onsdag 15 juni 2011

man vet att man har närt en stadsunge vid sin lantisbarm

...när Ungen gallskriker så fort en fluga landar någonstans i närheten av barnakroppen.

- flugor är snälla, försöker jag förklara, men vad hjälper det?
stadsungen tittar skeptiskt på mig, skakar på huvudet och deklarerar bestämt att UGOR INTE NÄLLA.

fem veckor på landet i sommar. det är hardcore KBT det. och man kan ju hoppas att flugskräcken går över. kan bli tuffa veckor annars.

2 kommentarer:

Susanna sa...

Haha! Min unge är precis likadan. Även gällande myror. I år är han mest rädd för BÅLGETINGEN som någon i skolan pratat om. För ja, han är så stor att han går i skolan :-)

Emma sa...

Haha!
Men. Jag måste ändå ge barnet lite förståelse (man kan inte tro att jag kommer från landet ibland, kanske hann jag påbörja någon slags stadstransformation efter att jag flyttade till en lite större stan, men nu ska jag väl återgå till mitt gamla jag igen då när jag bosatt mig så här lantligt) för flugor må vara snälla, men de kan ju vara fruktansvärt irriterande. Liksom andra insekter. Så. Även om de är ofarliga är de enerverande.
Å andra sidan blir man ju härdad efter ett tag och energin tar slut så att man inte orkar bry sig längre. Så fem veckor på landet borde göra susen :)

By the way har du ju sparat många tusenlappar på att inte behöva använda en svindyr psykolog till KBT... :) Bra där!