mycket lite senare: hybris av sällan skådat slag. men tack för er medverkan. jag hann i alla fall posta det här inlägget. man får vara glad för det lilla.
torsdag 14 januari 2010
håll tummarna med mig
fortfarande febrigt Barn, men äntligen däckad efter en miljard varv runt lägenheten och hjulen på bussen de går runt runt runt runt runt runt runt runt runt. nu håller vi alla tummarna för att Barnet sover i - ska vi få hybris och dra till med en timma? vi säger en timma! nu kör vi!
Etiketter:
barn,
jadajadajada
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är de små små detaljerna som gör det... även de små små sekunderna.
alldeles för bekant
Barnets mormor: ja, man får väl trösta sig med det om inte annat? ;)
Willdur: :D
Skicka en kommentar