efter tio månader ser vi nu äntligen intentionerna med Barnets, låt oss säga, något märkliga frisyr. vi har länge undrat var den tidigt sportade munkfrisyren* skulle leda. nu kan vi dock tydligt se att förebilden är den ishockeyfrisyr Morbror bar i början av 2000-talet. vi säger att det kanske inte är så modernt längre. att det kanske är en frisyr man tröttnar på i längden. och att det kanske inte något man spar ut i en handvändning direkt, men Barnet envisas. meddelar att alla försök att klippa av nackhåret kommer att mötas av motstånd. och för att visa allvaret i situationen verkar hårväxten numera styras av ren viljekraft. håret i nacken växer i runda slängar tre gånger så fort som det på hjässan. sedärja. alla lika. alla olika. välkommen hockeyfrilla!
* född med ganska frodig hårväxt för att senare tappa ALLT hår mitt på hjässan. charmigt. låt oss säga som så här: vårt spädbarn hade ofta mössa. för att inte skrämma folk för att det är viktigt att skydda spädbarns ömtåliga huvuden.
4 kommentarer:
hehehe
...eller kanske rent av genetiskt från modern. vill minnas att en viss flicka under ett-treårsåldern (ca) tyckte att hon hade sååååå vackert och långt hår och ville ha det uppsatt på alla möjliga men mest omöjliga sätt. att det fanns en väldigt kal hjässa (otroligt likt den Barnet har förresten), det brydde sig inte flickebarnet om. fast första gången hos frisören var hon rätt så stolt, för man kan ju inte klippa sig om man inte har långt hår eller... oavsett hur mycket det finns på hjässan (det kallar jag munkfrisyr jag).
Hanna: lika som bär! :)
Barnets mormor: men då var det ju JÄTTEMODERNT ju!
återigen: hehehe
Skicka en kommentar