster på såren. såg ingen annan utväg, faktiskt.

några bilder på det också

sista timmen på resan

är alltid den längsta. försöker jobba, men delar vagn med bara ett par till och de sitter snett bakom mig. hur de än vrider och vänder sig ser de min skärm lika tydligt som en bioduk. det funkar inte för mig. kan inte fokusera, det känns som de inkräktar i min personal space. alla är plågsamt medvetna om det och ler snabbt och artigt, men ack så stelt, när våra blickar möts. skulle jag flytta skulle det vara allt för uppenbart. så jag sitter kvar. oproduktiv. snart hemma nu. skönt.

underhåll mig!

lämnar bästkustkontoret, nu väntar några härliga timmar på ett varmt, trångt tåg. hur man kan få den resan att kännas om möjligt längre, varmare och trängre, undrar ni? plättlätt! man tar bara med sig massa ekonomitjafs man aldrig hinner med annars. ont ska med ont förgås! mest troligt är dock att jag det dör av leda nånstans innan vi nått Halland. RÄDDA MIG! klicka på tävlingen här till höger och skicka mig en hel drös med roliga mejl och kommentarer att roa mig med istället, gört!

ps. det klev precis på vad som verkar vara en hel högstadieskola, jippie!

kollatitta!

jag har inte hunnit vara i närheten av varken mitt brevinkast eller någon bokhandel, men kollatitta bilden jag fick skickad till mig! Vem bor...? och Vem låter...?! livs levande! i butik! i så himla fint sällskap bredvid Ingela P Arrhenius pixieboks-boxar! så himla glad för mina nykomlingars skull. fin start på livet de verkar ha.

note to self: packa gummistövlar nästa gång

för ett litet tag sedan kunde man läsa att bland annat meteorologen Per Holmgen uttalade sig om att ingen skulle vilja bo frivilligt på västkustkusten om sisådär hundra år. att regn och översvämningar skulle ha skrämt bort folk vid det laget. 100 år Per? verkligen? ge det en två-tre veckor, säger jag.

vågar visa mig i korridoren. än så länge.

jobbar inte hemma, jobbar på kontor idag. det är alltid lite ovant när jag gör det. har lite svårt att acklimatisera mig och så. finner det till exempel mycket problematiskt att sitta bekvämt när jag har finkläder. dessutom väljer jag alltid något stort och coolt armband som bara är i vägen och som jag får ta av det första jag gör. men framför allt har jag mycket, mycket svårt att inte sjunga med högt och falskt till musiken i lurarna. har varit väldigt nära att skämmas ihjäl flera gånger. har därför satt upp post-it-lapp på skärmen:

SJUNG INTE!

så, hoppas jag klarar mig resten av dagen nu.

Sveriges armhåla

befinner mig i Sveriges armhåla, som lever upp till namnet och visar sig från sin fuktigaste sida. eller jag trodde i alla fall att jag befann mig i Sveriges armhåla. googlar uttrycket och inser att många anser Sveriges armhåla vara Malmö? nä, men där är jag ju för en gångs skull inte. andra hävdar diverse andra städer i vårt avlånga land. misstänker att det är något jag missat här. kan någon förklara för tant så hon vet var hon är?

här var'e böcker, finfina böcker! kom å vinn, mina damer och herrar! kom å vinn, finfina böcker! här var'e böcker!

kollatitta! nu är de här två inte bara filer i en dator längre, nu kan man köpa (gört vettja, gört)!

jag har visserligen inte sett något bevis för att de verkligen finns än, men jag är lovad att det ska dimpa ned några kartonger bevismaterial i Skåne inom kortaste kort. hur otålig jag är? mycket, mycket otålig. har svårt att göra något annat än att sitta i hallen och lyssna efter brevbärarens steg i trappan faktiskt. och när brevbäraren kommit, utan paketavi, så sitter jag ändå kvar och tänker att hon nog kommer tillbaka. att hon nog hittar en kvarglömd avi (min) i sin cykelväska som hon går tillbaka och delar ut (till mig). ja, det är en ganska meningslös och oproduktiv sysselsättning, det kan ni kanske tänka er, så jag tänker att vi kanske kan tävla lite istället? snälla, kan vi inte? det var så roligt att få ge bort böcker sist, så det gör vi igen va? och den här gången (konstpaus) slänger jag in en alldeles specialgjord plansch (se nedan) i potten också! mycket unik! mycket begränsad upplaga! vinnarna får alltså bok + plansch.

så, visst vill ni vinna? då så. allt ni behöver göra är att få mig att lämna brevinkastet genom att skicka mig ett trevligt mejl eller en dito kommentar, så att jag måste gå till datorn och sätta mig (ny regel: får inte kolla mejlen i mobilen! eller ha datorn i hallen!). skriv vad du vill eller underhåll mig med varför du måste få en bok (eller flera?) vettja! den som dessutom, i sann Mirijam-anda, berättar hur den gör sitt bästa för att pracka på de här böckerna på varenda liten småknatte de någonsin träffat eller tipsar om tävlingen så att fler har chans att vinna (på sin blogg eller Facebook eller helt sonika sätter upp lappar på stan så inte en enda förälder i bygden kan undgå) ligger väldigt mycket extra bra till, det gör de faktiskt.

seså, mejla mig på hej@fiaelia.com eller lämna en kommentar och gör det bums! tävlingen avslutas när böckerna kommit. så, är ni med? tävlingen är avslutad, vinnarna hittar du här!

ibland måste man sova ikapp?

studiedag på föris idag, så vi hänger hemma Ungen och jag. undrade om det skulle bli någon middagssömn = jag skulle få någon arbetsro, men oroade mig nog i onödan. Göllongen har sovit sedan strax efter lunch nu. dags att väcka?

tisdag=tristdag

men lyllos mig som målade naglarna alldeles glada häromdagen då! försök att deppa med de här godbitarna på händerna. försök! omöjligt, det säger jag er.

dagens i-landsgnäll:

jag har någon slags liten blemma i höger ytteröra. nån introvert finne eller liten miniböld eller jag vet inte vad. mkt obekvämt att lyssna på musik med iPhone-lurarna då. glömmer det dock varje gång och pillar in en sån där liten hörlur. mkt, mkt obekvämt. åh, stackars.

ps. har dessutom klätt på mig fula kläder idag. typiskt min otur. d.s

men jag har omvärderat livet nu. inser hur skört och värdefullt det är. tar vara på stunden och den biten.

som sagt: min unge har slutat att sova på föris. ändå säger jag glatt att: - jomenvisst, jag och Ungen kan måndagshandla (tillsammans med ungefär alla andra i den här stan) efter dagis, inga problem!

ok. VILLE JAG DÖ?!?

hade jag månde någon slags undertryckt dödslängtan som plötsligt blommade ut? tycker jag att knivar och vapen är läskiga, men att det är för dyrt att åka till en klinik i Schweiz? annars är nämligen det uttalandet helt oförklarligt.

ps. överlevde som ni märker. men det var jävlarimig på håret.

mot havet!

ja, vi är på väg! utan bilnyckel förvisso, men dock på väg. gul buss=nöjesattraktion om man är två bast.

ångrar mig - STORT behov av att gnälla!

åkaj, det är finfint väder - trevligt. och vi blev nyss bjudna ut till havet - mycket trevligt. men Mannen har dragit iväg på någon slags vindsurfning och lämnat oss billösa. och ingen har ju en extra bilbarnsstol bara sådär i bilen. jahaja. nähänä. men då: snilleblixt! jag och Barnet tar bussen till bilen (som står ganska bra att resa kollektivt till) och kör sista biten till huset vid havet (som ligger sämre bra till att resa kollektivt till). strålande! Ungen älskar att åka buss dessutom, så många mammapluspoäng på den utflykten - katching!

så, mycket peppade gjorde vi oss snabbt redo för att hinna med bussen. - JA E FÄDIG, JA E FÄDIG! gastar Ungen entusiastiskt innan jag ens fått på mig en tröja. men till sist ändå: snörar på Ungen skorna, snörar på mig skorna, ska hämta reservnyckel. finns inte. letar, letar, letar. vänder upp och ned. minns tydligt hur Mannen en stund tidigare i telefon sagt att han lagt nyckeln i korgen där den ska ligga. letar lite på måfå på andra ställen ändå. nä. ingen nyckel. (stark déjà vu på den ni, för övrigt. vi pröjsade med andra ord nyss en mindre förmögenhet för att få en ny reservnyckel. väl investerade pengar!)

nu går bussen. ute skiner solen och här sitter vi med skorna på.

får man inte gnälla lite då så vet jag inte vad.

sådärja: slutgnällt!

sitter nämligen på ett rosafluffigt moln och ler fånigt. den kärleken, den kärleken, underbara nyförälskelse! nej, det är inte helt hälsosamt, det säger jag er, men jag ÄLSKAR min nya dator. på riktigt älskar.

jag kan utan minsta bekymmer köra hundra tunga program samtidigt, bolla mellan de ziljoner filer jag har upp och streama lite om jag känner för det och jiddra med internet i största allmänhet och bläddra mellan allt samtidigt och ladda mot hårddisk och ha mig och datorn bara: - SIR YES SIR! och agerar innan jag hunnit blinka. plus inte låter som ett mindre hemmakärnkraftverk! herrejisses, hänger inte med här. är så van att behöva ta en femminutare varje gång jag vill växla mellan programmen, så nu: nästan lite läskigt att ha en dator som jobbar snabbare än vad jag gör. känner mig som en slacker som vill ta en fikapaus, men datorn bara står där och stirrar och är redo så jag pallar inte.

men det är sådant man har överseende med när man är nykär förstår ni (och då håller man dessutom på sig för man vill vara sitt bästa och smalaste jag). nä, nu får ni ursäkta men nu ska jag dejta vidare här. det gäller att passa på, kan eventuellt behöva umgås med min familj sedan nämligen. bara för att det är helg. men ÅH!

lite snabbt gnäll bara, sen slutar jag. lovar.

vaknade med halsont för typ femtonde dagen i rad. en helvetesjävlaskitförskylning som liksom inte bryter ut, men ligger där och HOTAR mig. otroligt otrevligt. och fatta tröttsamt. FATTA synd det är om mig.

uschdå. förlåt den gnälliga starten ungdomar, var bara tvungen att få det ur mig. får inga sympatier på hemmaplan nämligen = dubbelsynd.

mvh stackarsgnällig_79

parli italiano?

eh... jahaja, hur GALET är inte det här då? någon pratar på italienska om Vilda djur? varför i hela friden då för? och vad säger människan? snälla saker hoppas jag? eller sågar hon den vid fotknölarna?