så, mycket peppade gjorde vi oss snabbt redo för att hinna med bussen. - JA E FÄDIG, JA E FÄDIG! gastar Ungen entusiastiskt innan jag ens fått på mig en tröja. men till sist ändå: snörar på Ungen skorna, snörar på mig skorna, ska hämta reservnyckel. finns inte. letar, letar, letar. vänder upp och ned. minns tydligt hur Mannen en stund tidigare i telefon sagt att han lagt nyckeln i korgen där den ska ligga. letar lite på måfå på andra ställen ändå. nä. ingen nyckel. (stark déjà vu på den ni, för övrigt. vi pröjsade med andra ord nyss en mindre förmögenhet för att få en ny reservnyckel. väl investerade pengar!)
nu går bussen. ute skiner solen och här sitter vi med skorna på.
får man inte gnälla lite då så vet jag inte vad.
3 kommentarer:
KRAMAR I MASSOR!!!
Hua! Det där blev ju nästan så som man drömmer ibland, då allt bara går fel...
Tur att det löste sej till slut :)
Barnets mormor: KRAM!
Anna Hovskägg: tur!
Skicka en kommentar