sedan Barnet föddes har jag lyckats läsa ut ett pinsamt litet antal böcker. det är galet. jag som är en läslus annars. som alltid läser minst en bok och som ständigt har nya på önskelistan. som hade BUNKRAT UPP med böcker jag skulle läsa när jag ammade* och vid andra liknande tillfällen. men istället har bokhögen på stolen bredvid sängen växt av böcker jag påbörjat, men inte avslutat. och i takt med högen mitt dåliga samvete. trots att jag skämt bort mig själv med nya böcker jag trott att jag skulle älska, fjäskat med läslusen i mig, har ändå inte den där känslan av att inte kunna lägga ned boken infunnit sig en endaste gång och bok på bok har hamnat i högen utan att jag läst slutet och utan att jag tittat åt dem mer än en-två gånger. först tänkte jag att det var amningen. att jag blivit sådär amningskorkad som det pratas om, och inte kunde fokusera på på längre textstycken längre. sedan, när läslusten fortsatt uteblev, tänkte jag att jag kanske blivit korkad permanent.
men äntligen!
öppnade Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och kan inte släppa den ifrån mig. den är rapp och rolig och jag läser i smyg med ficklampa om kvällarna nätterna. det är ett gott betyg - läs den!
jag älskar att ha en bokförälskelse igen.
och att jag inte hade blivit permanent korkad**.
puh.
* visade sig att jag visst kan amma och använda Illustrator (eller de flesta datorprogram för den delen) samtidigt...
** tja... det är väl inte Kafka direkt, så man kanske inte behöver vara det krispigaste chipset i påsen för att tycka att den är underhållande. men jag kan i alla fall fokusera på längre textstycken. alltid något.
4 kommentarer:
Hej,
Jag fick en kommentar på min blogg idag av en person som jag inte hade en aning om vem det var - som sa att hon läste min blogg. Din blogg hamnade jag på av ett tips från en kompis som kallar sig "S" och jag har flera gånger tänkt skriva till dig och säga att jag tycker din blogg är underhållande och otroligt roande.
Min känsla när jag fick min kommentar idag var en ganska angenäm känsla - jag vet inte hur din känsla kommer vara när du läser den här, men jag tänkte ändå skriva att jag gillar det du skriver.
Med vänliga hälsningar, Fredrik Timeus af Kavelmora.
Den boken är näst på min lista! Har hört mycket gott om den!
Trevlig blogg du har förresten!
Ha en bra dag! /Nettan
Fredrik: håller med; en ganska angenäm känsla. eller snarare en MYCKET angenäm känsla. surreal but nice, för att citera Hugh Grants karaktär i Nothing Hill. för trots att man faktiskt publicerar det man skriver för vem som helst att läsa, blir jag lika chockad varje gång någon som inte är min mamma läser. och gillar! TACK snälla du okända människa med det långa, finurliga namnet! och jag vet att hela den där skicka-vidare-grejen kan kännas kletig (och amerikansk?), men jag fick lite skicka-vidare-anda ändå. måste göra samma sak!
Nettan: TACK! (och så mycket kärlek på en och samma dag. fantastiskt det hära internettet! :))
men åkej, a l l a säger att den här är bra - den måste vara bra.
och jag m å s t e läsa den. precis som du har jag läst nästan nada sen jag blev mor för fem år sen...
k a t a s t r o f !!
Skicka en kommentar